kapitel 19
Previously
Jag berättade allt för Bella, om mötet med Danielle, hur trevlig hon varit och hur hon reagerat när jag sagt att de var jag som dansat med Justin.
"Men vadå, tror du att Justin hade sagt något eller?" frågade Bella samtidigt som hon tog sin väska.
"Nä, de vet jag inte, men hon sa typ 'oh so it was you who danced with him'" sa jag och imiterade Danielle med betoning på 'you'.
"Men då kanske han har sagt något" sa Bella och blinkade mot mig samtidigt som vi gick ut ur hennes lägenhet mot hissen.
"Men lägg av!" sa jag och slog Bella lätt på armen.
Men tänk om han hade sagt något...
Hannah
Bussen stannade utanför en stor byggnad och vi gick in I den stora danslokalen. Men idag skulle vi tydligen inte dansa. I lokalen var det uppställt massa bord och stolar, och det fanns ett långbord uppdukat med frukost. Mark sa åt oss att ta frukost och sedan sätta oss ner vid borden så att vi kunde börja. Jag hamnade vid ett bord med Bella, Lucas, Adam, Danielle, Justin och två britter till som hette Liza och Vinnie. Vi hälsade alla på varandra innan Mark började prata och dagen drog igång.
Så fort jag kom innanför dörren drog jag snabbt av mig skorna och slängde mig på soffan. Det hade varit så mycket att ta in att det bara snurrade i hjärnan. Först var det alla nya namn och personer man skulle komma ihåg. Vem kom vart ifrån och vem kände vem? Det var nästan 30 nya ansikten jag skulle lära mig, inte bara dansare utan även andra anställda som koreografer, olika tekniker, manager osv. Det kändes som om listan aldrig tog slut. Sen hade vi gått igenom schema för repetitioner och sen turnén och alla datum bara snurrade i huvudet. Som tur var var det ganska långt kvar, så det skulle nog också lösa sig. Och sen det bästa, eller kanske mest spännande med dagen: vi hade fått träffa Emily. Egentligen förstår jag inte varför jag vart så förvånad, det är ju under hennes turné vi ska dansa, men ändå kändes det så overkligt på något sätt. Emily hade vart ännu trevligare i verkligheten än jag föreställt mig och jag såg verkligen fram emot att jobba med henne.
Jag skulle precis slå på TV:n när det knackade på dörren. Jag resten mig snabbt och gick och öppnade. Utanför stod Danielle.
”Hi” sa hon och log.
”We are going food-shopping, and i assumed you don’t know the place that well yet so I’m wondering if you wanna join?”
Jag log mot henne.
“Yeah, sure, that would be great! Is it okay if I ask Bella too, I assume that she hasn’t bought any food either.”
Danielle skrattade.
“Of course! Just meet us downstairs in like 5 minutes.” sa hon glatt innan hon försvann in I sin lägenhet.
”Hannah vet du vart äggen finns?” frågade Bella stressat där hon kom körandes med den stora kundvagnen.
”Nää” svarade jag snabbt, ”Är det också det enda du har kvar? Frågade jag och hon nickade.
Jag kände mig lite stressad då Danielle, Liza, Justin och Vinnie redan var klara medan jag och Bella irrade omkring i den stora butiken. Jag hittade ingen personal som jag kunde fråga om äggen men till min stora lättnad såg jag Danielle en bit bort och jag skyndade mig dit. Hon stod och pratade med två killar så jag avbröt försiktigt.
”Hey, sorry to interrupt, but Danielle do you know where i can find the eggs? That’s all we are missing” sa jag lite snabbt och kände hur jag blev röd av pinsamhet.
”Sure, right there in the corner to the left” svarade hon vänligt samtidigt som hon pekade bort i riktning mot äggen.
Jag skyndade mig bort för att störa så lite som möjligt, och hittade tillslut äggen så att vi kunde betala och ta oss hem.
Vi hade bestämt att hela dance-crewet skulle ut och äta på kvällen, för att lära känna varandra lite bättre, så jag packade snabbt upp mina matvaror och gick sen in i sovrummet för att göra mig i ordning. Jag stod och tvekade en stund vid garderoben innan jag bestämde mig för en enkel sommarklänning och mina vita converse. Jag sminkade mig lite lätt innan jag tog min väska och gick ner till Bellas lägenhet för att hjälpa henne välja kläder innan det var dags att gå.
Där kom kapitel 19 efter ett galet långt uppehåll. Men nu så ska jag försöka uppdatera oftare, ska i alla fall försöka.
xoxo
Jag berättade allt för Bella, om mötet med Danielle, hur trevlig hon varit och hur hon reagerat när jag sagt att de var jag som dansat med Justin.
"Men vadå, tror du att Justin hade sagt något eller?" frågade Bella samtidigt som hon tog sin väska.
"Nä, de vet jag inte, men hon sa typ 'oh so it was you who danced with him'" sa jag och imiterade Danielle med betoning på 'you'.
"Men då kanske han har sagt något" sa Bella och blinkade mot mig samtidigt som vi gick ut ur hennes lägenhet mot hissen.
"Men lägg av!" sa jag och slog Bella lätt på armen.
Men tänk om han hade sagt något...
Hannah
Bussen stannade utanför en stor byggnad och vi gick in I den stora danslokalen. Men idag skulle vi tydligen inte dansa. I lokalen var det uppställt massa bord och stolar, och det fanns ett långbord uppdukat med frukost. Mark sa åt oss att ta frukost och sedan sätta oss ner vid borden så att vi kunde börja. Jag hamnade vid ett bord med Bella, Lucas, Adam, Danielle, Justin och två britter till som hette Liza och Vinnie. Vi hälsade alla på varandra innan Mark började prata och dagen drog igång.
Så fort jag kom innanför dörren drog jag snabbt av mig skorna och slängde mig på soffan. Det hade varit så mycket att ta in att det bara snurrade i hjärnan. Först var det alla nya namn och personer man skulle komma ihåg. Vem kom vart ifrån och vem kände vem? Det var nästan 30 nya ansikten jag skulle lära mig, inte bara dansare utan även andra anställda som koreografer, olika tekniker, manager osv. Det kändes som om listan aldrig tog slut. Sen hade vi gått igenom schema för repetitioner och sen turnén och alla datum bara snurrade i huvudet. Som tur var var det ganska långt kvar, så det skulle nog också lösa sig. Och sen det bästa, eller kanske mest spännande med dagen: vi hade fått träffa Emily. Egentligen förstår jag inte varför jag vart så förvånad, det är ju under hennes turné vi ska dansa, men ändå kändes det så overkligt på något sätt. Emily hade vart ännu trevligare i verkligheten än jag föreställt mig och jag såg verkligen fram emot att jobba med henne.
Jag skulle precis slå på TV:n när det knackade på dörren. Jag resten mig snabbt och gick och öppnade. Utanför stod Danielle.
”Hi” sa hon och log.
”We are going food-shopping, and i assumed you don’t know the place that well yet so I’m wondering if you wanna join?”
Jag log mot henne.
“Yeah, sure, that would be great! Is it okay if I ask Bella too, I assume that she hasn’t bought any food either.”
Danielle skrattade.
“Of course! Just meet us downstairs in like 5 minutes.” sa hon glatt innan hon försvann in I sin lägenhet.
”Hannah vet du vart äggen finns?” frågade Bella stressat där hon kom körandes med den stora kundvagnen.
”Nää” svarade jag snabbt, ”Är det också det enda du har kvar? Frågade jag och hon nickade.
Jag kände mig lite stressad då Danielle, Liza, Justin och Vinnie redan var klara medan jag och Bella irrade omkring i den stora butiken. Jag hittade ingen personal som jag kunde fråga om äggen men till min stora lättnad såg jag Danielle en bit bort och jag skyndade mig dit. Hon stod och pratade med två killar så jag avbröt försiktigt.
”Hey, sorry to interrupt, but Danielle do you know where i can find the eggs? That’s all we are missing” sa jag lite snabbt och kände hur jag blev röd av pinsamhet.
”Sure, right there in the corner to the left” svarade hon vänligt samtidigt som hon pekade bort i riktning mot äggen.
Jag skyndade mig bort för att störa så lite som möjligt, och hittade tillslut äggen så att vi kunde betala och ta oss hem.
Vi hade bestämt att hela dance-crewet skulle ut och äta på kvällen, för att lära känna varandra lite bättre, så jag packade snabbt upp mina matvaror och gick sen in i sovrummet för att göra mig i ordning. Jag stod och tvekade en stund vid garderoben innan jag bestämde mig för en enkel sommarklänning och mina vita converse. Jag sminkade mig lite lätt innan jag tog min väska och gick ner till Bellas lägenhet för att hjälpa henne välja kläder innan det var dags att gå.
Där kom kapitel 19 efter ett galet långt uppehåll. Men nu så ska jag försöka uppdatera oftare, ska i alla fall försöka.
xoxo
Hejsann
Heeej igen! :D
Jag vet att jag har varit extremt dålig på uppdatering, och det finns väll inte så mycket mer att säga om det. Nu är det inte skolan som stressar, men jag har vart i London, på landet och nu jobbar jag, så det finns inte alltid så mycket tid över. Men nu ska vi inte skylla på annat och jag ska verlkigen försöka uppdatera oftare, lovar!! Ska försöka lägga upp ett kapitel senare idag, så hoppas ni gillar det! :)
Puss
Jag vet att jag har varit extremt dålig på uppdatering, och det finns väll inte så mycket mer att säga om det. Nu är det inte skolan som stressar, men jag har vart i London, på landet och nu jobbar jag, så det finns inte alltid så mycket tid över. Men nu ska vi inte skylla på annat och jag ska verlkigen försöka uppdatera oftare, lovar!! Ska försöka lägga upp ett kapitel senare idag, så hoppas ni gillar det! :)
Puss
kapitel 18
Previously
Nu var det bara jag kvar och jag åkte sakta upp till våning 7, som verkade vara den högsta våningen. Jag gick ut ur hissen och tittade mig omkring. Jag visste ju inte vilken dörr jag skulle till. Det verkade som om det var tre lägenheter på samma vånging, och varje dörr hade ett nummer. Jag tittade på min nyckel och såg att det stod nummer 21 på den. Jag gick fram till den första dörren som hade nummer 20, så jag gick vidare till nästa dörr. Där stod det 21 och med ett leende satte jag försiktigt nyckeln i hålet och låste upp dörren. Jag gick in i lägenheten och ställde min stora väska i hallen. Jag kollade snabbt omkring och var nästan chockad. Det var en stor fin lägenhet, fräsch med massa ytor och ett stort fint kök. Jag gick förbi vardagsrummet, genom en hall och kom sedan till ett fint badrum, och när jag öppnade nästa dörr kom jag in i ett stort sovrum med en inbjudande säng. Jag kastade mig på den och somnade direkt.
Hannah
Jag vaknade utvilad och reste mig sakta upp. Vart var jag någonstans? Jag tittade mig omkring, och sen slog det mig. Jag hade glömt ställa klockan igår kväll, så nu hade jag säkert försovit mig till första mötet! Jag sprang upp ur sängen och in i hallen för att hämta min mobil. Shit, jag hade försovit mig och inte bara lite utan med flera timmar! Paniken spred sig samtidigt som jag sprang in i köket. Där fastnade jag förvirrat framför den stora köksklockan. Vänta, de där kunde ju inte stämma. Jag vände mig mot klockan på mikron för att få samma svar. 06:37. Jag insåg att jag inte hade ställt om min mobilklocka från svensk tid än. Jag suckade lättat och var för en gångs skull glad för den stora tidsskillnaden. Sen suckade jag igen. Klockan var inte ens sju på morgonen och jag var redan vaken. Det var ingen idé att gå och lägga dig igen heller, då jag kände mig ganska utvilad och dessutom var rädd för att försova mig. Jag funderade ett tag på vad jag skulle göra och kom på att jag lika gärna kunde packa upp nu. Dessutom så behövde jag ju komma åt kläderna som jag skulle ha på mig under dagen. Så fick det bli, tänkte jag samtidigt som jag gick ut i hallen och hämtade min stora resväska för att sedan släpa den till sovrummet.
Jag satte på musik och packade sen upp alla kläder och ställde varsamt in skorna i garderoben. När jag var klar tittade jag nöjt mot garderoben, innan jag attackerade resten av lägenheten och gjorde mig hemmastadd.
Jag tog en lång härlig dusch, med hårinpackning och hela köret. Det var inte så lång tid kvar nu, så jag smörjde in mig innan jag tog på mig kläderna och packade väskan. Jag granskade min spegelbild en gång till innan jag tog väskan och nycklarna och gick ut ur lägenheten.
När jag stod och väntade på hissen hörde jag hur en dörr öppnades och stängdes, och en tjej med stort brunt lockigt hår ställde sig bredvid mig.
"Hey, you must be one of the other dancers" sa hon och log medan jag nickade.
"I'm Danielle, a dancer from UK" sa hon och sträckte fram sin hand. Jag skakade den och svarade.
"Nice to meet you Danielle, I'm Hannah" sa jag och log.
"So you're a dancer?" frågade hon och jag nickade.
"Yeah, from..." började jag men hon avbröt mig.
"Don't tell" sa hon snabbt och funderade sedan ett tag. "Sweden, right...?"
"Wow, how can you remember that?" sa jag lite förvånat och hon ryckte lätt på axlarna.
"I was on all of the auditions" svarade hon med ett leende.
"Yeah, I think I remember you, you sat behind the judges with some other guys."
"Yep, that was me and the other three dancers from UK, Liza, Vinnie and Justin"
"Oh right, I think I danced with Justin" sa jag med ett litet skratt.
"Oh, so you were the one dancing with him" svarade hon lite finurligt.
"Yeah, the guy with the brown hair and brown eyes"
Jag log lite när jag tänkte på hans bruna ögon.
"Yes, that's him" svarade Danielle och log tillbaka.
Nu blev jag lite förvirrad istället. Hade Justin sagt något? Eller varför hade Danielle reagerat som hon gjort när jag sa att det var jag som dansade med honom. Mina tankar avbröts av att hissen och vi klev in. Danielle tryckte på entréplans-knappen så jag väntade och tryckte sedan på 6:an.
"Aren't you going down?" frågade hon och log mot mig.
"I am, I'm just going to pick up a friend first" sa jag och log tillbaka.
"See you down there" sa jag innan jag gick ur hissen.
Jag berättade allt för Bella, om mötet med Danielle, hur trevlig hon varit och hur hon reagerat när jag sagt att de var jag som dansat med Justin.
"Men vadå, tror du att Justin hade sagt något eller?" frågade Bella samtidigt som hon tog sin väska.
"Nä, de vet jag inte, men hon sa typ 'oh so it was you who danced with him'" sa jag och imiterade Danielle med betoning på 'you'.
"Men då kanske han har sagt något" sa Bella och blinkade mot mig samtidigt som vi gick ut ur hennes lägenhet mot hissen.
"Men lägg av!" sa jag och slog Bella lätt på armen.
Men tänk om han hade sagt något...
Förlåt för att kapitel 17 har tagit så himla lång tid att skriva men jag har (som vanligt) hafr massa prov och nationella och sånt. Menmen nu är det iallafall uppe.
Glöm inte att kommentera vad ni tycker, och stay tuned, för det kan kanske komma en liten 'tävling' snart... ;)
xoxo
Nu var det bara jag kvar och jag åkte sakta upp till våning 7, som verkade vara den högsta våningen. Jag gick ut ur hissen och tittade mig omkring. Jag visste ju inte vilken dörr jag skulle till. Det verkade som om det var tre lägenheter på samma vånging, och varje dörr hade ett nummer. Jag tittade på min nyckel och såg att det stod nummer 21 på den. Jag gick fram till den första dörren som hade nummer 20, så jag gick vidare till nästa dörr. Där stod det 21 och med ett leende satte jag försiktigt nyckeln i hålet och låste upp dörren. Jag gick in i lägenheten och ställde min stora väska i hallen. Jag kollade snabbt omkring och var nästan chockad. Det var en stor fin lägenhet, fräsch med massa ytor och ett stort fint kök. Jag gick förbi vardagsrummet, genom en hall och kom sedan till ett fint badrum, och när jag öppnade nästa dörr kom jag in i ett stort sovrum med en inbjudande säng. Jag kastade mig på den och somnade direkt.
Hannah
Jag vaknade utvilad och reste mig sakta upp. Vart var jag någonstans? Jag tittade mig omkring, och sen slog det mig. Jag hade glömt ställa klockan igår kväll, så nu hade jag säkert försovit mig till första mötet! Jag sprang upp ur sängen och in i hallen för att hämta min mobil. Shit, jag hade försovit mig och inte bara lite utan med flera timmar! Paniken spred sig samtidigt som jag sprang in i köket. Där fastnade jag förvirrat framför den stora köksklockan. Vänta, de där kunde ju inte stämma. Jag vände mig mot klockan på mikron för att få samma svar. 06:37. Jag insåg att jag inte hade ställt om min mobilklocka från svensk tid än. Jag suckade lättat och var för en gångs skull glad för den stora tidsskillnaden. Sen suckade jag igen. Klockan var inte ens sju på morgonen och jag var redan vaken. Det var ingen idé att gå och lägga dig igen heller, då jag kände mig ganska utvilad och dessutom var rädd för att försova mig. Jag funderade ett tag på vad jag skulle göra och kom på att jag lika gärna kunde packa upp nu. Dessutom så behövde jag ju komma åt kläderna som jag skulle ha på mig under dagen. Så fick det bli, tänkte jag samtidigt som jag gick ut i hallen och hämtade min stora resväska för att sedan släpa den till sovrummet.
Jag satte på musik och packade sen upp alla kläder och ställde varsamt in skorna i garderoben. När jag var klar tittade jag nöjt mot garderoben, innan jag attackerade resten av lägenheten och gjorde mig hemmastadd.
Jag tog en lång härlig dusch, med hårinpackning och hela köret. Det var inte så lång tid kvar nu, så jag smörjde in mig innan jag tog på mig kläderna och packade väskan. Jag granskade min spegelbild en gång till innan jag tog väskan och nycklarna och gick ut ur lägenheten.
När jag stod och väntade på hissen hörde jag hur en dörr öppnades och stängdes, och en tjej med stort brunt lockigt hår ställde sig bredvid mig.
"Hey, you must be one of the other dancers" sa hon och log medan jag nickade.
"I'm Danielle, a dancer from UK" sa hon och sträckte fram sin hand. Jag skakade den och svarade.
"Nice to meet you Danielle, I'm Hannah" sa jag och log.
"So you're a dancer?" frågade hon och jag nickade.
"Yeah, from..." började jag men hon avbröt mig.
"Don't tell" sa hon snabbt och funderade sedan ett tag. "Sweden, right...?"
"Wow, how can you remember that?" sa jag lite förvånat och hon ryckte lätt på axlarna.
"I was on all of the auditions" svarade hon med ett leende.
"Yeah, I think I remember you, you sat behind the judges with some other guys."
"Yep, that was me and the other three dancers from UK, Liza, Vinnie and Justin"
"Oh right, I think I danced with Justin" sa jag med ett litet skratt.
"Oh, so you were the one dancing with him" svarade hon lite finurligt.
"Yeah, the guy with the brown hair and brown eyes"
Jag log lite när jag tänkte på hans bruna ögon.
"Yes, that's him" svarade Danielle och log tillbaka.
Nu blev jag lite förvirrad istället. Hade Justin sagt något? Eller varför hade Danielle reagerat som hon gjort när jag sa att det var jag som dansade med honom. Mina tankar avbröts av att hissen och vi klev in. Danielle tryckte på entréplans-knappen så jag väntade och tryckte sedan på 6:an.
"Aren't you going down?" frågade hon och log mot mig.
"I am, I'm just going to pick up a friend first" sa jag och log tillbaka.
"See you down there" sa jag innan jag gick ur hissen.
Jag berättade allt för Bella, om mötet med Danielle, hur trevlig hon varit och hur hon reagerat när jag sagt att de var jag som dansat med Justin.
"Men vadå, tror du att Justin hade sagt något eller?" frågade Bella samtidigt som hon tog sin väska.
"Nä, de vet jag inte, men hon sa typ 'oh so it was you who danced with him'" sa jag och imiterade Danielle med betoning på 'you'.
"Men då kanske han har sagt något" sa Bella och blinkade mot mig samtidigt som vi gick ut ur hennes lägenhet mot hissen.
"Men lägg av!" sa jag och slog Bella lätt på armen.
Men tänk om han hade sagt något...
Förlåt för att kapitel 17 har tagit så himla lång tid att skriva men jag har (som vanligt) hafr massa prov och nationella och sånt. Menmen nu är det iallafall uppe.
Glöm inte att kommentera vad ni tycker, och stay tuned, för det kan kanske komma en liten 'tävling' snart... ;)
xoxo
kapitel 17
Previously
When I came back to the kitchen Zayn had made us breakfast. He pulled me into a warm hug, and I kissed him easily on the lips before I hugged him back.
After the breakfast we decided to watch another movie, so once again we cuddled up in the sofa. I smiled at him and gave him a long kiss before I pulled the blanket over us and started the movie.
Hannah
Jag slog snabbt upp ögonen och kollade vad klockan var. Igen. Jag hade vaknat flera gånger under natten och morgonen med oron för att jag skulle försova mig och missa planet. Det fick bara inte hända. Det var 50 minuter tills jag egentligen skulle gå upp, men jag var så rädd för att somna om och försova mig att jag bestämde mig för att gå upp redan nu. Jag var ändå inte trött utan helt uppspeedad. Idag skulle jag ju äntligen åka till USA.
Jag klev upp ur sängen och stängde av alla tre alarm jag satt ifall något inte skulle fungera. Jag tog min mobil och sms:ade Emma som jag lovat att jag skulle göra när jag vaknade. Hon var troligtvis inte vaken så här tidigt, men jag kunde lika gärna skicka det nu som sen. Jag tog en snabb titt på min stora resväska för att dubbelkolla att den var packad och klar innan jag gick fram till fotöljen som stod i mitt rum och satte på mig kläderna jag lagt fram redan igår. Det blev en mjukisdress med ett vitt linne under, kanske inte dom finaste kläderna men dom var bekväma och det kändes bättre eftersom vi skulle resa så långt.
När jag satt på mig kläderna gick jag och hämtade mobilen som låg på nattygsbordet och tassade sedan försiktigt ut från mitt rum och mot köket. Precis när jag skulle gå ner för trappan öppnades en dörr, och Olivia kom utsmygandes från sitt rum i bara pyjamas.
"Gud va du skräms!" utbrast hon och la handen på hjärtat.
"Du med" viskade jag tillbaka.
"Men va gör du uppe såhär tidigt?" frågade hon.
"Kunde inte sova, har redan vaknat massor av gånger" suckade jag och drog handen genom håret. Hon nickade.
"Men vadå, ska du äta frukost nu eller?" frågade hon och nu var det jag som nickade.
"Men jag ska bara gå på toa, så kan jag komma ner sen" sa hon och log.
"Okej" svarade jag log tillbaka innan hon smet in till badrummet och jag smög ner för trappan.
Jag kom kom in i köket och tittade mig omkring. Det var rätt stökigt sen igår. Eftersom Olivia inte var här än kunde jag lika gärna börja diska lite, så kunde vi bestämma tillsammans vad vi skulle äta.
Japp så fick det bli, tänkte jag och började tappa upp varmvatten.
Shit, jag måste verkligen vara uppstressad tänkte jag för mig själv med tanke på att jag stod och diskade frivilligt. Samtidigt kom Olivia in i köket, i en likadan mjukisdress som jag hade fast annan färg.
"Äru sjuk eller nått?" frågade hon mig, precis som om hon läst mina tankar och syftade såklart på diskningen.
Jag skrattade till innan jag svarade.
"Nää, men tänkte att mamma blir ju glad. Och sen tänkte jag att vi kunde bestämma frukost tillsammans" sa jag och log stort.
"Aaw" sa hon och kom närmare.
Perfekt tillfälle tänkte jag och tog snabbt lite skum i händerna och skvätte på henne.
Förskräckt skrek hon till tyst och ryggade tillbaka. Sen flinade hon elakt, gick fram till diskbänken innan jag hunnit hindra henne, och kastade skum på mig. Jag måste ha sett väldigt rolig ut, för Olivia började skratta galet innan hon sprang och gömde sig bakom en kökshanduk.
"Fred!" skrattade jag och sträckte fram handen.
"Fred" sa hon och skakade den.
"Så" sa jag när jag torkat bort vattnet från håret "vad ska vi göra till frukost?"
Olivia funderade en kort stund innan hon fick ett stort leende på läpparna.
"Pancakes!" utbrast hon och jag var tvungen att erkänna att det lät lockande.
"Okey let's do it!" svarade jag leendes.
"Nää, du får göra pancakesen, för dina blir alltid godare, så gör jag scones" sa hon och log stort tillbaka.
"Deal" sa jag och började ta fram ingredienser och desamma gjorde Olivia.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord, så som bara vi kunde göra.
Vi hörde steg i trappan och strax därefter stod Sophie i köket.
"Kul att ni kan va så himla tysta" sa hon lite irriterat och satte sig vid bordet. Jag och Olivia skrattade ännu mer innan jag reste mig och tog fram pannkakorna som stått i ugnen för att behålla värmen. Sophie började äta och vi fortsatte prata alla tre och snabbt försvann Sophies irritation. Det dröjde inte länge innan vi hörde nya steg i trappan, och denna gång var det Tindra som vaknat. Som tur var hade hon vaknat av sig själv och inte blivit väckt av oss.
När mamma och pappa kom ner i köket log de stort mot oss alla fyra.
"Har ni gjort det här..?" frågade mamma och såg nästan rörd ut.
"De va Hannah och Olivia" sa Tindra. "Dom hade gjort till mig med" fortsatte hon och log.
Mamma och pappa satte sig ner och började äta, och trots att jag och mina systrar ätit klart för ett tag sen satt vi kvar och pratade, vi hade hyfsat god tid på oss innan det var dags att åka. Dessutom så var detta den sista familjemåltiden på länge.
Det började bli tid för att åka så jag fixade mig i ordning det sista, borstade tänderna, målade på ett tunt lagar mascara, bara för att inte se så trött ut, och satte upp håret. Jag gick in i mitt rum och hämtade den stora resväskan som jag sedan försiktigt drog ner för trappan.
När vi var helt klara tog jag en sista titt i mitt rum innan jag tog mitt handbagage och gick ner i hallen. Jag tog på mig mina Concerse och satte mig i bilen tillsammans med min familj och Emma, som just kommit för att följa med och vinka av mig, och vi körde mot flygplatsen.
När vi kom fram var de andra redan där så jag gick fram till dom. Jag kramade om Bella och vi båda skrattade lite när vi såg att vi hade likadana mjukisdresser på oss, men som tur var i olika färger. Jag sa hej till Adam och Lucas, som verkade lika spända som jag och Bella trots att de försökte dölja det. Jag log för mig själv. Här stod vi, fyra tidigare främlingar, på väg till USA för att förverkliga våra drömmar om att få dansa för de stora stjärnorna. Jag slog bort tankarna och presenterade snabbt min familj för mina nya vänner innan det var dags att ta med allt bagage och gå till incheckningen. Utan problem checkade vi in alla väskor och sedan var det dags att gå till säkerhetskontrollen. Jag kramade länge om mina förälder, mina systrar och min bästa kompis. Trots att jag försökte hålla tårarna borta trillade det sakta ner en för min kind. Självklart var jag jätteglad över att jag skulle åka, men det var samtidigt svårt att vara bort från sin familj så länge, och bara tanken på att jag inte ens visste när jag skulle få se dem igen gjorde mig ledsen. Jag gick fram till Emma och kramade om henne hårt.
"Jag kommer sakna dej bebo" viskade hon och jag hörde hur hon snyftade.
"Jag kommer sakna dej med bebi" svarade jag och nu fick även jag svårt att hålla tårarna borta. Jag klarade inte av att se min bästis ledsen. Jag släppte Emma och torkade försiktigt bort tårarna som rann längs hennes kinder.
"Gråt inte" sa jag och log. "För då kommer jag också börja gråta"
Hon skrattade till.
"Så kan vi ju inte ha det" sa hon. "Då kommer du ju göra ett dåligt första intryck"
"Nämen ush, säg inte sådär, jag får panik!" sa jag och vi båda skrattade.
Det hade blivit dags att gå igenom säkerhetskontrollen så jag kramade om henne en sista gång och gav henne en puss på kinden innan jag snabbt kramade om min familj igen, och sedan skyndade efter mina nya vänner genom kontrollen. Jag gick igenom utan problem och vände mig sedan om och vinkade en sista gång. Emma stod med armen runt Olivia, och de båda hade tårar i ögonen. Jag gav dom en slängkyss och fick snabbt två tillbaka. Jag vinkade ännu en gång innan jag vände mig om och började gå. Nu var de borta. Nu började det stora äventyret på riktigt.
"Så va säger ni" sa Bella och stannade en bit framför mig och killarna. "Starbucks?" fortsatte hon frågandes och tittade på oss.
"Jaa!" nästan skrek jag och Adam skrattade.
"Ja antar att vi måste komma in i den rätta feelingen" sa han sen och vi började gå mot Starbucks.
När vi fått våra drickor insåg vi att det var dags för boarding. Vi skyndade oss för att hitta vår gate men det var längre än vi trott och tiden tickade iväg. Jag kände hur jag nästan började kallsvettas, vi fick verkligen inte missa planet. Vi ökade farten ännu mer tills vi nästan sprang, och äntligen såg jag den, gaten. Men sen såg jag något som fick mig att frysa till. Det var ingen där. Hade vi redan missat planet? Paniken spred sig. Adam rushade fram till tjejen som stod vid disken och sa något jag inte uppfattade på grund av paniken inom mig.
"Ni har tur" sa tjejen som mer liknade en dam en tjej. "Vi skulle precis stänga dörrarna. Skynda er på nu" fortsatte hon med ett på klistrat leende och öppnade dörrarna igen.
"Tack" sa vi nästan i kör och sprang förbi, hela vägen ut i planet. Vi gick ombord och möttes av en leende flygvärdinna.
"Då så, då var alla ombord, och vi kan börja vår resa mot USA" sa hon i högtalarna medan vi gick för att hitta våra platser med allas ögon på oss. Jag kände hur jag blev generad av alla blickar, och suckade lättat när vi hittade våra platser i det stora planet. Alla fyra satt i mittenraden. Jag hade Bella på min högra sida och Lucas på min vänstra och bredvid Lucas satt Adam.
"Boarding complete" hörde vi kaptenen säga samtidigt som vi satte oss ner och spände fast säkerhetsbältet. Vi rullade ut på landningsbanan och jag kände hur Bella tog min hand.
"USA here we come!" sa hon spänt samtidigt som jag kände hur planet lyfte och lämnade marken.
Eftersom det var en så extremt lång resa fick vi verkligen tid att prata och lära känna varandra. För egentligen så var det enda jag visste om dessa tre personer deras namn och att de var grymma på att dansa. Vi satt och snackade om allt möjligt och bara lärde känna varandra. Vi märkte inte ur lång tid som gått förrens flygvärdinnorna började komma ut med maten. Vi bara fortsatte och prata ända tills det var dags för nästa måltid, det hade redan blivit middag. Efter middagen dröjde det inte länge innan Adam somna. Det hade varit en lång dag och vi alla var trötta. Tyvärr hade jag det problemet att jag inte kunde sova på flygplan. Jag vet inte vad det var, men något gick inte ihop när jag skulle försöka sova. Lucas, som också var väldigt trött bestämde sig för att sätta på en film på den lilla TV-skärmen som fanns framför varje säte, men det dröjde inte länge innan även han sov. Bella och jag fortsatte att prata, vi var båda för uppspelta för att kunna vila.
Efter vad som kändes som en evighet var det dags att landa. Jag kände hur mina nerver var på helspänn igen. Var det verkligen redan dags att landa i USA? Jag hade fortfarande svårt att greppa att allt detta hände mig.
Jag petade på både Lucas och Adam för att väcka dom.
"Vi landar snart" sa jag och log stort. Lucas bara tittade på mig och gnuggade sig i ögonen. Jag och Bella skrattade. Vi var inte trötta alls, utan jättespända. Dels för at vi just landat i USA, men dels för att vi fått i oss så mycket godis och socker under resan.
Vi gick av planet och jag andades in den första amerikanska luften, och det kändes riktigt bra. Jag kramade hårt om Bellas hand samtidigt som vi gick för att hämta vårat bagage. När vi gjort det, och var på väg mot utgången kom vi på att vi inte hade någon aning om vart vi skulle nu. Men den oron släppte när vi kom ut genom dörrarna då det stod en man där med en skylt med texten Emily Osment crew. Lättade gick vi fram till honom och hälsade. Han presenterade sig som Mark, the tourmaneger, och jag kände igen honom från auditionen hemma i Sverige. Vi gick till en stor bil som skulle ta oss till våra nya lägenheter och packade in oss och våra väskor.
Under hela bilresan satt jag bara och tittade ut, och beundrade landskapet och allt som fanns utanför fönstret. Vi stannade plötsligt och chauffören parkerade bilen. Vi klev ut och möttes av ett stort hus med en stor träport.
"So here is your new home" sa Mark med ett leende.
"Let's see" sa han och tog fram fyra nycklar. "Boys, you're on the 5th floor, Bella you're on the 6th and Hannah on the 7th" sa han och gav oss alla varsin nyckel.
Han höll upp den stora träporten så vi kunde komma in med våra stora väskor.
"So tomorrow, we will meet here at 10am, so you'll get a good night sleep. We'll eat breakfast together, so just be here at 10" sa han innan han sa hejdå och gick igen.
Trötta gick vi alla in i hissen och tryckte på alla våningar. Jag hade tusen frågor men visste att Bella, Adam och Lucas visste lika lite som jag, och dessutom så var jag för trött, så jag bestämde mig för att strunta i dem nu och ta dem imorgon. Hissen stannade på 5an och Adam och Lucas klev ut.
"Ses imorrn" sa dom trött innan hissdörrarna stängdes igen. Nästa gång stannade hissen på våning 6 och det var Bellas tur att gå av.
"Kan inte du komma förbi mig imorrn typ 10 i så kan vi åka tillsammans ner?" frågade hon och jag nickade.
"Förresten, vad ska du ha på dig?" frågade jag.
"Vet inte, typ mjukisar och danskläderna i väskan...?" sa hon och tittade frågandes på mig.
"Okej, det låter bra" sa jag innan jag kramade om henne och hon gick ut.
Nu var det bara jag kvar och jag åkte sakta upp till våning 7, som verkade vara den högsta våningen. Jag gick ut ur hissen och tittade mig omkring. Jag visste ju inte vilken dörr jag skulle till. Det verkade som om det var tre lägenheter på samma vånging, och varje dörr hade ett nummer. Jag tittade på min nyckel och såg att det stod nummer 21 på den. Jag gick fram till den första dörren som hade nummer 20, så jag gick vidare till nästa dörr. Där stod det 21 och med ett leende satte jag försiktigt nyckeln i hålet och låste upp dörren. Jag gick in i lägenheten och ställde min stora väska i hallen. Jag kollade snabbt omkring och var nästan chockad. Det var en stor fin lägenhet, fräsch med massa ytor och ett stort fint kök. Jag gick förbi vardagsrummet, genom en hall och kom sedan till ett fint badrum, och när jag öppnade nästa dörr kom jag in i ett stort sovrum med en inbjudande säng. Jag kastade mig på den och somnade direkt.
Sådär, nu är Hannah och gänget i USA. Slutet blev lite kort men jag var tvungen att skynda på, då jag skulle iväg. Hoppas ni gillade delen, och kommentera gärna vad ni tycker.
Oh juste!ste. Tänkte bara säga att de förra två inläggen har av någon skum anledning kommit i fel ordning, ifall ni tyckte det verkade konstigt eller så. Bara så att ni vet. ^^
xoxo
When I came back to the kitchen Zayn had made us breakfast. He pulled me into a warm hug, and I kissed him easily on the lips before I hugged him back.
After the breakfast we decided to watch another movie, so once again we cuddled up in the sofa. I smiled at him and gave him a long kiss before I pulled the blanket over us and started the movie.
Hannah
Jag slog snabbt upp ögonen och kollade vad klockan var. Igen. Jag hade vaknat flera gånger under natten och morgonen med oron för att jag skulle försova mig och missa planet. Det fick bara inte hända. Det var 50 minuter tills jag egentligen skulle gå upp, men jag var så rädd för att somna om och försova mig att jag bestämde mig för att gå upp redan nu. Jag var ändå inte trött utan helt uppspeedad. Idag skulle jag ju äntligen åka till USA.
Jag klev upp ur sängen och stängde av alla tre alarm jag satt ifall något inte skulle fungera. Jag tog min mobil och sms:ade Emma som jag lovat att jag skulle göra när jag vaknade. Hon var troligtvis inte vaken så här tidigt, men jag kunde lika gärna skicka det nu som sen. Jag tog en snabb titt på min stora resväska för att dubbelkolla att den var packad och klar innan jag gick fram till fotöljen som stod i mitt rum och satte på mig kläderna jag lagt fram redan igår. Det blev en mjukisdress med ett vitt linne under, kanske inte dom finaste kläderna men dom var bekväma och det kändes bättre eftersom vi skulle resa så långt.
När jag satt på mig kläderna gick jag och hämtade mobilen som låg på nattygsbordet och tassade sedan försiktigt ut från mitt rum och mot köket. Precis när jag skulle gå ner för trappan öppnades en dörr, och Olivia kom utsmygandes från sitt rum i bara pyjamas.
"Gud va du skräms!" utbrast hon och la handen på hjärtat.
"Du med" viskade jag tillbaka.
"Men va gör du uppe såhär tidigt?" frågade hon.
"Kunde inte sova, har redan vaknat massor av gånger" suckade jag och drog handen genom håret. Hon nickade.
"Men vadå, ska du äta frukost nu eller?" frågade hon och nu var det jag som nickade.
"Men jag ska bara gå på toa, så kan jag komma ner sen" sa hon och log.
"Okej" svarade jag log tillbaka innan hon smet in till badrummet och jag smög ner för trappan.
Jag kom kom in i köket och tittade mig omkring. Det var rätt stökigt sen igår. Eftersom Olivia inte var här än kunde jag lika gärna börja diska lite, så kunde vi bestämma tillsammans vad vi skulle äta.
Japp så fick det bli, tänkte jag och började tappa upp varmvatten.
Shit, jag måste verkligen vara uppstressad tänkte jag för mig själv med tanke på att jag stod och diskade frivilligt. Samtidigt kom Olivia in i köket, i en likadan mjukisdress som jag hade fast annan färg.
"Äru sjuk eller nått?" frågade hon mig, precis som om hon läst mina tankar och syftade såklart på diskningen.
Jag skrattade till innan jag svarade.
"Nää, men tänkte att mamma blir ju glad. Och sen tänkte jag att vi kunde bestämma frukost tillsammans" sa jag och log stort.
"Aaw" sa hon och kom närmare.
Perfekt tillfälle tänkte jag och tog snabbt lite skum i händerna och skvätte på henne.
Förskräckt skrek hon till tyst och ryggade tillbaka. Sen flinade hon elakt, gick fram till diskbänken innan jag hunnit hindra henne, och kastade skum på mig. Jag måste ha sett väldigt rolig ut, för Olivia började skratta galet innan hon sprang och gömde sig bakom en kökshanduk.
"Fred!" skrattade jag och sträckte fram handen.
"Fred" sa hon och skakade den.
"Så" sa jag när jag torkat bort vattnet från håret "vad ska vi göra till frukost?"
Olivia funderade en kort stund innan hon fick ett stort leende på läpparna.
"Pancakes!" utbrast hon och jag var tvungen att erkänna att det lät lockande.
"Okey let's do it!" svarade jag leendes.
"Nää, du får göra pancakesen, för dina blir alltid godare, så gör jag scones" sa hon och log stort tillbaka.
"Deal" sa jag och började ta fram ingredienser och desamma gjorde Olivia.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord, så som bara vi kunde göra.
Vi hörde steg i trappan och strax därefter stod Sophie i köket.
"Kul att ni kan va så himla tysta" sa hon lite irriterat och satte sig vid bordet. Jag och Olivia skrattade ännu mer innan jag reste mig och tog fram pannkakorna som stått i ugnen för att behålla värmen. Sophie började äta och vi fortsatte prata alla tre och snabbt försvann Sophies irritation. Det dröjde inte länge innan vi hörde nya steg i trappan, och denna gång var det Tindra som vaknat. Som tur var hade hon vaknat av sig själv och inte blivit väckt av oss.
När mamma och pappa kom ner i köket log de stort mot oss alla fyra.
"Har ni gjort det här..?" frågade mamma och såg nästan rörd ut.
"De va Hannah och Olivia" sa Tindra. "Dom hade gjort till mig med" fortsatte hon och log.
Mamma och pappa satte sig ner och började äta, och trots att jag och mina systrar ätit klart för ett tag sen satt vi kvar och pratade, vi hade hyfsat god tid på oss innan det var dags att åka. Dessutom så var detta den sista familjemåltiden på länge.
Det började bli tid för att åka så jag fixade mig i ordning det sista, borstade tänderna, målade på ett tunt lagar mascara, bara för att inte se så trött ut, och satte upp håret. Jag gick in i mitt rum och hämtade den stora resväskan som jag sedan försiktigt drog ner för trappan.
När vi var helt klara tog jag en sista titt i mitt rum innan jag tog mitt handbagage och gick ner i hallen. Jag tog på mig mina Concerse och satte mig i bilen tillsammans med min familj och Emma, som just kommit för att följa med och vinka av mig, och vi körde mot flygplatsen.
När vi kom fram var de andra redan där så jag gick fram till dom. Jag kramade om Bella och vi båda skrattade lite när vi såg att vi hade likadana mjukisdresser på oss, men som tur var i olika färger. Jag sa hej till Adam och Lucas, som verkade lika spända som jag och Bella trots att de försökte dölja det. Jag log för mig själv. Här stod vi, fyra tidigare främlingar, på väg till USA för att förverkliga våra drömmar om att få dansa för de stora stjärnorna. Jag slog bort tankarna och presenterade snabbt min familj för mina nya vänner innan det var dags att ta med allt bagage och gå till incheckningen. Utan problem checkade vi in alla väskor och sedan var det dags att gå till säkerhetskontrollen. Jag kramade länge om mina förälder, mina systrar och min bästa kompis. Trots att jag försökte hålla tårarna borta trillade det sakta ner en för min kind. Självklart var jag jätteglad över att jag skulle åka, men det var samtidigt svårt att vara bort från sin familj så länge, och bara tanken på att jag inte ens visste när jag skulle få se dem igen gjorde mig ledsen. Jag gick fram till Emma och kramade om henne hårt.
"Jag kommer sakna dej bebo" viskade hon och jag hörde hur hon snyftade.
"Jag kommer sakna dej med bebi" svarade jag och nu fick även jag svårt att hålla tårarna borta. Jag klarade inte av att se min bästis ledsen. Jag släppte Emma och torkade försiktigt bort tårarna som rann längs hennes kinder.
"Gråt inte" sa jag och log. "För då kommer jag också börja gråta"
Hon skrattade till.
"Så kan vi ju inte ha det" sa hon. "Då kommer du ju göra ett dåligt första intryck"
"Nämen ush, säg inte sådär, jag får panik!" sa jag och vi båda skrattade.
Det hade blivit dags att gå igenom säkerhetskontrollen så jag kramade om henne en sista gång och gav henne en puss på kinden innan jag snabbt kramade om min familj igen, och sedan skyndade efter mina nya vänner genom kontrollen. Jag gick igenom utan problem och vände mig sedan om och vinkade en sista gång. Emma stod med armen runt Olivia, och de båda hade tårar i ögonen. Jag gav dom en slängkyss och fick snabbt två tillbaka. Jag vinkade ännu en gång innan jag vände mig om och började gå. Nu var de borta. Nu började det stora äventyret på riktigt.
"Så va säger ni" sa Bella och stannade en bit framför mig och killarna. "Starbucks?" fortsatte hon frågandes och tittade på oss.
"Jaa!" nästan skrek jag och Adam skrattade.
"Ja antar att vi måste komma in i den rätta feelingen" sa han sen och vi började gå mot Starbucks.
När vi fått våra drickor insåg vi att det var dags för boarding. Vi skyndade oss för att hitta vår gate men det var längre än vi trott och tiden tickade iväg. Jag kände hur jag nästan började kallsvettas, vi fick verkligen inte missa planet. Vi ökade farten ännu mer tills vi nästan sprang, och äntligen såg jag den, gaten. Men sen såg jag något som fick mig att frysa till. Det var ingen där. Hade vi redan missat planet? Paniken spred sig. Adam rushade fram till tjejen som stod vid disken och sa något jag inte uppfattade på grund av paniken inom mig.
"Ni har tur" sa tjejen som mer liknade en dam en tjej. "Vi skulle precis stänga dörrarna. Skynda er på nu" fortsatte hon med ett på klistrat leende och öppnade dörrarna igen.
"Tack" sa vi nästan i kör och sprang förbi, hela vägen ut i planet. Vi gick ombord och möttes av en leende flygvärdinna.
"Då så, då var alla ombord, och vi kan börja vår resa mot USA" sa hon i högtalarna medan vi gick för att hitta våra platser med allas ögon på oss. Jag kände hur jag blev generad av alla blickar, och suckade lättat när vi hittade våra platser i det stora planet. Alla fyra satt i mittenraden. Jag hade Bella på min högra sida och Lucas på min vänstra och bredvid Lucas satt Adam.
"Boarding complete" hörde vi kaptenen säga samtidigt som vi satte oss ner och spände fast säkerhetsbältet. Vi rullade ut på landningsbanan och jag kände hur Bella tog min hand.
"USA here we come!" sa hon spänt samtidigt som jag kände hur planet lyfte och lämnade marken.
Eftersom det var en så extremt lång resa fick vi verkligen tid att prata och lära känna varandra. För egentligen så var det enda jag visste om dessa tre personer deras namn och att de var grymma på att dansa. Vi satt och snackade om allt möjligt och bara lärde känna varandra. Vi märkte inte ur lång tid som gått förrens flygvärdinnorna började komma ut med maten. Vi bara fortsatte och prata ända tills det var dags för nästa måltid, det hade redan blivit middag. Efter middagen dröjde det inte länge innan Adam somna. Det hade varit en lång dag och vi alla var trötta. Tyvärr hade jag det problemet att jag inte kunde sova på flygplan. Jag vet inte vad det var, men något gick inte ihop när jag skulle försöka sova. Lucas, som också var väldigt trött bestämde sig för att sätta på en film på den lilla TV-skärmen som fanns framför varje säte, men det dröjde inte länge innan även han sov. Bella och jag fortsatte att prata, vi var båda för uppspelta för att kunna vila.
Efter vad som kändes som en evighet var det dags att landa. Jag kände hur mina nerver var på helspänn igen. Var det verkligen redan dags att landa i USA? Jag hade fortfarande svårt att greppa att allt detta hände mig.
Jag petade på både Lucas och Adam för att väcka dom.
"Vi landar snart" sa jag och log stort. Lucas bara tittade på mig och gnuggade sig i ögonen. Jag och Bella skrattade. Vi var inte trötta alls, utan jättespända. Dels för at vi just landat i USA, men dels för att vi fått i oss så mycket godis och socker under resan.
Vi gick av planet och jag andades in den första amerikanska luften, och det kändes riktigt bra. Jag kramade hårt om Bellas hand samtidigt som vi gick för att hämta vårat bagage. När vi gjort det, och var på väg mot utgången kom vi på att vi inte hade någon aning om vart vi skulle nu. Men den oron släppte när vi kom ut genom dörrarna då det stod en man där med en skylt med texten Emily Osment crew. Lättade gick vi fram till honom och hälsade. Han presenterade sig som Mark, the tourmaneger, och jag kände igen honom från auditionen hemma i Sverige. Vi gick till en stor bil som skulle ta oss till våra nya lägenheter och packade in oss och våra väskor.
Under hela bilresan satt jag bara och tittade ut, och beundrade landskapet och allt som fanns utanför fönstret. Vi stannade plötsligt och chauffören parkerade bilen. Vi klev ut och möttes av ett stort hus med en stor träport.
"So here is your new home" sa Mark med ett leende.
"Let's see" sa han och tog fram fyra nycklar. "Boys, you're on the 5th floor, Bella you're on the 6th and Hannah on the 7th" sa han och gav oss alla varsin nyckel.
Han höll upp den stora träporten så vi kunde komma in med våra stora väskor.
"So tomorrow, we will meet here at 10am, so you'll get a good night sleep. We'll eat breakfast together, so just be here at 10" sa han innan han sa hejdå och gick igen.
Trötta gick vi alla in i hissen och tryckte på alla våningar. Jag hade tusen frågor men visste att Bella, Adam och Lucas visste lika lite som jag, och dessutom så var jag för trött, så jag bestämde mig för att strunta i dem nu och ta dem imorgon. Hissen stannade på 5an och Adam och Lucas klev ut.
"Ses imorrn" sa dom trött innan hissdörrarna stängdes igen. Nästa gång stannade hissen på våning 6 och det var Bellas tur att gå av.
"Kan inte du komma förbi mig imorrn typ 10 i så kan vi åka tillsammans ner?" frågade hon och jag nickade.
"Förresten, vad ska du ha på dig?" frågade jag.
"Vet inte, typ mjukisar och danskläderna i väskan...?" sa hon och tittade frågandes på mig.
"Okej, det låter bra" sa jag innan jag kramade om henne och hon gick ut.
Nu var det bara jag kvar och jag åkte sakta upp till våning 7, som verkade vara den högsta våningen. Jag gick ut ur hissen och tittade mig omkring. Jag visste ju inte vilken dörr jag skulle till. Det verkade som om det var tre lägenheter på samma vånging, och varje dörr hade ett nummer. Jag tittade på min nyckel och såg att det stod nummer 21 på den. Jag gick fram till den första dörren som hade nummer 20, så jag gick vidare till nästa dörr. Där stod det 21 och med ett leende satte jag försiktigt nyckeln i hålet och låste upp dörren. Jag gick in i lägenheten och ställde min stora väska i hallen. Jag kollade snabbt omkring och var nästan chockad. Det var en stor fin lägenhet, fräsch med massa ytor och ett stort fint kök. Jag gick förbi vardagsrummet, genom en hall och kom sedan till ett fint badrum, och när jag öppnade nästa dörr kom jag in i ett stort sovrum med en inbjudande säng. Jag kastade mig på den och somnade direkt.
Sådär, nu är Hannah och gänget i USA. Slutet blev lite kort men jag var tvungen att skynda på, då jag skulle iväg. Hoppas ni gillade delen, och kommentera gärna vad ni tycker.
Oh juste!ste. Tänkte bara säga att de förra två inläggen har av någon skum anledning kommit i fel ordning, ifall ni tyckte det verkade konstigt eller så. Bara så att ni vet. ^^
xoxo
Dålig uppdatering
Boungiorno!
Förlåt för en dålig uppdatering, men jag har precis kommit hem från Italien och har därför inte haft möjlighet at skriva. Dock skulle ett nytt kapitel upp, men det har tydligen försvunnit så jag måste skriva om hela tyvärr.
Såg precis iCarly avsnitted med ladsen och det var ju jättebra! Iallafall om man tittar på killarnas skådespeleri, love! Tyckte dock att det va lite fel att dom typ framställde Harry som frontman, och en hel del directionaters kommer att komma nu men vi står upp tillsammans, right..?! ;)
Ni som har sett avsnittet vad tyckte ni? Och ni som inte har sett det måste göra det!
pussen
Förlåt för en dålig uppdatering, men jag har precis kommit hem från Italien och har därför inte haft möjlighet at skriva. Dock skulle ett nytt kapitel upp, men det har tydligen försvunnit så jag måste skriva om hela tyvärr.
Såg precis iCarly avsnitted med ladsen och det var ju jättebra! Iallafall om man tittar på killarnas skådespeleri, love! Tyckte dock att det va lite fel att dom typ framställde Harry som frontman, och en hel del directionaters kommer att komma nu men vi står upp tillsammans, right..?! ;)
Ni som har sett avsnittet vad tyckte ni? Och ni som inte har sett det måste göra det!
pussen
kapitel 16
Previously
"Jag måste gå ut och säga hej till din familj" sa jag snabbt för att låta dom prata med varandra och började gå ut mot köket.
Emma gav mig ännu en blick, så jag gjorde snabbt en diskret 'tummen-upp' innan jag försvann ut och hittade Zebbes föräldrar och syskon i hallen.
Efter massa pussar och kramar, ha pratat med alla och ätit massa fika hade nu alla gått hem och det vara bara jag och min familj kvar. Alla hade velat säga grattis, hejdå, lycka till och jag hade till och med fått flera avskeds-tal, bland annat av min pappa och min moster. Båda hade vattnat mina ögon och fått en och annan tår att trilla ner för min kind.
Nu satt jag i soffan med mina familj och hade spelkväll, något vi inte haft på flera år. Vi hade bestämt oss för att spendera min sista kväll hemma med bara familjen och umgås och spela spel.
Efter att ha beställ och ätit pizza, och spelat spel till klockan elva bestämde vi oss för att gå och sova. Det gällde att jag var utvilad tills imorgon, för imorgon smällde det.
Imorgon skulle jag åka till USA!
"Jag måste gå ut och säga hej till din familj" sa jag snabbt för att låta dom prata med varandra och började gå ut mot köket.
Emma gav mig ännu en blick, så jag gjorde snabbt en diskret 'tummen-upp' innan jag försvann ut och hittade Zebbes föräldrar och syskon i hallen.
Efter massa pussar och kramar, ha pratat med alla och ätit massa fika hade nu alla gått hem och det vara bara jag och min familj kvar. Alla hade velat säga grattis, hejdå, lycka till och jag hade till och med fått flera avskeds-tal, bland annat av min pappa och min moster. Båda hade vattnat mina ögon och fått en och annan tår att trilla ner för min kind.
Nu satt jag i soffan med mina familj och hade spelkväll, något vi inte haft på flera år. Vi hade bestämt oss för att spendera min sista kväll hemma med bara familjen och umgås och spela spel.
Efter att ha beställ och ätit pizza, och spelat spel till klockan elva bestämde vi oss för att gå och sova. Det gällde att jag var utvilad tills imorgon, för imorgon smällde det.
Imorgon skulle jag åka till USA!
Danielle
I woke up in Liam’s bed, with him by my side. I must have fallen asleep during the movie and he must have carried me in here, cause I’m not remembering walking onto his room. I didn’t feel tired at all so I decided to go up and fix some breakfast for the boys. I looked around in the room and saw Liam’s wardrobe, so I sneaked out of bed and walk to it. I found Liam’s onepiece and smiled to myself. I quietly took of the clothes I had worn yesterday and put on Liam’s huge onepiece. It was really too big for me but I didn’t mind, it was cozy and smelled just like him. I walked out of the room and closed the door after me before walked down the hallway to the kitchen. I looked around in the kitchen too see what they got. I decided to make American pancakes, since we were in America after all. I found a recipe and started to mix the ingredients.
Liam
Someone woke me up by softly kissing my cheek. I opened my eyes and found Danielle by my side. I leaned forward and kissed her gently.
“Morning suger” I said and smiled at her.
“Aah gosh, I never get tired of hearing your morning voice!” she said and I kissed her again and pulled her down in the bed.
“As much as I would love to just cuddle up with you right now you have to get up cause I have made breakfast” she said with a beautiful smile.
“You have?” I said and pulled a curl away from her face. She nodded and kissed me.
“Oh and wake up the boys, and I’ll meet you in the kitchen” she said with a wink and disappeared out of the room.
I walked out of my bed and to my closet to get dressed. I couldn’t find my onepiece, so I picked a pair of Abercrombie pants and a Jack Wills hoodie. I knocked on the boy’s door, told them it was breakfast and then walked down to the kitchen where I found Danielle, and a table filled with pancakes and fresh fruit. I walked up to her and kissed her.
“So you stole my onepiece” I said when I saw her wearing it and she smiled.
“Well I had to were something didn’t I…?”
“Do you…?” I said and smiled flirty at her and pulled her closer.
“Wow Liam, you’ve turned into a bad boy” I heard someone say behind me. I turned around and saw Louis, Harry and Niall. I saw how Danielle blushed so I kissed her on the cheek before we all sat down at the table, and Niall hungry as always started right away.
“Dude, go wake Zayn up” I said to Louis and hit his arm easily and he nodded before he walked towards Zayn’s room.
Just a few moments later he came back with a strange look on his face. We all looked up at him, waiting for him to say something.
“I think someone had a great time last night” he said with a grin.
“What do you mean?” Niall said with a piece of pancake in his mouth.
“I’m just saying he never came home last night” he said still with a grin.
Both Harry and Niall laughed quietly while Danielle looked rather worried.
“Hey, baby what’s the matter?” I said taking her hand.
“Do you think something have happened to them?” she asked me.
“Who, Zayn and Emily?” Danielle nodded.
“No, I’m sure they’re fine. They probably just had some fun last night” I said and winked.
“You really think so about Zayn? Cause I don’t, and neither about Em…” she said still worried.
“Honey, they’re fine, I promise!” I said and kissed her on the forehead and she smiled.
Emily
I woke up and looked around confused. At first I didn’t realize where I was but then it came to me that I must had fallen asleep last night cause now I found myself in the sofa leaning against Zayn. I tried to get up as carefully as possible not to wake him up, but I failed and he smiled at me.
“Good morning” he said with an extremely sexy morning voice.
“Morning” I said and leaned forward to kiss him.
"We really must have been tired yesterday" Zayn said and laughed since we both had fallen asleep on the sofa last night. I blushed a bit, but smiled and nodded.
“I’m just gonna go and change” I said looking down at my dress from last night. “Make yourself at home” I continued with a smile. I walked in to my bedroom and changed to a pair of Abercrombie pants and a sweatshirt. I hurried to the bathroom, and washed my face carefully to get rid of all the makeup that had started to fall down. I didn’t bother to put on new makeup, Zayn was going to see me without makeup sooner or later anyways.
When I came back to the kitchen Zayn had made us breakfast. He pulled me into a warm hug, and I kissed him easily on the lips before I hugged him back.
After the breakfast we decided to watch another movie, so once again we cuddled up in the sofa. I smiled at him and gave him a long kiss before I pulled the blanket over us and started the movie.
Kapitel 16 klart. Det blev inget om Hannah, men det kommer jag lovar.
Puss på er alla som läser novellen, och snälla kommentera tankar och åsikter för det betyder verkligen mycket.
XOXO
kapitel 15
Previously
Jag kände musiken dunka där jag stod mitt på dansgolvet som de gjort vardagsrummet till. Jag kände ett par händer på mina höfter och dansade närmare personen. Jag vände mig om och såg att det var Martin, en av de populärare killarna på skolan. Jag blev lite förvånad då jag trott att de var någon av killarna i min klass. Jag märke att han hade druckit. Då jag inte heller var helt nyckter fortsatte jag att dansa med honom. Jag var tvungen att erkänna att han var riktigt snygg, och hade alltid varit. Innan jag visste ordet av det stod jag, där mitt bland alla dansande personer, med läpparna tryckta mot hans.
"Du är så himla snygg Hannah" sluddrade han fram och kysste mig igen.
Efter att ha dansat med i princip alla som var där och haft en helt galen kväll började vi gå hemmåt längs de tomma gatorna.
Vi kom fram till mitt hus och skulle smyga oss in, men de gick inte så bra då Milla trilla i trappan och vi fick ännu ett skrattanfall. När vi kom in till mitt rum tänkte vi ligga och prata men vi somnade snabbt i sängarna mamma hade bäddat till oss.
Danielle
I put on my Ugg's and walked down the stairs. It was movienight at the boys' apartment so I was on my way over.
In the hallway outside their door I met Zayn, who was on his way to Emilys'.
"Hey hun" I said and smiled. "Take care of my girl, alright"
He just smiled back.
"Oh, and try not to burn down the house, will ya" I said teasingly.
"Shut up Dani" he said but couldn't hide his smile.
He took the elevator down and I walked through the door.
"Hi guys" I shouted as I took of my jacket.
Liam came towards me and lifted me up in a hug. I put my arms around his neck and kissed him passionatly. We stopped kissing, still with our forheads leaning towards each other, with my fingers playing around with his hair.
"What a nice welcome" I wispered and bit my lip.
"Yeah..?" Liam said and kissed me once more.
"Get a room!" I heard someone said.
"Hi Harry" I said with a smile and Liam put me down. We walked hand in hand to the kitchen.
"Good you're finally here!" Niall said. "I'm starving!"
We laughed and I just looked at Niall shaking my head.
We decided to get pizza, so Niall and Louis went with Paul to get it along with candy and other important thing for a movie night.
After we had set the table, me, Liam and Harry sat down at the table and just talked. I had really missed hanging out with the boys, we had so much fun together.
"So how's the tour going?" Harry asked me.
"We haven't started yet, we're waiting for all the dancers to arrive to the US, so rehersales will start next week" I said and smiled.
Harry got a even bigger smile on his face.
"Any hot dancers?" he asked and winked.
"What's the matter with you Styles..?" I said and laughed. "But yes, of course there are" I said with a smile.
"But Hazza, what about Madison?" Liam teased Harry.
""What about Madison?" I said. "The girl from WMYB?"
Liam nodded and I turned to Harry.
"Well don't just sit there, tell me!" I said and slapped him easily on his arm.
"Well, she lives here in California and texted me when we first got here"
"And...?" I said waiting for him to continue.
"So she asked me if I wanted to hang out or something so I'm meeting her for coffee tomorrow" he said.
"Aaw that's so sweet" I said and Harry faced the table. Oh Gosh, was Harry Styles actually about to blush? I never got an answer cause just when it looked like Harry was about to answer me someone rushed trough the door and into the kitchen.
"Food-delivery" Louis shouted and Niall came right behind him.
"Finally!" Liam sighed with a smile and we all sat down at the table.
It was a really funny and intresting dinner. I got to catch up with the boys and they told me all about the stuff they had done since I last saw them, which was quite much. We had a great time and laughed. A lot!
"You guys seriously give me abs, I'm not eveen joking!" I said trying to catch my breath, but it only made them laugh even harder.
After dining for two hours we decided to watch a movie and I told the boys I could do the dishes if they fixed the movie and that kind of stuff. While the boys left the room Liam stayed to help me.
When we had cleaned the kitchen Liam snook up behind me.
"I've missed you" he whispered.
I turned around and faced him.
"I've missed you too" I said and smiled as I looked into his eyes.
He carefully pushed me up against the wall and kissed me, first slowly but then more passionate. He had one hand on the wall and the other on my neck, while I had both my arms around his neck.
"Oh come on, there are children here!" Louis complained as he and Harry entered the room.
"Besides we want to start the movie now" he said and picked a bowl for the candy.
Liam smiled at me and gave me a last kiss before he grabbed my hand and we walked to the livingroom. I sat down in the sofa next to Liam and Harry sat down on my other side. Ofcourse Niall had picked a horror-movie so I cuddle up really close to Liam and he put his arm around me.
"I'm here baby" he whispered and I kissed him gently on the cheek.
Emily
Just as Zayn arrived the lasagne was ready.
"Perfect timing" I said and hugged him and he smiled.
We sat down and ate, this time without complications.
Since we had spent some time together this last week it was so easy to talk to him, and all the nerviousity was gone. But the butterflies was still there, especially when he smiled. He really had a beautiful smile.
When we had finished eating I cleaned the table while Zayn looked around in my apartment. He had offered to help but I told him not to. He was looking at the few photos i had put up during the short time I had lived here.
"Who's that?" Zayn asked me looking at a photo of me and Jess from last summer.
"It's my best friend Jess" I said and smiled.
"Do you miss her?" he asked and I couldn't speak out any words so I just nodded.
"I'm sorry" Zayn said and hugged me. "I know what it's like" He truly did know what it was like, he maybe even had it worse since he was so far away from his family and friends, in another country, on another continent.
After the hug I had to tell him about every single one of my friends and family on the photos. Even though it was really fun it made me realise how much I missed them all. Zayn saw that something was bothering me.
"Hey, what's the matter?" he said and grabbed my hand.
"Nothing" I said and whiped away a tear. "It's so silly, it's just that I miss them al so much" I continued quiet.
"Emily that's not silly, that's normal" he said with his cute smile.
He was still holding my hand so I squised his.
"Let's not think about all this sad stuff, and let's have dessert instead!" I said with a big smile and we walked to the kitchen.
"Today we will serve raspberry-pie with a sause made of vanilla" I said with a made-up voice trying to sound like a chef.
Zayn laughed as I put the pie in the oven.
"And don't worry mister, I won't burn it" I added with a wink.
He stopped laughing and tried to give me a seriuos look, but he failed and burst into laughter again only this time I laughed with him.
"Wow, Emily this was really good!" Zayn said later when we sat back at the table.
"Good" I said and smiled. "Hey, you should feel pretty special cause it's my grandmothers recepie and not everyone gets to try it" I said and winked towards hom.
"Yeah, I feel kind of special having dinner with you" he said and winked back. I felt how my face turned red.
"Aw, you're so cute when you blush" he said and ofcourse that made me blush even more.
As we was cleaning the table when we had finished I suddenly bumped into Zayn when I was on my way to the kitchen and he came out of the kitchen. I was just about to fall when Zayn grabed my arms and pulled me up.
"I got you" he said and smiled.
I smiled back and then we just stood there, looking into each others eyes. His eyes was so beautiful, I almost drowned in them. His hand where still around my arms and I noticed how we got closer and closer. Now we were just a few centimeters away from each other and I was still staring into his eyes.
I leand forward and my lips softly touched his. It felt like fireworks in my stomach. As I felt how he put his arms around my back I put my arms around his neck, still with my lips against his. I stopped kissing him and just looked into his eyes. He smiled his beautiful smile before he kissed me again and then pulled me in to a warm hug.
We finished the dishes and then sat down in the sofa to watch a movie. I leaned forward and gave him a long kiss before I cuddle up next to him leaning my head on his cheast and we started the movie.
Hannah
Jag vaknade av att någon tassade in i rummet och upp i min säng. Jag öppnade ögonen och såg att det var Tindra som satt där.
"Godmorgon!" sa hon piggt.
"Godmorgon gumman" sa jag och pussade henne på huvudet.
"Mamma säger att ni måste gå upp nu, gästerna kommer om två timmar och du ska ju hinna baka innan" påminde hon mig.
"Vad är klockan?" frågade jag förvirrat.
Tindra tittade länge på min väggklocka och mumlade tyst för sig själv.
"Fem minuter i tolv" sa hon sedan stolt då hon precis lärt sig klockan.
"Ojdå" sa jag och satte mig försiktigt upp. Jag hade inte druckigt så mycket igår, men ändå hade jag en lätt huvudvärk.
"Om jag går och duschar så väcker du dom andra" sa jag och log mot Tindra samtidigt som jag reste mig och gick mot badrummet.
Jag duschde snabbt av mig och satte sedan upp mitt blöta hår i en knut, innan jag tog på mig underkläder och drog på mig min onepiece.
När jag kom ner i köket var det full rulle. Hela min familj var där tillsammans med mina vänner som satt och åt frukost. Just nu var jag riktigt glad över att vi hade ett stort kök. Mamma som var klar med frukosten stod och bakade bullar, medan pappa höll på att ta fram stolar och bord. Jag satte mig ner bredvid Olivia som reste sig och började gå mot trappan.
"Är jag så hemsk?" frågade jag och hon skrattade.
"Aah, absolut" sa hon med ett flin. "Nää, men jag ska gå och duscha" ropade hon innan hon försvann upp för trappan.
Jag gjorde en rostmacka och lite oboy innan jag började med bakandet. Det var mycket som skulle bakas, så det var bara att sätta igång. Mamma höll på med bullarna, så jag skulle börja med muffinsen som jag sen tänkte låta mina kära vänner och systrar dekorera medan jag fortsatte med tårtan.
Det tog inte så lång tid som jag trodde, så en halvtimme innan alla skulle komma satt vi där allihopa, Olivia, Sophie, Tindra, Emma, Milla, Jojo och jag och dekorerde cupcakesen. Jag var riktigtspänd inför min resa, men visste att jag skulle sakna alla här hemma. Kvart i två sprang vi alla upp för att snabbt göra oss i ordning, något som vi helt glömt bort. Jag valde en klänning och sminkade mig lätt innan det var dags att gå ner och öppna för de första gästerna. Efter en stund kom mina vänner ner och till slut var alla där. Det var mormor & morfar, farmor & farfar, kusiner, fastrar & mostrar, nära vänner och lite annan släkt. Även Zebbe med familj var där. Nu förstod jag varför vi hade bakat sådanna enorma mängder, men jag hade inte haft en aning om att såhär många skulle komma.
Jag och Emma stod i köket när Zebbe kom in och jag såg hur Emma gav mig en snabb blick. Hon hade alltid haft en liten crush på honom, eller något i den stilen, som jag aldrig riktigt förstått. Men det var väll kanske för att han var som en bror för mig. Jag hade ju faktiskt hört flera säga att han var så himla snygg, vilket jag aldrig riktigt heller förstått. Visst såg han bra ut, men jag hade aldrig sett honom som extremt jättesnygg, men man kanske inte ser så på sina "syskon". Jag kramade om Zebbe.
"Du kommer ihåg Emma, eller hur" sa jag frågandes och log mot honom.
"Jo, jag tror vi har träffats några gånger" sa han och log mot henne samtidigt som han sträckte fram sin hand.
"Jag måste gå ut och säga hej till din familj" sa jag snabbt för att låta dom prata med varandra och började gå ut mot köket.
Emma gav mig ännu en blick, så jag gjorde snabbt en diskret 'tummen-upp' innan jag försvann ut och hittade Zebbes föräldrar och syskon i hallen.
Efter massa pussar och kramar, ha pratat med alla och ätit massa fika hade nu alla gått hem och det vara bara jag och min familj kvar. Alla hade velat säga grattis, hejdå, lycka till och jag hade till och med fått flera avskeds-tal, bland annat av min pappa och min moster. Båda hade vattnat mina ögon och fått en och annan tår att trilla ner för min kind.
Nu satt jag i soffan med mina familj och hade spelkväll, något vi inte haft på flera år. Vi hade bestämt oss för att spendera min sista kväll hemma med bara familjen och umgås och spela spel.
Efter att ha beställ och ätit pizza, och spelat spel till klockan elva bestämde vi oss för att gå och sova. Det gällde att jag var utvilad tills imorgon, för imorgon smällde det.
Imorgon skulle jag åka till USA!
Förlåt förlåt förlåt för den dåliga uppdateringen men nu är kapitel 15 äntligen uppe. Jag har haft så extremt mycket att göra och därför inte hunnit skriva, men förhoppningsvis ska det bli bättre nu.
Så va tyckte ni om det här kapitlet? Vem är Madison, och vad har hon med Harry? Och vad tror ni om Emily och Zayn, vad kommer hända nu? Kommentera gärna vad ni tror och tycker om kapitlet, det betyder massor!!
XOXO
Jag kände musiken dunka där jag stod mitt på dansgolvet som de gjort vardagsrummet till. Jag kände ett par händer på mina höfter och dansade närmare personen. Jag vände mig om och såg att det var Martin, en av de populärare killarna på skolan. Jag blev lite förvånad då jag trott att de var någon av killarna i min klass. Jag märke att han hade druckit. Då jag inte heller var helt nyckter fortsatte jag att dansa med honom. Jag var tvungen att erkänna att han var riktigt snygg, och hade alltid varit. Innan jag visste ordet av det stod jag, där mitt bland alla dansande personer, med läpparna tryckta mot hans.
"Du är så himla snygg Hannah" sluddrade han fram och kysste mig igen.
Efter att ha dansat med i princip alla som var där och haft en helt galen kväll började vi gå hemmåt längs de tomma gatorna.
Vi kom fram till mitt hus och skulle smyga oss in, men de gick inte så bra då Milla trilla i trappan och vi fick ännu ett skrattanfall. När vi kom in till mitt rum tänkte vi ligga och prata men vi somnade snabbt i sängarna mamma hade bäddat till oss.
Danielle
I put on my Ugg's and walked down the stairs. It was movienight at the boys' apartment so I was on my way over.
In the hallway outside their door I met Zayn, who was on his way to Emilys'.
"Hey hun" I said and smiled. "Take care of my girl, alright"
He just smiled back.
"Oh, and try not to burn down the house, will ya" I said teasingly.
"Shut up Dani" he said but couldn't hide his smile.
He took the elevator down and I walked through the door.
"Hi guys" I shouted as I took of my jacket.
Liam came towards me and lifted me up in a hug. I put my arms around his neck and kissed him passionatly. We stopped kissing, still with our forheads leaning towards each other, with my fingers playing around with his hair.
"What a nice welcome" I wispered and bit my lip.
"Yeah..?" Liam said and kissed me once more.
"Get a room!" I heard someone said.
"Hi Harry" I said with a smile and Liam put me down. We walked hand in hand to the kitchen.
"Good you're finally here!" Niall said. "I'm starving!"
We laughed and I just looked at Niall shaking my head.
We decided to get pizza, so Niall and Louis went with Paul to get it along with candy and other important thing for a movie night.
After we had set the table, me, Liam and Harry sat down at the table and just talked. I had really missed hanging out with the boys, we had so much fun together.
"So how's the tour going?" Harry asked me.
"We haven't started yet, we're waiting for all the dancers to arrive to the US, so rehersales will start next week" I said and smiled.
Harry got a even bigger smile on his face.
"Any hot dancers?" he asked and winked.
"What's the matter with you Styles..?" I said and laughed. "But yes, of course there are" I said with a smile.
"But Hazza, what about Madison?" Liam teased Harry.
""What about Madison?" I said. "The girl from WMYB?"
Liam nodded and I turned to Harry.
"Well don't just sit there, tell me!" I said and slapped him easily on his arm.
"Well, she lives here in California and texted me when we first got here"
"And...?" I said waiting for him to continue.
"So she asked me if I wanted to hang out or something so I'm meeting her for coffee tomorrow" he said.
"Aaw that's so sweet" I said and Harry faced the table. Oh Gosh, was Harry Styles actually about to blush? I never got an answer cause just when it looked like Harry was about to answer me someone rushed trough the door and into the kitchen.
"Food-delivery" Louis shouted and Niall came right behind him.
"Finally!" Liam sighed with a smile and we all sat down at the table.
It was a really funny and intresting dinner. I got to catch up with the boys and they told me all about the stuff they had done since I last saw them, which was quite much. We had a great time and laughed. A lot!
"You guys seriously give me abs, I'm not eveen joking!" I said trying to catch my breath, but it only made them laugh even harder.
After dining for two hours we decided to watch a movie and I told the boys I could do the dishes if they fixed the movie and that kind of stuff. While the boys left the room Liam stayed to help me.
When we had cleaned the kitchen Liam snook up behind me.
"I've missed you" he whispered.
I turned around and faced him.
"I've missed you too" I said and smiled as I looked into his eyes.
He carefully pushed me up against the wall and kissed me, first slowly but then more passionate. He had one hand on the wall and the other on my neck, while I had both my arms around his neck.
"Oh come on, there are children here!" Louis complained as he and Harry entered the room.
"Besides we want to start the movie now" he said and picked a bowl for the candy.
Liam smiled at me and gave me a last kiss before he grabbed my hand and we walked to the livingroom. I sat down in the sofa next to Liam and Harry sat down on my other side. Ofcourse Niall had picked a horror-movie so I cuddle up really close to Liam and he put his arm around me.
"I'm here baby" he whispered and I kissed him gently on the cheek.
Emily
Just as Zayn arrived the lasagne was ready.
"Perfect timing" I said and hugged him and he smiled.
We sat down and ate, this time without complications.
Since we had spent some time together this last week it was so easy to talk to him, and all the nerviousity was gone. But the butterflies was still there, especially when he smiled. He really had a beautiful smile.
When we had finished eating I cleaned the table while Zayn looked around in my apartment. He had offered to help but I told him not to. He was looking at the few photos i had put up during the short time I had lived here.
"Who's that?" Zayn asked me looking at a photo of me and Jess from last summer.
"It's my best friend Jess" I said and smiled.
"Do you miss her?" he asked and I couldn't speak out any words so I just nodded.
"I'm sorry" Zayn said and hugged me. "I know what it's like" He truly did know what it was like, he maybe even had it worse since he was so far away from his family and friends, in another country, on another continent.
After the hug I had to tell him about every single one of my friends and family on the photos. Even though it was really fun it made me realise how much I missed them all. Zayn saw that something was bothering me.
"Hey, what's the matter?" he said and grabbed my hand.
"Nothing" I said and whiped away a tear. "It's so silly, it's just that I miss them al so much" I continued quiet.
"Emily that's not silly, that's normal" he said with his cute smile.
He was still holding my hand so I squised his.
"Let's not think about all this sad stuff, and let's have dessert instead!" I said with a big smile and we walked to the kitchen.
"Today we will serve raspberry-pie with a sause made of vanilla" I said with a made-up voice trying to sound like a chef.
Zayn laughed as I put the pie in the oven.
"And don't worry mister, I won't burn it" I added with a wink.
He stopped laughing and tried to give me a seriuos look, but he failed and burst into laughter again only this time I laughed with him.
"Wow, Emily this was really good!" Zayn said later when we sat back at the table.
"Good" I said and smiled. "Hey, you should feel pretty special cause it's my grandmothers recepie and not everyone gets to try it" I said and winked towards hom.
"Yeah, I feel kind of special having dinner with you" he said and winked back. I felt how my face turned red.
"Aw, you're so cute when you blush" he said and ofcourse that made me blush even more.
As we was cleaning the table when we had finished I suddenly bumped into Zayn when I was on my way to the kitchen and he came out of the kitchen. I was just about to fall when Zayn grabed my arms and pulled me up.
"I got you" he said and smiled.
I smiled back and then we just stood there, looking into each others eyes. His eyes was so beautiful, I almost drowned in them. His hand where still around my arms and I noticed how we got closer and closer. Now we were just a few centimeters away from each other and I was still staring into his eyes.
I leand forward and my lips softly touched his. It felt like fireworks in my stomach. As I felt how he put his arms around my back I put my arms around his neck, still with my lips against his. I stopped kissing him and just looked into his eyes. He smiled his beautiful smile before he kissed me again and then pulled me in to a warm hug.
We finished the dishes and then sat down in the sofa to watch a movie. I leaned forward and gave him a long kiss before I cuddle up next to him leaning my head on his cheast and we started the movie.
Hannah
Jag vaknade av att någon tassade in i rummet och upp i min säng. Jag öppnade ögonen och såg att det var Tindra som satt där.
"Godmorgon!" sa hon piggt.
"Godmorgon gumman" sa jag och pussade henne på huvudet.
"Mamma säger att ni måste gå upp nu, gästerna kommer om två timmar och du ska ju hinna baka innan" påminde hon mig.
"Vad är klockan?" frågade jag förvirrat.
Tindra tittade länge på min väggklocka och mumlade tyst för sig själv.
"Fem minuter i tolv" sa hon sedan stolt då hon precis lärt sig klockan.
"Ojdå" sa jag och satte mig försiktigt upp. Jag hade inte druckigt så mycket igår, men ändå hade jag en lätt huvudvärk.
"Om jag går och duschar så väcker du dom andra" sa jag och log mot Tindra samtidigt som jag reste mig och gick mot badrummet.
Jag duschde snabbt av mig och satte sedan upp mitt blöta hår i en knut, innan jag tog på mig underkläder och drog på mig min onepiece.
När jag kom ner i köket var det full rulle. Hela min familj var där tillsammans med mina vänner som satt och åt frukost. Just nu var jag riktigt glad över att vi hade ett stort kök. Mamma som var klar med frukosten stod och bakade bullar, medan pappa höll på att ta fram stolar och bord. Jag satte mig ner bredvid Olivia som reste sig och började gå mot trappan.
"Är jag så hemsk?" frågade jag och hon skrattade.
"Aah, absolut" sa hon med ett flin. "Nää, men jag ska gå och duscha" ropade hon innan hon försvann upp för trappan.
Jag gjorde en rostmacka och lite oboy innan jag började med bakandet. Det var mycket som skulle bakas, så det var bara att sätta igång. Mamma höll på med bullarna, så jag skulle börja med muffinsen som jag sen tänkte låta mina kära vänner och systrar dekorera medan jag fortsatte med tårtan.
Det tog inte så lång tid som jag trodde, så en halvtimme innan alla skulle komma satt vi där allihopa, Olivia, Sophie, Tindra, Emma, Milla, Jojo och jag och dekorerde cupcakesen. Jag var riktigtspänd inför min resa, men visste att jag skulle sakna alla här hemma. Kvart i två sprang vi alla upp för att snabbt göra oss i ordning, något som vi helt glömt bort. Jag valde en klänning och sminkade mig lätt innan det var dags att gå ner och öppna för de första gästerna. Efter en stund kom mina vänner ner och till slut var alla där. Det var mormor & morfar, farmor & farfar, kusiner, fastrar & mostrar, nära vänner och lite annan släkt. Även Zebbe med familj var där. Nu förstod jag varför vi hade bakat sådanna enorma mängder, men jag hade inte haft en aning om att såhär många skulle komma.
Jag och Emma stod i köket när Zebbe kom in och jag såg hur Emma gav mig en snabb blick. Hon hade alltid haft en liten crush på honom, eller något i den stilen, som jag aldrig riktigt förstått. Men det var väll kanske för att han var som en bror för mig. Jag hade ju faktiskt hört flera säga att han var så himla snygg, vilket jag aldrig riktigt heller förstått. Visst såg han bra ut, men jag hade aldrig sett honom som extremt jättesnygg, men man kanske inte ser så på sina "syskon". Jag kramade om Zebbe.
"Du kommer ihåg Emma, eller hur" sa jag frågandes och log mot honom.
"Jo, jag tror vi har träffats några gånger" sa han och log mot henne samtidigt som han sträckte fram sin hand.
"Jag måste gå ut och säga hej till din familj" sa jag snabbt för att låta dom prata med varandra och började gå ut mot köket.
Emma gav mig ännu en blick, så jag gjorde snabbt en diskret 'tummen-upp' innan jag försvann ut och hittade Zebbes föräldrar och syskon i hallen.
Efter massa pussar och kramar, ha pratat med alla och ätit massa fika hade nu alla gått hem och det vara bara jag och min familj kvar. Alla hade velat säga grattis, hejdå, lycka till och jag hade till och med fått flera avskeds-tal, bland annat av min pappa och min moster. Båda hade vattnat mina ögon och fått en och annan tår att trilla ner för min kind.
Nu satt jag i soffan med mina familj och hade spelkväll, något vi inte haft på flera år. Vi hade bestämt oss för att spendera min sista kväll hemma med bara familjen och umgås och spela spel.
Efter att ha beställ och ätit pizza, och spelat spel till klockan elva bestämde vi oss för att gå och sova. Det gällde att jag var utvilad tills imorgon, för imorgon smällde det.
Imorgon skulle jag åka till USA!
Förlåt förlåt förlåt för den dåliga uppdateringen men nu är kapitel 15 äntligen uppe. Jag har haft så extremt mycket att göra och därför inte hunnit skriva, men förhoppningsvis ska det bli bättre nu.
Så va tyckte ni om det här kapitlet? Vem är Madison, och vad har hon med Harry? Och vad tror ni om Emily och Zayn, vad kommer hända nu? Kommentera gärna vad ni tror och tycker om kapitlet, det betyder massor!!
XOXO
kapitel 14
Previously
Danielle
We sat on the sofa in Emily's apartment and talked. She told me about her date with Zayn and I couldn't help laughing. But she didn't mind, she laughed with me.
"So how was your date?" she asked me with sparkling eyes.
"WWell not as adventures as yours" I said and we laughed. Then I told her all about it, how Liam ahd flowers waiting for me in the car, how we went to some romantic Italian restaurnt and then just talked and had a wonderful time like we used to in London.
After talking for over an hour we decided to go to bed, so Emily left to her apartment, while I walked to the bathroom to wash my face and get ready for bed.
I sat in my big bed and picked up my phone and saw a new text messege.
Danielle you know I love you right...? xxx
I hurried to text him back.
Liam I love u too! xxx
And then I fell askeep with a smile on my face.
Hannah
Sista veckan i skolan hade bara sprungit förbi och det var redan fredag eftermiddag. Som sista lektion på fredagar hade vi mentorstid och min klass hade fixat ett 'hejdå-fika' till mig, med tårta, kakor och ballonger. Jag blev nästan chockad, men väldigt positivt överraskad när jag kom in i klassrummet där hela klassen redan satt och väntade. Med ett leende på läpparna blev jag visad till den plats jag skulle sitta på vid långbordet de hade dukat upp och vi började fika. Milla (som jag gick i samma klass som men inte hade samma språk som) satt på min hörga sida och Linnea satt på min vänstra. Plötslig ställde sig Milla upp och harklade sig. Alla blev tysta och vände sig mot henne. Hon tittade på mig.
"Hannah, jag vill bara tacka den för den här underbara tiden vi haft tillsammas, och jag talar nog för alla när jag säger att vi kommer sakna dig sjukt mycket"
Jag såg att hon började bli tårögd och jag kände hur även mina ögon vattnades. Hon försökte blinka bort tårarna och fortsatte.
"Det kommer kännas tomt här i klassen utan dig, och jag önskar nästan att du kunde stanna men samtidigt är jag sjukt glad för din skull och fett stolt! Även om det här är en superstor möjlighet så får du inte glömma oss här hemma" sa hon med ett leende och sen blev det en skålning. Jag ställde mig snabbt upp och kramade om henne samtidigt som jag viskade: "Jag kommer aldrig glömma er!"
Efter lite mer tårtätande, massa kramar och en del tårar var det dags att åka hem.
Jag gick till mitt skåp och tömde det på allt som fanns där inne. Jag ränsade bland pappar och skräp och slängde allt jag inte behövde. Det kände konstigt att kolla in i det tomma skåpet. Sedan hjälpte Milla mig med att lämna in alla böcker i receptionen, och det kändes som en frihet. Äntligen slapp jag alla dessa hemska böcker. Visseligen skulle jag nog få nya, men de skulle vara på engelska och då skulle det vara en annan grej. Det var iallafall vad jag hoppades.
Vi gick till busshållplatsen för att vänta på Emma och Jojo, och medan vi väntade stod jag och tittade på skolan. Det kändes konstigt på någit sätt, tiden här var redan över. Även fast jag inte ville erkänna det så skulle jag nog sakna den lite, skolan alltså, men framför allt alla härliga vänner jag fått här.
Mitt i mitt tänkande kom Emma och Jojo och strax efter det kom bussen, så vi gick på och satte oss på fyra lediga platser.
Vi kom fram till min busshållplats och gick av, och började gå mot mitt hus. Vi skulle ut och äta ikväll, bara vi fyra, så tjejerna hade bestämt att vi skulle vara hos mig innan och göra oss i ordning tillsammans. Jag förstod egentligen inte hur mycket man behövde göra sig i ordning för att gå på restaurang, men det gjorde inget, jag älskade att umgås med mina väner och att fixa i ordning oss tillsammans blev alltid hur lyckats som helst.
Vi gick upp på mitt rum och tjejerna släppte ner sina stora väskor på golvet. Det dröjde inte länge innan mamma kom upp och knackade på dörren. Hon sa hej till tjejerna och tittade sen på mig.
"Skulle du kunna gå och hämta Tindra?" frågade hon.
"Men mamma!" suckade jag. "Vi kom ju precis hem, och ska ju dessutom ut och äta!" klagade jag. "Kan inte du eller pappa göra det?"
"Snälla gumman, jag hinner verkligen inte och pappa sitter i möte. Och du vet hur glad Tindra skulle bli" sa hon och tittade bedjandes på mig.
Jag tittade frågandes på mina vänner.
"Jo men det är klart" sa Emma. "Vi fixar det Maria" sa hon och mamma log.
"Och då kan vi köpa godis på vägen!" utbrast Jojo och vi skrattade.
Mamma vände sig mot mig.
"Tack" sa hon och log. "Jag lägger pengar i hallen så kan ni köpa godis till Tindra också" sa hon innan hon stängde dörren och gick.
Vi gick till busshållplatsen igen för att åka till Tindras skola. Det var inte så långt, så vi bestämde oss för att ta bussen dit och gå hem, och på så sätt kunde vi gå förbi affären också.
Vi kom fram till skolan och gick in på skolagården. Efter ett tag hittade vi Tindra i klätterställningen med hennes vänner. När hon fick syn på oss hoppade hon snabbt ner och sprang fram och kramade om mig och sen Emma. Efter lite tvekamhet kramade hon även Milla och Jojo.
Tindra kompisar kom fram till oss.
"Kommer du bli kändis nu?" frågade en av dom.
Jag skrattade till och log.
"Näe, jag kommer inte bli kändis, men jag kommer dansa med en kändis"
De tittade storögd på mig.
"Kan vi få din autograf då?" frågade en annan tjej.
Jag tittade förvånat på dem, men log snabbt.
"Självklart!" svarade och och dom log.
Jag, Emma, Milla och Jojo gick tillsammans in med Tindra som hämtade sina saker medan småtjejerna sprang och hämtade papper. De kom snabbt tillbaka och ställde sig framför mig. Emma gav mig en konstig blick och jag ryckte snabbt på axlarna som svar. När jag skrivit klart allt tyckte Tindra att det var dags att gå så hon tog mig i ena handen och Emma i den andra innan hon sa hejdå till sina vänner som svarade i kör.
På vägen hem gick vi förbi affären och Tindra sken upp när hon fick gå och handla godis. Hon plockade varsamt ihop en påse till sig, medan jag plockade ihop en till Sophie och Olivia och Emma, Jojo och Milla plockade en till oss.
Vi betalade och gick sedan hem igen. Tindra berättade om allt som hänt under dagen, vad fröken sagt, vad som hänt på rasten och hur alla blivit avundsjuka när hennes syster skulle dansa med kändisar. Jag bara log åt det hela medan Emma pratade med Tindra.
När vi kom hem blev Tindra först besviken då hon inte fick ta med sin godispåse till sitt rum, men när Emma sen sa att hon i smyg fick välja två bitar att ta med blev hon jättesprallig och sprang sen snabbt upp till sitt rum så att mamma inte skulle märka något. Jag, Milla och Jojo skrattade innan vi tillsammans gick upp på mitt rum.
Emma satte på musiken på min stereo och jag bestämde mig för att snabbt gå och duscha. Jag tvättade håret noggrant innan jag virade in mig i en handduk. jag tog på mig underkläder och smörjde in mig med body lotion innan jag tog på mig morgonrocken och gick tilbaka till mitt rum. Jag öppnade dörren och möttes av mina tre vänner som stod och dansade till musiken och jag bara skrattade. Jag kollade runt i rummet och såg att det var fullt med sminkväskor, plattångar, locktångar och kläder.
"Har ni tänkt att flytta hit eller?" halvskrek jag för att överrösta musiken.
"Japp, vi tänkte det" svarade Milla med ett stort leende.
Jag drog på mig min onepiece och började sedan dansa med mina vänner. Vi skrattade som galningar och tog massor med bilder. Shit vad jag skulle sakna mina älsklingar! Jag skakade snabbt bort tanken för att koncentrera mig på nuet. Vi skulle ha bästa kvällen någonsin ikväll.
Efter att vi hde målat allas naglar och låtit dem torka var det dags att välja kläder, något jag alltid hade svårt för. Oftast slutade det med att mina vänner valde kläderna åt mig.
Efter att vi valt kläder var det dags för smink och hår. Jojo var först ut. Emma fixade hennes hår medan Milla sminkade henne och jag tog massor med kort och dansade runt samtidigt som jag försökte hitta matchande accesoarer till hennes outfit. När Jojo var klar var det Millas tur, sen Emma och till sist jag. Emma började med att blåsa mitt hår då det fortfarande var lite fuktigt. Sen lockade hon det lätt medan Milla fixade min sminkning. det blev en enkel med sotade ögon.
När vi alla var klara tog vi ännu mera foton, både seriösa och oseriösa.
Jag granskade mig själv i spegeln innan det var dags att gå. Sminket och håret var perfekt och min blå-svarta klänning passade verkligen med de blå klackskorna jag lånat av Emma.
"Det är dags att åka!" ropade mamma nerifrån hallen.
Vi tog snabbt våra väskor och skyndade oss ner, och strax efter satt vi i bilen på väg mot restaurangen.
Vi tackade mamma för skjutsen och gick sen in på restaurangen där Jojo bokat bord.
Middagen var hur trevlig som helst och maten var jättegod. Vi skrattade så mycket att folk runt omkring tittade konstigt på ss vilket bara gjorde så att vi skrattade ännu mer.
Vår kypare var riktigt snygg, och flörtade lite med oss så vi bestämde oss för att flörta tillbaka, kanske framför allt jag och Emma. Efter att ha tagit bort våra tallrikar kom han tillbaka och frågade om vi ville ha något mer.
"On the house" sa han och blinkade åt mig.
"Åh" svarade jag och log flörtigt tillbaka.
"Isåfall fyra Martini" sa Emma och tittade frågandes mot oss och vi nickade.
Kyparn tittade tveksamt mot oss, men gick sedan iväg efter att Emma log mot honom. Efter ett tag kom han tillbaka med våra drinkar och vi skålade.
När vi var klara bad vi om notan och betalade. Innan vi gick skrev jag ner Emmas nummer på den bit servett och hon ritade dit ett hjärta. Sen gick vi skrattandes ut från restaurangen och hoppade in i en taxi. Milla sa att vi skulle hem till Linnea och se på film så hon gav chuffören adressen. Efter ett tag kom vi fram till det stora huset och gick mot dörren. Linnea kom och öppnade och gick sedan mot vardagsrummet och vi följde efter efter att vi hängt av oss jackorna. Plötsligt hoppade alla mina vänner fram.
"Surprise!!" skrek dom och jag hoppade nästan till av förvåning.
Någon satte på musiken och festen var igång.
"Gjorde ni det här för mig?" skrek jag till Emma medan vi dansade för att överrösta musiken.
"Allt för dig!" skrek hon och jag pussade henne på kinden. Linnea kom och gav oss varsin cider, så jag passade på att krama om henne också.
Jag kände musiken dunka där jag stod mitt på dansgolvet som de gjort vardagsrummet till. Jag kände ett par händer på mina höfter och dansade närmare personen. Jag vände mig om och såg att det var Martin, en av de populärare killarna på skolan. Jag blev lite förvånad då jag trott att de var någon av killarna i min klass. Jag märke att han hade druckit. Då jag inte heller var helt nyckter fortsatte jag att dansa med honom. Jag var tvungen att erkänna att han var riktigt snygg, och hade alltid varit. Innan jag visste ordet av det stod jag, där mitt bland alla dansande personer, med läpparna tryckta mot hans.
"Du är så himla snygg Hannah" sluddrade han fram och kysste mig igen.
Efter att ha dansat med i princip alla som var där och haft en helt galen kväll började vi gå hemmåt längs de tomma gatorna.
Vi kom fram till mitt hus och skulle smyga oss in, men de gick inte så bra då Milla trilla i trappan och vi fick ännu ett skrattanfall. När vi kom in till mitt rum tänkte vi ligga och prata men vi somnade snabbt i sängarna mamma hade bäddat till oss.
Det tog lite tid dedär oxå, så ni får ursäkta att jag inte uppdaterar så bra. Men jag försöker så gott det går. Om ni kommenterar blir det mycket lättare och jag blir motiverad, så kom igen! ;)
XOXO
Danielle
We sat on the sofa in Emily's apartment and talked. She told me about her date with Zayn and I couldn't help laughing. But she didn't mind, she laughed with me.
"So how was your date?" she asked me with sparkling eyes.
"WWell not as adventures as yours" I said and we laughed. Then I told her all about it, how Liam ahd flowers waiting for me in the car, how we went to some romantic Italian restaurnt and then just talked and had a wonderful time like we used to in London.
After talking for over an hour we decided to go to bed, so Emily left to her apartment, while I walked to the bathroom to wash my face and get ready for bed.
I sat in my big bed and picked up my phone and saw a new text messege.
Danielle you know I love you right...? xxx
I hurried to text him back.
Liam I love u too! xxx
And then I fell askeep with a smile on my face.
Hannah
Sista veckan i skolan hade bara sprungit förbi och det var redan fredag eftermiddag. Som sista lektion på fredagar hade vi mentorstid och min klass hade fixat ett 'hejdå-fika' till mig, med tårta, kakor och ballonger. Jag blev nästan chockad, men väldigt positivt överraskad när jag kom in i klassrummet där hela klassen redan satt och väntade. Med ett leende på läpparna blev jag visad till den plats jag skulle sitta på vid långbordet de hade dukat upp och vi började fika. Milla (som jag gick i samma klass som men inte hade samma språk som) satt på min hörga sida och Linnea satt på min vänstra. Plötslig ställde sig Milla upp och harklade sig. Alla blev tysta och vände sig mot henne. Hon tittade på mig.
"Hannah, jag vill bara tacka den för den här underbara tiden vi haft tillsammas, och jag talar nog för alla när jag säger att vi kommer sakna dig sjukt mycket"
Jag såg att hon började bli tårögd och jag kände hur även mina ögon vattnades. Hon försökte blinka bort tårarna och fortsatte.
"Det kommer kännas tomt här i klassen utan dig, och jag önskar nästan att du kunde stanna men samtidigt är jag sjukt glad för din skull och fett stolt! Även om det här är en superstor möjlighet så får du inte glömma oss här hemma" sa hon med ett leende och sen blev det en skålning. Jag ställde mig snabbt upp och kramade om henne samtidigt som jag viskade: "Jag kommer aldrig glömma er!"
Efter lite mer tårtätande, massa kramar och en del tårar var det dags att åka hem.
Jag gick till mitt skåp och tömde det på allt som fanns där inne. Jag ränsade bland pappar och skräp och slängde allt jag inte behövde. Det kände konstigt att kolla in i det tomma skåpet. Sedan hjälpte Milla mig med att lämna in alla böcker i receptionen, och det kändes som en frihet. Äntligen slapp jag alla dessa hemska böcker. Visseligen skulle jag nog få nya, men de skulle vara på engelska och då skulle det vara en annan grej. Det var iallafall vad jag hoppades.
Vi gick till busshållplatsen för att vänta på Emma och Jojo, och medan vi väntade stod jag och tittade på skolan. Det kändes konstigt på någit sätt, tiden här var redan över. Även fast jag inte ville erkänna det så skulle jag nog sakna den lite, skolan alltså, men framför allt alla härliga vänner jag fått här.
Mitt i mitt tänkande kom Emma och Jojo och strax efter det kom bussen, så vi gick på och satte oss på fyra lediga platser.
Vi kom fram till min busshållplats och gick av, och började gå mot mitt hus. Vi skulle ut och äta ikväll, bara vi fyra, så tjejerna hade bestämt att vi skulle vara hos mig innan och göra oss i ordning tillsammans. Jag förstod egentligen inte hur mycket man behövde göra sig i ordning för att gå på restaurang, men det gjorde inget, jag älskade att umgås med mina väner och att fixa i ordning oss tillsammans blev alltid hur lyckats som helst.
Vi gick upp på mitt rum och tjejerna släppte ner sina stora väskor på golvet. Det dröjde inte länge innan mamma kom upp och knackade på dörren. Hon sa hej till tjejerna och tittade sen på mig.
"Skulle du kunna gå och hämta Tindra?" frågade hon.
"Men mamma!" suckade jag. "Vi kom ju precis hem, och ska ju dessutom ut och äta!" klagade jag. "Kan inte du eller pappa göra det?"
"Snälla gumman, jag hinner verkligen inte och pappa sitter i möte. Och du vet hur glad Tindra skulle bli" sa hon och tittade bedjandes på mig.
Jag tittade frågandes på mina vänner.
"Jo men det är klart" sa Emma. "Vi fixar det Maria" sa hon och mamma log.
"Och då kan vi köpa godis på vägen!" utbrast Jojo och vi skrattade.
Mamma vände sig mot mig.
"Tack" sa hon och log. "Jag lägger pengar i hallen så kan ni köpa godis till Tindra också" sa hon innan hon stängde dörren och gick.
Vi gick till busshållplatsen igen för att åka till Tindras skola. Det var inte så långt, så vi bestämde oss för att ta bussen dit och gå hem, och på så sätt kunde vi gå förbi affären också.
Vi kom fram till skolan och gick in på skolagården. Efter ett tag hittade vi Tindra i klätterställningen med hennes vänner. När hon fick syn på oss hoppade hon snabbt ner och sprang fram och kramade om mig och sen Emma. Efter lite tvekamhet kramade hon även Milla och Jojo.
Tindra kompisar kom fram till oss.
"Kommer du bli kändis nu?" frågade en av dom.
Jag skrattade till och log.
"Näe, jag kommer inte bli kändis, men jag kommer dansa med en kändis"
De tittade storögd på mig.
"Kan vi få din autograf då?" frågade en annan tjej.
Jag tittade förvånat på dem, men log snabbt.
"Självklart!" svarade och och dom log.
Jag, Emma, Milla och Jojo gick tillsammans in med Tindra som hämtade sina saker medan småtjejerna sprang och hämtade papper. De kom snabbt tillbaka och ställde sig framför mig. Emma gav mig en konstig blick och jag ryckte snabbt på axlarna som svar. När jag skrivit klart allt tyckte Tindra att det var dags att gå så hon tog mig i ena handen och Emma i den andra innan hon sa hejdå till sina vänner som svarade i kör.
På vägen hem gick vi förbi affären och Tindra sken upp när hon fick gå och handla godis. Hon plockade varsamt ihop en påse till sig, medan jag plockade ihop en till Sophie och Olivia och Emma, Jojo och Milla plockade en till oss.
Vi betalade och gick sedan hem igen. Tindra berättade om allt som hänt under dagen, vad fröken sagt, vad som hänt på rasten och hur alla blivit avundsjuka när hennes syster skulle dansa med kändisar. Jag bara log åt det hela medan Emma pratade med Tindra.
När vi kom hem blev Tindra först besviken då hon inte fick ta med sin godispåse till sitt rum, men när Emma sen sa att hon i smyg fick välja två bitar att ta med blev hon jättesprallig och sprang sen snabbt upp till sitt rum så att mamma inte skulle märka något. Jag, Milla och Jojo skrattade innan vi tillsammans gick upp på mitt rum.
Emma satte på musiken på min stereo och jag bestämde mig för att snabbt gå och duscha. Jag tvättade håret noggrant innan jag virade in mig i en handduk. jag tog på mig underkläder och smörjde in mig med body lotion innan jag tog på mig morgonrocken och gick tilbaka till mitt rum. Jag öppnade dörren och möttes av mina tre vänner som stod och dansade till musiken och jag bara skrattade. Jag kollade runt i rummet och såg att det var fullt med sminkväskor, plattångar, locktångar och kläder.
"Har ni tänkt att flytta hit eller?" halvskrek jag för att överrösta musiken.
"Japp, vi tänkte det" svarade Milla med ett stort leende.
Jag drog på mig min onepiece och började sedan dansa med mina vänner. Vi skrattade som galningar och tog massor med bilder. Shit vad jag skulle sakna mina älsklingar! Jag skakade snabbt bort tanken för att koncentrera mig på nuet. Vi skulle ha bästa kvällen någonsin ikväll.
Efter att vi hde målat allas naglar och låtit dem torka var det dags att välja kläder, något jag alltid hade svårt för. Oftast slutade det med att mina vänner valde kläderna åt mig.
Efter att vi valt kläder var det dags för smink och hår. Jojo var först ut. Emma fixade hennes hår medan Milla sminkade henne och jag tog massor med kort och dansade runt samtidigt som jag försökte hitta matchande accesoarer till hennes outfit. När Jojo var klar var det Millas tur, sen Emma och till sist jag. Emma började med att blåsa mitt hår då det fortfarande var lite fuktigt. Sen lockade hon det lätt medan Milla fixade min sminkning. det blev en enkel med sotade ögon.
När vi alla var klara tog vi ännu mera foton, både seriösa och oseriösa.
Jag granskade mig själv i spegeln innan det var dags att gå. Sminket och håret var perfekt och min blå-svarta klänning passade verkligen med de blå klackskorna jag lånat av Emma.
"Det är dags att åka!" ropade mamma nerifrån hallen.
Vi tog snabbt våra väskor och skyndade oss ner, och strax efter satt vi i bilen på väg mot restaurangen.
Vi tackade mamma för skjutsen och gick sen in på restaurangen där Jojo bokat bord.
Middagen var hur trevlig som helst och maten var jättegod. Vi skrattade så mycket att folk runt omkring tittade konstigt på ss vilket bara gjorde så att vi skrattade ännu mer.
Vår kypare var riktigt snygg, och flörtade lite med oss så vi bestämde oss för att flörta tillbaka, kanske framför allt jag och Emma. Efter att ha tagit bort våra tallrikar kom han tillbaka och frågade om vi ville ha något mer.
"On the house" sa han och blinkade åt mig.
"Åh" svarade jag och log flörtigt tillbaka.
"Isåfall fyra Martini" sa Emma och tittade frågandes mot oss och vi nickade.
Kyparn tittade tveksamt mot oss, men gick sedan iväg efter att Emma log mot honom. Efter ett tag kom han tillbaka med våra drinkar och vi skålade.
När vi var klara bad vi om notan och betalade. Innan vi gick skrev jag ner Emmas nummer på den bit servett och hon ritade dit ett hjärta. Sen gick vi skrattandes ut från restaurangen och hoppade in i en taxi. Milla sa att vi skulle hem till Linnea och se på film så hon gav chuffören adressen. Efter ett tag kom vi fram till det stora huset och gick mot dörren. Linnea kom och öppnade och gick sedan mot vardagsrummet och vi följde efter efter att vi hängt av oss jackorna. Plötsligt hoppade alla mina vänner fram.
"Surprise!!" skrek dom och jag hoppade nästan till av förvåning.
Någon satte på musiken och festen var igång.
"Gjorde ni det här för mig?" skrek jag till Emma medan vi dansade för att överrösta musiken.
"Allt för dig!" skrek hon och jag pussade henne på kinden. Linnea kom och gav oss varsin cider, så jag passade på att krama om henne också.
Jag kände musiken dunka där jag stod mitt på dansgolvet som de gjort vardagsrummet till. Jag kände ett par händer på mina höfter och dansade närmare personen. Jag vände mig om och såg att det var Martin, en av de populärare killarna på skolan. Jag blev lite förvånad då jag trott att de var någon av killarna i min klass. Jag märke att han hade druckit. Då jag inte heller var helt nyckter fortsatte jag att dansa med honom. Jag var tvungen att erkänna att han var riktigt snygg, och hade alltid varit. Innan jag visste ordet av det stod jag, där mitt bland alla dansande personer, med läpparna tryckta mot hans.
"Du är så himla snygg Hannah" sluddrade han fram och kysste mig igen.
Efter att ha dansat med i princip alla som var där och haft en helt galen kväll började vi gå hemmåt längs de tomma gatorna.
Vi kom fram till mitt hus och skulle smyga oss in, men de gick inte så bra då Milla trilla i trappan och vi fick ännu ett skrattanfall. När vi kom in till mitt rum tänkte vi ligga och prata men vi somnade snabbt i sängarna mamma hade bäddat till oss.
Det tog lite tid dedär oxå, så ni får ursäkta att jag inte uppdaterar så bra. Men jag försöker så gott det går. Om ni kommenterar blir det mycket lättare och jag blir motiverad, så kom igen! ;)
XOXO
kapitel 13
Previously
”Jaa” svarade jag och gick sedan fram och kramade om henne hårt. Jag kände hur hon började snyfta och kramade henne ännu hårdare. Jag släppte taget och tittade in i hennes ögon. Jag log och torkade försiktigt bort de tårar som rann längs hennes kinder. Jag kände att även jag började få svårt att hålla tårarna borta, men jag kämpade för att visa mig stark, jag visste att det var de dom behövde nu. Jag vände mig mot Jojo som fortfarande inte sagt något och kramade om henne också. Hon kramade mig hårt tillbaka. Jag såg hur mina föräldrar stod en bit bort och väntade på mig. Dom log och mamma vinkade försiktigt.
”Jag måste gå nu” sa jag och stängde mitt skåp. ”Men vi ses ju imorrn” sa jag och log.
Både Jojo och Milla nickade och trängde fram två leenden. Jag kramade om dom snabbt igen och började sedan gå mot mamma och pappa.
Jag vände mig om mot Milla och Jojo som börjat gå bort mot sitt klassrum.
”Puss på er gullungar, vi ses imorrn!” ropade jag genom korridoren.
”Puss gullunge!” ropade de samtidigt tillbaka.
Jag kom fram till mamma och pappa och vi började gå bort mot rektorns kontor.
Hannah
Mötet med rektor tog längre tid än vad jag trott. Först blev han nog lite chackad och grattade mig och så. Men sen började det vi var där för, att fixa med papper och skriva under andra papper och sånt. Jag skulle ju inte hinna gå klart skolan här, och det skulle bara bli komplicerat. Dessutom så erbjöds, eller kanske tvingades, alla i turne-teamet som inte gått klart skolan att ha lektioner med en privatlärare bara för oss. Det kändes rätt bra, jag visste ju inte vad som skulle hända efter turnen och ville därför ha en utbildning att luta mig på. Dessutom så var det inte bara jag som skulle ta lektionerna så det skulle bli kul att lära känna de andra på de sättet också.
Efter vad som kändes som en evighet var mötet äntligen slut, så mamma och pappa tog i hand med rektorn och vi gick sen ut från skolan.
Utanför skolan såg jag Zebbe stå och vänta med sina föräldrars bil som han fått låna. Jag sa hejdå till mina föräldrar innan jag gick gick fram till honom och kramade om honom, innan vi satte oss i bilen och han körde iväg. Zebbe var som min bror, och hans föräldrar som mina andra föräldrar. Vi var uppvuxna tillsammans och hade gjort allt tillsammans. Han var en av de jag skulle sakna mest när jag åkte iväg. Jag hade inte berättat för honom eller hans familj, utan det var det jag skulle göra idag.
Vi kom fram till Zebbes hus och gick ut ur bilen. Jag var så hemma i huset att jag inte ens knackade på utan bara öppnade dörren och ropade hej. Jag gick in till vardagsrummet och sa hej till Zebbes pappa och sen in till köket till hans mamma. Hon välkomnade mig med en kram och satte oss sedan i arbete. Zebbe fick göra salladen medan jag gjorde efterrätten. Det var inte ofta vi åt efterrätt här på en vardag bara för att jag var här, men jag misstänkte att Eva, Zebbes mamma hade misstänkt att det var något speciellt idag. Medan Eva stod och lagade maten kom Zebbes pappa in och dukade, och någon timme senare var maten klar. Jag erbjöd mig att gå upp och hämta Klara och Johan, Zebbes småsyskon, som var som mina egna småsyskon.
Jag gick först in till Johan, som var lite förvånad över att se mig, och sa att det var mat. Han släppte det han höll på med och sprang nästan ner för trappan. Jag og för mig själv och gick in till Klara istället. Jag knackade inte på utan gick bara in och möttes då av en nästan gråtande Klara som sat i sängen. Jag skyndade mig fram till sängen och kramade om henne.
"Herregud, vännen vad har hänt?" frågade jag sen som en orolig storasyster.
"Inget" sa hon och snyftade. Jag tittade på henne och hon såg att jag inte skulle släppa det.
"Vi tar det efter maten" sa hon sen och jag nickade. Jag tårkade bort en tår och drog sedan snabbt med henne till badrummet. Jag visste att hon inte ville att alla vid matbordet skulle fråga vad som hänt. Jag tror att en del av de saker Klara pratade med mig om pratade hon inte med någon annan om. Jag var som en storasyster till henne, och hon ville nog helst inte prata med Zebbe om alla tjej-grejer. Jag kramade om henne snabbt innan vi tillsammans gick ner till köket.
Middagen var som vanligt jättegod och vi hade supertrevligt. Jag väntade på det rätta tillfället att berätta att jag skulle till USA och det fick vänta tills efterrätten tills jag sa något.
Först tittade alla bara på mig.
"Du skojjar!" utbrast Klara.
"Nää, faktiskt inte" svarade jag och log.
"Så det här betyder att vi måste åka till USA och hälsa på dig!" svarade hon glatt. Alla började skratta och sen prata i mun på varandra och ställa tusen frågor. Jag besvarade dem so gott jag kunde och log för mig själv. Jag skulle verkligen sakna dessa 'familje-middagar'.
Emily
I sat in the sofa and went through all the pictures from the birthdayparty my friends had thrown me. I should probably go shower since Danielle was going to come over soon, but there were so many good pictures and memories.
Someone knocked at the door and I understood that it was Danielle. Shit, I still haven't showered.
"Heey girl" she said and walked into my apartment with her big bag. "What's up?"
"Oh not much, just looking at some photos from my party" I answered.
"I wanna see!" Danielle shouted and ran towards my computor.
"Okay, you do that, and I'll just go and take a shower" I said and headed towards the bathroom.
I showered quick before I put on some underwear and grabbed my body lotion. Danielle had turned on the music quite loud when I came out. I walked into my bedroom and asked here to help me choose an outfit. I really didn't knew what to wear. After looking for a while we decided that I should wear a tight dress and a pair of black heels. Later Danielle helped me with my hair and make up. I looked at myself in the mirror.
"Wow, Dani, you are really good at this. Thank you so much" I smiled at her.
"Thank you, and no problems, you have to look good at your first date with Zayn, right..." she winked.
The butterflies entered my stomach.
I helped Danielle to get ready before I took a last glimps in the mirror, grabbed my purse and walked out of the apartment and down on the street. Danielle had already ordered a taxi, which was waiting for us and we jumped in to the car. After what felt like an hour we finally arrived at the right address, so we paid the driver and took the elevator up. I stood right behind Danielle as she knocked on the door. A familiar face turned up. It was Liam and he pulled Danielle in a long hug. The other guys were already in their jackets so they just said 'hi' before they were all gone, including Liam and Danielle. I took of my coat and walked into the kitchen were i found Zayn. He gave me a warm hug, before he showed me to the table. He had set the table so beautiful, with candles and flowers.
"Wow, Zayn this is beautiful" I said.
"You like it?" he asked and smiled and I smiled back.
As the gentleman he was he pulled my chair out and I say down.
We started to eat and after a short while he put down his fork and looked at me.
"What's wrong Emily?" he asked.
"Nothing, why?" I said and smiled.
"You haven't touched to meat" he said with a concerned look.
I Yelt how I blushed.
"Well uhm, it's uhm, I'm a vegetarian..." I said and faced the table. I felt really stupid, but the look on Zayn's face told me he felt even more stupid.
"I am soo sorry!" he said and I saw that he was embarresed.
"No Zayn don't be, you didn't know" I said.
"Well I didn't exactly ask either..." he said and looked down.
I lay my hand on top of his on the table.
"Zayn listen to me, it's fine. I don't want you to feel bad or anything, okay..?"
He didn't answer.
"Okay..?" I repited, still with my hand in his.
He looked at me.
"Okay"
I still wasn't convinced so I smiled at him.
"I don't know about the meat but this potato-thing is one of the best I've tasted!" I said and he smiled.
"Really, or do you just say that to make me feel better...?"
"No really Zayn, I mean it! That's one thing you'll have to learn about me, I will never lie to you"
He smiled and I could see that it was a true smile.
We continued eating and just talked. It was so easy to talk to Zayn, it felt like we had known each other for ages.
After an hour or so we decided to have dessert. So I followed Zayn to the kitchen to see what I could help him with.
"If you could cut these strawberrys I'll wip the cream" he said and handled me a bowl bowl with strawberries.
"Oh I love strawberries!" I said and Zayn smiled.
" I did something right then" he said and winked.
When I was finished I looked at Zayn and asked he what to do next.
"Damn it, I forgot to put the cake in the oven" he said a bit annoyed.
He grabbed the cake from the refrigerator and put it in the oven before we walk back to the table.
"Some more wine?" Zayn asked me as we sat down.
I smiled at him and handled him my glass.
We talked for a while before I felt a strange smell.
"Zayn, what's that smell? Do you feel it too?"
"The pie!" he almost threw himself of the chair and ran towards the kitchen and I followed him. When we came into the kitchen it was smoke everywhere. At the same time as Zayn opened the oven to take the pie out the fire alarm set of.
"Great!" he said before he walked away to find the fire alarm and turn it of. I hurried to open the window and grabbed a towel to try to get rid of the smoke. After a while the alarm shut of and Zayn came to help me get rid of the smoke. Just a few seconds later we heard a siren, and before we knew it firemen were knocking on the door. Zayn hurried to the door, but I stopped him and opened it instead while he walked back to the kitchen.
I didn't want them to see us together just yet since rumours apears pretty fast. Besides I thought it was better, if something got out, that people though it was my appartment.
The firemen look strangely at me as I opened the door and asked me what was going on.
"I am so sorry, I was about the make a pie, but I forgot it in the oven. I swear it wont happen again" I said and tried to smile.
The firemen just kept looking at me.
"Wait, aren't you Emily Osment?" one of them said.
"Yes I am" I said. Damn I had hoped that the wouldn't recognize me.
"Please don't tell anyone" I begged and smile.
"Don't worry. Just take it easy with the oven okay"
And then they were gone. I walked back to the kitchen were Zayn stood. One couldn't see the smoke anymore, but still smell it.
"Why is all this happening to me?" he said quietly. I saw that he was really upset and it looked like he was about to start to cry. I smiled at him.
"We can always go out and get ice cream or something, don't worry."
"No we can't, cause we can't be seen together just yet, and everything I've done tonight has screwed up."
I walked right up to him and took his hands.
"Zayn, neither of this is your fault okay? I don't want you to put the blame on yourself, cause I don't. Just let it go" I looked in to his eyes and smiled and he smiled back. He pulled me in in another warm hug, and I felt really lucky dispite everything that had happened tonight.
It turned out that the boys had ice cream in the fridge, so we grabbed some bowls, the strawberries and the cream and went out to the livingroom where we sat down in the sofa. Zayn put on some movie and we just sat there and ate our ice cream.
After a while I couldn't hold it back any longer so I began to giggle. Zayn looked strangly at me through the dark.
"What's so funny?" he asked and smiled.
"This" I said. "It's not like I imagined our first date"
He looked down.
"I'm so sorry Emily" he said.
"No, Zayn don't be. Now I will always remember this date" I said and smiled and he smiled back.
"Yeah, I can't actually believe we maneged to get the firemen over here" he said and smiled.
"Well at least now you know that the alarm is conected to the fire department" I said and Zayn laughed.
We just sat there and looked in each others eyes. His eyes were really beautiful. My eyes went from his down to his lips and up again. Now we weren't more than a few centimeters away from each other. I leaned towards him and closed my eyes when suddenly someone smashed the door opened.
"We're home!" someone yelled and I sat up straight in the sofa. I felt how I blushed when Zayn looked at me and smiled.
"Hey Em, the taxi is waiting so please hurry up" Danielle shouted from the door.
Zayn walked me to the door and I put on my shoes and Jacket. I said 'hi' to the guys again before I gave Zayn a hug.
"I'll talk to you later..?" I said and smiled. He nodded and smiled back. Danielle closed the door behind us and we walked down to the taxi.
Zayn
The guys walked in and we all sat down in the sofa.
"So how was the date?" Harry said with a wink.
"Worst. Date. Ever." The guys looked strangle at me, and also a bit confused so I told them the whole story.
At first they tried to stay supportive, but it ended up with them al laughing on the floor, which made me realise that this whole mess was kind of ironic and comical so I began to laugh to.
After a while, when we just sat and talked a got a text from Emily.
Zayn, thank u for tonight! Maybe I can cook for u next time, and I promise I wont burn the food... ;) night :)
Ishowed it to the guys. This meant she didn't think it was a total disaster after all. I smiled and texted her back that I'd love to.
Danielle
We sat on the sofa in Emily's apartment and talked. She told me about her date with Zayn and I couldn't help laughing. But she didn't mind, she laughed with me.
"So how was your date?" she asked me with sparkling eyes.
"WWell not as adventures as yours" I said and we laughed. Then I told her all about it, how Liam ahd flowers waiting for me in the car, how we went to some romantic Italian restaurnt and then just talked and had a wonderful time like we used to in London.
After talking for over an hour we decided to go to bed, so Emily left to her apartment, while I walked to the bathroom to wash my face and get ready for bed.
I sat in my big bed and picked up my phone and saw a new text messege.
Danielle you know I love you right...? xxx
I hurried to text him back.
Liam I love u too! xxx
And then I fell askeep with a smile on my face.
Förlåt för den långa väntan, men detta blev ett ganska långt kapitel som tagit lång tid att skriva. Hoppas därför att ni gillar det och kommenterar, snälla!! :)
Så vad tyckte ni om Emily's och Zayn's först date?
XOXO
”Jaa” svarade jag och gick sedan fram och kramade om henne hårt. Jag kände hur hon började snyfta och kramade henne ännu hårdare. Jag släppte taget och tittade in i hennes ögon. Jag log och torkade försiktigt bort de tårar som rann längs hennes kinder. Jag kände att även jag började få svårt att hålla tårarna borta, men jag kämpade för att visa mig stark, jag visste att det var de dom behövde nu. Jag vände mig mot Jojo som fortfarande inte sagt något och kramade om henne också. Hon kramade mig hårt tillbaka. Jag såg hur mina föräldrar stod en bit bort och väntade på mig. Dom log och mamma vinkade försiktigt.
”Jag måste gå nu” sa jag och stängde mitt skåp. ”Men vi ses ju imorrn” sa jag och log.
Både Jojo och Milla nickade och trängde fram två leenden. Jag kramade om dom snabbt igen och började sedan gå mot mamma och pappa.
Jag vände mig om mot Milla och Jojo som börjat gå bort mot sitt klassrum.
”Puss på er gullungar, vi ses imorrn!” ropade jag genom korridoren.
”Puss gullunge!” ropade de samtidigt tillbaka.
Jag kom fram till mamma och pappa och vi började gå bort mot rektorns kontor.
Hannah
Mötet med rektor tog längre tid än vad jag trott. Först blev han nog lite chackad och grattade mig och så. Men sen började det vi var där för, att fixa med papper och skriva under andra papper och sånt. Jag skulle ju inte hinna gå klart skolan här, och det skulle bara bli komplicerat. Dessutom så erbjöds, eller kanske tvingades, alla i turne-teamet som inte gått klart skolan att ha lektioner med en privatlärare bara för oss. Det kändes rätt bra, jag visste ju inte vad som skulle hända efter turnen och ville därför ha en utbildning att luta mig på. Dessutom så var det inte bara jag som skulle ta lektionerna så det skulle bli kul att lära känna de andra på de sättet också.
Efter vad som kändes som en evighet var mötet äntligen slut, så mamma och pappa tog i hand med rektorn och vi gick sen ut från skolan.
Utanför skolan såg jag Zebbe stå och vänta med sina föräldrars bil som han fått låna. Jag sa hejdå till mina föräldrar innan jag gick gick fram till honom och kramade om honom, innan vi satte oss i bilen och han körde iväg. Zebbe var som min bror, och hans föräldrar som mina andra föräldrar. Vi var uppvuxna tillsammans och hade gjort allt tillsammans. Han var en av de jag skulle sakna mest när jag åkte iväg. Jag hade inte berättat för honom eller hans familj, utan det var det jag skulle göra idag.
Vi kom fram till Zebbes hus och gick ut ur bilen. Jag var så hemma i huset att jag inte ens knackade på utan bara öppnade dörren och ropade hej. Jag gick in till vardagsrummet och sa hej till Zebbes pappa och sen in till köket till hans mamma. Hon välkomnade mig med en kram och satte oss sedan i arbete. Zebbe fick göra salladen medan jag gjorde efterrätten. Det var inte ofta vi åt efterrätt här på en vardag bara för att jag var här, men jag misstänkte att Eva, Zebbes mamma hade misstänkt att det var något speciellt idag. Medan Eva stod och lagade maten kom Zebbes pappa in och dukade, och någon timme senare var maten klar. Jag erbjöd mig att gå upp och hämta Klara och Johan, Zebbes småsyskon, som var som mina egna småsyskon.
Jag gick först in till Johan, som var lite förvånad över att se mig, och sa att det var mat. Han släppte det han höll på med och sprang nästan ner för trappan. Jag og för mig själv och gick in till Klara istället. Jag knackade inte på utan gick bara in och möttes då av en nästan gråtande Klara som sat i sängen. Jag skyndade mig fram till sängen och kramade om henne.
"Herregud, vännen vad har hänt?" frågade jag sen som en orolig storasyster.
"Inget" sa hon och snyftade. Jag tittade på henne och hon såg att jag inte skulle släppa det.
"Vi tar det efter maten" sa hon sen och jag nickade. Jag tårkade bort en tår och drog sedan snabbt med henne till badrummet. Jag visste att hon inte ville att alla vid matbordet skulle fråga vad som hänt. Jag tror att en del av de saker Klara pratade med mig om pratade hon inte med någon annan om. Jag var som en storasyster till henne, och hon ville nog helst inte prata med Zebbe om alla tjej-grejer. Jag kramade om henne snabbt innan vi tillsammans gick ner till köket.
Middagen var som vanligt jättegod och vi hade supertrevligt. Jag väntade på det rätta tillfället att berätta att jag skulle till USA och det fick vänta tills efterrätten tills jag sa något.
Först tittade alla bara på mig.
"Du skojjar!" utbrast Klara.
"Nää, faktiskt inte" svarade jag och log.
"Så det här betyder att vi måste åka till USA och hälsa på dig!" svarade hon glatt. Alla började skratta och sen prata i mun på varandra och ställa tusen frågor. Jag besvarade dem so gott jag kunde och log för mig själv. Jag skulle verkligen sakna dessa 'familje-middagar'.
Emily
I sat in the sofa and went through all the pictures from the birthdayparty my friends had thrown me. I should probably go shower since Danielle was going to come over soon, but there were so many good pictures and memories.
Someone knocked at the door and I understood that it was Danielle. Shit, I still haven't showered.
"Heey girl" she said and walked into my apartment with her big bag. "What's up?"
"Oh not much, just looking at some photos from my party" I answered.
"I wanna see!" Danielle shouted and ran towards my computor.
"Okay, you do that, and I'll just go and take a shower" I said and headed towards the bathroom.
I showered quick before I put on some underwear and grabbed my body lotion. Danielle had turned on the music quite loud when I came out. I walked into my bedroom and asked here to help me choose an outfit. I really didn't knew what to wear. After looking for a while we decided that I should wear a tight dress and a pair of black heels. Later Danielle helped me with my hair and make up. I looked at myself in the mirror.
"Wow, Dani, you are really good at this. Thank you so much" I smiled at her.
"Thank you, and no problems, you have to look good at your first date with Zayn, right..." she winked.
The butterflies entered my stomach.
I helped Danielle to get ready before I took a last glimps in the mirror, grabbed my purse and walked out of the apartment and down on the street. Danielle had already ordered a taxi, which was waiting for us and we jumped in to the car. After what felt like an hour we finally arrived at the right address, so we paid the driver and took the elevator up. I stood right behind Danielle as she knocked on the door. A familiar face turned up. It was Liam and he pulled Danielle in a long hug. The other guys were already in their jackets so they just said 'hi' before they were all gone, including Liam and Danielle. I took of my coat and walked into the kitchen were i found Zayn. He gave me a warm hug, before he showed me to the table. He had set the table so beautiful, with candles and flowers.
"Wow, Zayn this is beautiful" I said.
"You like it?" he asked and smiled and I smiled back.
As the gentleman he was he pulled my chair out and I say down.
We started to eat and after a short while he put down his fork and looked at me.
"What's wrong Emily?" he asked.
"Nothing, why?" I said and smiled.
"You haven't touched to meat" he said with a concerned look.
I Yelt how I blushed.
"Well uhm, it's uhm, I'm a vegetarian..." I said and faced the table. I felt really stupid, but the look on Zayn's face told me he felt even more stupid.
"I am soo sorry!" he said and I saw that he was embarresed.
"No Zayn don't be, you didn't know" I said.
"Well I didn't exactly ask either..." he said and looked down.
I lay my hand on top of his on the table.
"Zayn listen to me, it's fine. I don't want you to feel bad or anything, okay..?"
He didn't answer.
"Okay..?" I repited, still with my hand in his.
He looked at me.
"Okay"
I still wasn't convinced so I smiled at him.
"I don't know about the meat but this potato-thing is one of the best I've tasted!" I said and he smiled.
"Really, or do you just say that to make me feel better...?"
"No really Zayn, I mean it! That's one thing you'll have to learn about me, I will never lie to you"
He smiled and I could see that it was a true smile.
We continued eating and just talked. It was so easy to talk to Zayn, it felt like we had known each other for ages.
After an hour or so we decided to have dessert. So I followed Zayn to the kitchen to see what I could help him with.
"If you could cut these strawberrys I'll wip the cream" he said and handled me a bowl bowl with strawberries.
"Oh I love strawberries!" I said and Zayn smiled.
" I did something right then" he said and winked.
When I was finished I looked at Zayn and asked he what to do next.
"Damn it, I forgot to put the cake in the oven" he said a bit annoyed.
He grabbed the cake from the refrigerator and put it in the oven before we walk back to the table.
"Some more wine?" Zayn asked me as we sat down.
I smiled at him and handled him my glass.
We talked for a while before I felt a strange smell.
"Zayn, what's that smell? Do you feel it too?"
"The pie!" he almost threw himself of the chair and ran towards the kitchen and I followed him. When we came into the kitchen it was smoke everywhere. At the same time as Zayn opened the oven to take the pie out the fire alarm set of.
"Great!" he said before he walked away to find the fire alarm and turn it of. I hurried to open the window and grabbed a towel to try to get rid of the smoke. After a while the alarm shut of and Zayn came to help me get rid of the smoke. Just a few seconds later we heard a siren, and before we knew it firemen were knocking on the door. Zayn hurried to the door, but I stopped him and opened it instead while he walked back to the kitchen.
I didn't want them to see us together just yet since rumours apears pretty fast. Besides I thought it was better, if something got out, that people though it was my appartment.
The firemen look strangely at me as I opened the door and asked me what was going on.
"I am so sorry, I was about the make a pie, but I forgot it in the oven. I swear it wont happen again" I said and tried to smile.
The firemen just kept looking at me.
"Wait, aren't you Emily Osment?" one of them said.
"Yes I am" I said. Damn I had hoped that the wouldn't recognize me.
"Please don't tell anyone" I begged and smile.
"Don't worry. Just take it easy with the oven okay"
And then they were gone. I walked back to the kitchen were Zayn stood. One couldn't see the smoke anymore, but still smell it.
"Why is all this happening to me?" he said quietly. I saw that he was really upset and it looked like he was about to start to cry. I smiled at him.
"We can always go out and get ice cream or something, don't worry."
"No we can't, cause we can't be seen together just yet, and everything I've done tonight has screwed up."
I walked right up to him and took his hands.
"Zayn, neither of this is your fault okay? I don't want you to put the blame on yourself, cause I don't. Just let it go" I looked in to his eyes and smiled and he smiled back. He pulled me in in another warm hug, and I felt really lucky dispite everything that had happened tonight.
It turned out that the boys had ice cream in the fridge, so we grabbed some bowls, the strawberries and the cream and went out to the livingroom where we sat down in the sofa. Zayn put on some movie and we just sat there and ate our ice cream.
After a while I couldn't hold it back any longer so I began to giggle. Zayn looked strangly at me through the dark.
"What's so funny?" he asked and smiled.
"This" I said. "It's not like I imagined our first date"
He looked down.
"I'm so sorry Emily" he said.
"No, Zayn don't be. Now I will always remember this date" I said and smiled and he smiled back.
"Yeah, I can't actually believe we maneged to get the firemen over here" he said and smiled.
"Well at least now you know that the alarm is conected to the fire department" I said and Zayn laughed.
We just sat there and looked in each others eyes. His eyes were really beautiful. My eyes went from his down to his lips and up again. Now we weren't more than a few centimeters away from each other. I leaned towards him and closed my eyes when suddenly someone smashed the door opened.
"We're home!" someone yelled and I sat up straight in the sofa. I felt how I blushed when Zayn looked at me and smiled.
"Hey Em, the taxi is waiting so please hurry up" Danielle shouted from the door.
Zayn walked me to the door and I put on my shoes and Jacket. I said 'hi' to the guys again before I gave Zayn a hug.
"I'll talk to you later..?" I said and smiled. He nodded and smiled back. Danielle closed the door behind us and we walked down to the taxi.
Zayn
The guys walked in and we all sat down in the sofa.
"So how was the date?" Harry said with a wink.
"Worst. Date. Ever." The guys looked strangle at me, and also a bit confused so I told them the whole story.
At first they tried to stay supportive, but it ended up with them al laughing on the floor, which made me realise that this whole mess was kind of ironic and comical so I began to laugh to.
After a while, when we just sat and talked a got a text from Emily.
Zayn, thank u for tonight! Maybe I can cook for u next time, and I promise I wont burn the food... ;) night :)
Ishowed it to the guys. This meant she didn't think it was a total disaster after all. I smiled and texted her back that I'd love to.
Danielle
We sat on the sofa in Emily's apartment and talked. She told me about her date with Zayn and I couldn't help laughing. But she didn't mind, she laughed with me.
"So how was your date?" she asked me with sparkling eyes.
"WWell not as adventures as yours" I said and we laughed. Then I told her all about it, how Liam ahd flowers waiting for me in the car, how we went to some romantic Italian restaurnt and then just talked and had a wonderful time like we used to in London.
After talking for over an hour we decided to go to bed, so Emily left to her apartment, while I walked to the bathroom to wash my face and get ready for bed.
I sat in my big bed and picked up my phone and saw a new text messege.
Danielle you know I love you right...? xxx
I hurried to text him back.
Liam I love u too! xxx
And then I fell askeep with a smile on my face.
Förlåt för den långa väntan, men detta blev ett ganska långt kapitel som tagit lång tid att skriva. Hoppas därför att ni gillar det och kommenterar, snälla!! :)
Så vad tyckte ni om Emily's och Zayn's först date?
XOXO
kapitel 12
Previously
"Hi!" she said and smiled. Gosh, I couldn't get enough of that cute smile.
We sat and talked for what felt like hours about everything and nothing. The boys walked by and said Hi to her, and then told me they went out to get some pizza. I told them what I wanted and continued tpo talk to Emily. After a while Danielle entered the room Emily sat in, which seemed to be a hotelroom, and told her they were going out for dinner.
"Pick some clothes for me will you?" I heard Emily say to Danielle, before she said she really had to go. I felt a bit sad but said I'd talk to her soon. She smiled, said good bye and then she hung up.
Hannah
Klockan ringde och jag stängde irriterat av den. Måndag morgon. Igen. Men jag kom snabbt på bättre tankar. Det var den sista måndags morgonen som skulle se ut så här. Nästa måndag skulle jag vara i USA. Jag log åt tanken samtidigt som jag masade mig upp ur sängen och släpade fötterna efter mig mot duschen. Som tur var var badrummet ledigt och jag skyndade mig in i duschen och slog på det varma vattnet. Jag tvättade snabbt håret innan jag klev ut ur duschen och virade in mig i en handduk. På väg till mitt rum mötte jag en halvt sovande Olivia, som gick med trötta steg mot badrummet jag nyss lämnat.
”God morgon” sa jag glatt och log.
”Mmh” mumlade hon till svar
Jag kom in till mitt rum och satte på mig underkläder och sen jeansen och skjortan jag lagt fram igår kväll. Jag gick fram till spegel och drog på lite mascara innan jag slarvigt blåste håret. Jag var inte direkt tjejen som hade jättemycket smink i skolan, och nöjde mig därför med mascaran.
Jag gick ner till köket där mamma, pappa och Tindra satt och åt frukost. Jag sa ’God morgon’ till dem innan jag gjorde en macka att ta med. Det hade tagit längre tid än vad jag räknat med att duscha så jag insåg att jag hade lite bråttom. Jag sprang upp till mitt rum och slängde en blick i spegeln och rättade till håret lite innan jag tog min väska och begav mig mot hallen igen. Jag drog på mig min jacka och mina Uggs
”Hejdå!” ropade jag innan jag gick ut genom dörren utan att invänta något svar. Jag styrde mina steg mot busshållplatsen för att ta mig till skolan.
Capitulo 12, check! I nästa kapitel får ni veta hur det går på Emily's och Danielle's dejter med Zayn och Liam. Tänkte att jag skriver det i nästa kapitel för att dra ut på 'spänningen' lite. Så vad tror ni händer, hur kommer det att gå för dom?
Snälla kommentera kaptelen, vad ni tycker och så. Det betyder jättemycket! :)
XOXO
"Hi!" she said and smiled. Gosh, I couldn't get enough of that cute smile.
We sat and talked for what felt like hours about everything and nothing. The boys walked by and said Hi to her, and then told me they went out to get some pizza. I told them what I wanted and continued tpo talk to Emily. After a while Danielle entered the room Emily sat in, which seemed to be a hotelroom, and told her they were going out for dinner.
"Pick some clothes for me will you?" I heard Emily say to Danielle, before she said she really had to go. I felt a bit sad but said I'd talk to her soon. She smiled, said good bye and then she hung up.
Hannah
Klockan ringde och jag stängde irriterat av den. Måndag morgon. Igen. Men jag kom snabbt på bättre tankar. Det var den sista måndags morgonen som skulle se ut så här. Nästa måndag skulle jag vara i USA. Jag log åt tanken samtidigt som jag masade mig upp ur sängen och släpade fötterna efter mig mot duschen. Som tur var var badrummet ledigt och jag skyndade mig in i duschen och slog på det varma vattnet. Jag tvättade snabbt håret innan jag klev ut ur duschen och virade in mig i en handduk. På väg till mitt rum mötte jag en halvt sovande Olivia, som gick med trötta steg mot badrummet jag nyss lämnat.
”God morgon” sa jag glatt och log.
”Mmh” mumlade hon till svar
Jag kom in till mitt rum och satte på mig underkläder och sen jeansen och skjortan jag lagt fram igår kväll. Jag gick fram till spegel och drog på lite mascara innan jag slarvigt blåste håret. Jag var inte direkt tjejen som hade jättemycket smink i skolan, och nöjde mig därför med mascaran.
Jag gick ner till köket där mamma, pappa och Tindra satt och åt frukost. Jag sa ’God morgon’ till dem innan jag gjorde en macka att ta med. Det hade tagit längre tid än vad jag räknat med att duscha så jag insåg att jag hade lite bråttom. Jag sprang upp till mitt rum och slängde en blick i spegeln och rättade till håret lite innan jag tog min väska och begav mig mot hallen igen. Jag drog på mig min jacka och mina Uggs
”Hejdå!” ropade jag innan jag gick ut genom dörren utan att invänta något svar. Jag styrde mina steg mot busshållplatsen för att ta mig till skolan.
Liam
We only had half a day in the studio today, so we were all back in the apartment now. We had met some fans already besides the ones who were waiting for us at the airport. I smiled at the thought. Our fans were so dedicated. It was still a bit weird to live in this big apartment, but so far California was amazing.
“Is anybody up for the beach?” Harry asked.
“I don’t know Harold, I’m quite tired” Louis said with a grin.
“Yeah, I think I’m gonna pass to Harry, since I’m going out tonight I think I’ll just stay here and chill” I said.
“I’m with Liam” Zayn said and we all turned to Niall who sat in the sofa. We all burst into laughter when we saw that he had already fallen asleep.
“You guys are so boring” Harry said and sat down in the other sofa.
“We love you too Hazziboi!” Louis said and jumped on Harry who tried to push him away, but Lou just lied there and tried to kiss Harry. Zayn and I burst into laughter again, this time even worse. After a while Lou got of Harry and sat down next to him in the sofa.
“Wait, what, you’re going out tonight?” Harry said and they both looked at us.
“Yeah, Danielle is here in California too now, remember..? So I’m taking her to dinner” I said. I was finally going to meet her again, I had missed her so much.
Louis nodded.
“But what about you Bradford bad boi?” he said and turned towards Zayn.
“I’m having dinner with Emily here tonight, so you guys have to be gone by then, remember…?” Zayn said and looked serious at Lou.
“Oh so you need the apartment” Harry said. “To what, may I ask?” he said and raised an eyebrow.
“Well we can’t really go out in public, right”
“Yeah right” Harry said and blinked.
“Oh shut up Harry!” Zayn said and threw a pillow from Nialls sofa at him. Niall woke up and looked weird at us.
“What are you doing?”
“Zayn is having Emily over, and they need the whole apartment” Harry said and smiled.
“Oh you’re just jealous cause you don’t have a date!” Zayn said and stuck his tongue out.
“I’ve got Loueeee!” Harry said and threw his arms around Lou.
“Oh you guys are so mature!” Niall said and started to walk towards his bedroom. “Tell me when it’s food-time”
“So typical Nialler” Lou said and shook his head.
Hannah
Sista lektionen var äntligen slut. Nu skulle jag bara ha möte med rektorn och mina föräldrar om att jag skulle sluta, sen var skoldagen över.
Johanna och Camilla kom fram till mig där jag stod vid mitt skåp och plockade ner det jag behövde i väskan. Förutom Emma så var de två av mina närmaste vänner.
”Hej Hannah banna” sa Johanna och jag vände mig mot dem.
”Hej Jojo” sa jag och kramade om henne och sen Camilla.
”Slutar ni också nu?” frågade jag.
”Nä, vi har franska kvar” svarade Camilla och suckade.
Jag skrattade till.
”Men Milla är inte du typ kung på franska?” frågade jag. Camilla var delvis fransk och pratade nästan flytande franska med sina farföräldrar.
”Men de är så segt!” sa hon och suckade igen.
”Men du kan ju i alla fall” sa Jojo och knuffa till henne i sidan.
Jag log mot dom. Sen kom jag på det.
”Eh, jag måste berätta en sak för er” sa jag och dom tittade förvånat på mig.
Det hade varit så mycket att ta in och sen hade släkten kommit hem och firat och allt var det nu var så jag hade helt enkelt inte hunnit berätta för Milla och Jojo att jag skulle åka.
Jag började berätta för dom och dom bara tittade storögt på mig. När jag var klar väntade jag på att någon skulle säga nått, men istället såg jag att Milla var helt tårögd.
”Så du ska flytta?” frågade Milla och jag såg hur hon försökte hålla tillbaka tårarna. Jojo sa ingenting.
Jag nickade till svar.
”På söndag?” fortsatte hon och nu trillade det ner en tår för hennes kind.
”Jaa” svarade jag och gick sedan fram och kramade om henne hårt. Jag kände hur hon började snyfta och kramade henne ännu hårdare. Jag släppte taget och tittade in i hennes ögon. Jag log och torkade försiktigt bort de tårar som rann längs hennes kinder. Jag kände att även jag började få svårt att hålla tårarna borta, men jag kämpade för att visa mig stark, jag visste att det var de dom behövde nu. Jag vände mig mot Jojo som fortfarande inte sagt något och kramade om henne också. Hon kramade mig hårt tillbaka. Jag såg hur mina föräldrar stod en bit bort och väntade på mig. Dom log och mamma vinkade försiktigt.
”Jag måste gå nu” sa jag och stängde mitt skåp. ”Men vi ses ju imorrn” sa jag och log.
Både Jojo och Milla nickade och trängde fram två leenden. Jag kramade om dom snabbt igen och började sedan gå mot mamma och pappa.
Jag vände mig om mot Milla och Jojo som börjat gå bort mot sitt klassrum.
”Puss på er gullungar, vi ses imorrn!” ropade jag genom korridoren.
”Puss gullunge!” ropade de samtidigt tillbaka.
Jag kom fram till mamma och pappa och vi började gå bort mot rektorns kontor.
Capitulo 12, check! I nästa kapitel får ni veta hur det går på Emily's och Danielle's dejter med Zayn och Liam. Tänkte att jag skriver det i nästa kapitel för att dra ut på 'spänningen' lite. Så vad tror ni händer, hur kommer det att gå för dom?
Snälla kommentera kaptelen, vad ni tycker och så. Det betyder jättemycket! :)
XOXO
kapitel 11
Previously
Med dom orden lämnade jag min familj och gick in i ett annat mindre rum. Jag slog mig ner på en av stolarna och såg att alla andra var lika nervösa som jag.
En efter en försvann de andra dansarna in genom en dörr som jag förstod ledde till själva audition-salen.
"Nummer 2735 det är din tur nu" hörde jag någon säga och jag reste mig upp. Det var nu det gällde, allt eller inget.
Jag gick bort mot dörren och hörde tjejen som suttit bredvid mig ropa: "Lycka till!"
Jag vände mig snabbt om och log kort mot henne innan jag kom fram till dörren. jag stannade upp och tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och gick in.
Hannah
Jag gick igenom dörren och kom in i den stora auditionsalen på en scen, precis som i en teater. Jag gick fram och slällde mig mitt på scenen. Strålkastarna bländade mig nästan och tanken slog mig. Det var här jag ville va, på scen. Jag tittade fram och möttes av flera ansikten, var av ett var väldigt bekant. Där satt hon, Emily Osment, vid ett bord tillsammans med tre andra personer som jag inte riktigt visste vilka det var. Bakom dem satt ytterligare fyra personer, men dessa satt på vanliga stolar, som i publiken.
"Hi" sa Emily och log.
Jag kände hur jag nästan frös. Det här var så inte likt mig, jag var inte den som brukade bli stum och fangirla. Jag trängde fram ett leende. Skärp dej Hannah!
"So who are you?" fortsatte Emily.
"I'm Hannah from Stockholm" svarade jag och log. Herregud kunde jag inte komma på något bättre att säga?
"Okey Hannah, show us what you got" sa Emily och strax efter hörde jag musiken sättas igång, musiken jag gett till ljudtekninern innan det var min tur att gå in.
Jag stod mitt på scenen och kände musiken. Jag räknade in tyst för mig själv. 5, 6, 7, 8. Sen körde jag. Jag körde hela nummret, som jag kört så många gånger i danslokalen och till min lättnad satt hela rutinen. Jag avslutade impulsivt med en flickis, det hade egentligen inget med nummret att göra, utan var något jag gjorde när jag var fylld av adrenalin. Och det var jag nu, jag kunde nästa känna adrenalinet pumpa. Det hela blev ju inte bättre av att jag nu blev supernervös, vad skulle dom säga om mitt framträdande? Jag stod mitt på scenen och andades snabbt, och bara tittade på personerna framför mig. Jag såg hur de lutade sig mot varandra och viskade något, vad det var kunde jag inte höra. Nervösiteten växte ännu större och tankarna snurrade i mitt huvud. Det enda jag väntade på var att någon skulle säga något.
"Well Hannah..." Det var Emily som pratade igen. "...we've decided that..."
Shit jag är körd. Fan!
"...you're through."
Jag tittade chockat på dem. Va?! är det sant? Inombords skrek jag av lycka, men jag pep fram ett "Thank you" innan jag sprang av scenen. Jag sprang ut genom en annan dörr och där framme såg jag min familj och mina vänner stå. Alla vände sig mot mig och jag kunde inte hålla mig längre, utan skrek till av lycka. Jag hoppade upp i Emmas famn som också hade börjat skrika. Tillslut stod vi alla i en hög och hoppade och skrek, till och med min mamma.
Emily
We heard how the last girl screamed as soon as she got out of the room, and I smiled to myself. I really liked to see people this happy and the be the reson for their happiness felt even better.
"She was really good!" I heard Danielle say behind me.
"Yeah, and really good looking too!" Justin replied and I saw how Danielle hit him on his arm. He faked a pain and I laughed to myself.
The next girl came in in presented herself as Bella.
"Well Bella, the stage is yours" I said and the music began.
We had now watched all the dancers and I felt a bit tired. But the day wasn't over. We had picked around 20 dancers, but we couldn't include all of them to the dancecrew. Therefor there were going to be a second dance, with a coreagraphy our coreagrapher had made, and after that we were supposed to pick out a few to join the tour. I looked at my watch and saw that we had an hour til next dance. I rose from the chair and heard my stomach.
"Anyone up for some food?" I asked and both Danielle, Justin, Vinnie and Liza shone up. Even though we didn't knew each other that well we had already became a gang, a gang who stuck together, at least this far, during the tour.
On the way to Subways, where we had decided to eat, I got a text and saw that it was from Zayn.
Skype tonight? :) x
I smiled to myself. Sure! :) x
Hannah
Jag satt och pratade med tjejen som suttit bredvid mig innan min audition. Bella hette hon och var jättetrevlig.
"Förresten, förlåt för att jag inte sa Lycka till tillbaka!" sa jag plötsligt. "Jag var så extremt fokuserad att jag inte kunde prata, inte ens när jag kom in på scen..."
Bella skrattade till och log.
"Det är lugnt, jag förstår vad du menar. Jag fick panik efter du hade gått"
"Jaa, det var helt galet" svarade jag. "Men du behövde ju ändå inget lycka till"
Hon log stort och spärrade upp ögonen.
"Asså jag kan inte förstå att jag gick vidare! Hade verkligen inte trott de!" sa hon uppspelt.
"Nää inte jag heller!" svarade jag lika uppspelt.
Vi satt och pratade ett tag till innan det var dags för oss att gå in igen och göra nästa audition. Som jag hade förstått det så var vi några utvalda dansare som nu skulle gå in och dansa en färdig koreografi och sen skulle dom välja utifrån det. Jag tittade mig omkring och såg att vi var runt 20 dansare kvar. Nervositeten kom igen. Nu gäller det bara att klara näst steg. Men det skulle bli svårt, alla dom som var kvar var ritkigt duktiga dansare, så mycket visste jag.
Vi gick alla in i ett nytt rum, en stor spegelsal, där koreografen och resten av turne-teamet fanns, däribland dem jag redan dansat för på scen.
De första danserna gick bra och nu var jag extra glad att jag hade så lätt för mig att lära mig saker. Sen var det dags för pardans, som jag för övrigt inte visste att vi skulle dansa. Koreografen delade in alla i par, och det var då jag insåg det: Jag och Bella hade inte fått någon partner, då det var fler tjejer än killar. Vad betydde detta? Var vi ute, hade vi inte gått vidare? Mina tankar avbröts av att koreografen ropade till sig två killar som snabbt kom mot oss. Den ena killen gick fram till Bella och den andra till mig.
"Justin" sa han och sträckte fram sin hand.
"Hannah" svarade jag och skakade hans hand. Jag tittade in i hans bruna fina ögon och besvarade hans leende. Shit, de här var inte bra. Hur skulle jag, som var extremt svag för fina ögon, kunna koncentrera mig på dansen nu? Nu gällde det att verkligen fokusera.
Koreografen tog tag i Bellas partner, som för övrigt hette Vinnie, och visade dansen vi skulle dansa. Jag försökt hänga med så gott det gick, och kände att det skulle gå hyfsat bra. Men självklart bedömdes vi inte på första dansen, utan vi fick köra nummret flera gånger. Jag märkte direkt at Justin var dansare, och misstänkte att han redan var en del av Emily's dancecrew. Jag kände hur turne-teamet gick runt och granskade alla som dansade, även koreografen, vilket gjorde mig riktigt nervös. Justin måste ha märkt det för plötsligt skrattade han till och sa: "Relax and just dance"
Jag log mot honom och tittade in i hans bruna ögen. Jisses, dom var verkligen fina. Men det var dansa jag var här för att göra, tänkte jag och konsentrerade mig. Vi hade riktigt kul när vi dansade och lyckades sätta nummret flera gånger. Då jag hade varit så koncentrerad hade jag inte sett de andra dansa och visste därför inte om det räckte med flera gånger. Jag blev genast nervös igen när koreografen sa att det var slutdansat och vi bads lämna rummet. Nu skulle dom alltså diskutera och sen kalla in oss en efter en. Vi fick gå tillbaka till rummet där vi tidigare suttit och vätat, men nu satt våra anhöriga där. Jag gick lättaat fram och satte mig mellan mamma och Emma och Tindra hoppade upp i mitt knä. Det var så mycket lättare att sitta där och vänta med familjen än ensam. Dock var det inte lätt, jag satt nästan och skakade av nervositet.
Efter vad som kändes som en evighet började de kalla in folk och nu satt jag på helspän. Jag tittade på Bella och såg att hon var lika nervös. Jag försökte tränga fram ett leende till henne och hon log lika svagt tillbaka.
De ropade upp Bellas namn och jag såg hur hon frös till. Jag gav henne snabbt tummen upp innan hon försvann in genom en dörr. Efter ett tag kom hon ut igen och sprang skrikandes fram till hennes vänner. Hon hade klarat det. Jag var helt ärligt glad för henne, hon förtjänade det.
Jag insåg att jag var sist at bli inkallad. Det var några fler än Bella som gått vidare det visste jag, men jagvisste inte hur många. Jag hade dock sett en del komma gråtandes ut. Skulle jag bli en av dom? Eller skulle jag gå vidare? Jag hade aldrig varit så nervös i hela mitt liv som jag var när jag gick in genom dörren och ställde mig framför bordet som ni stod i rummet. Var hade det kommit ifrån?
Framför mig satt nu samma personer son suttit framför mig under min första audition.
Jag kände hur jag började kallsvettas och jag knöt handflatorna.
"Are you nervous?" frågade Emily och jag nickade till svar.
"So how do you think it when?" frågade hon.
"I think it went pretty fine" svarade jag kort. Herregud, var dom tvunga att dra ut på det såhär?
"Well, so do we" sa hon "as a matter of fact we think it when terrific! You made it, you are from now on a part och my dancecrew!"
Va!? Var det sant? Sa hon just att jag klarat det? Jag kunde inte hålla mig utan skrek till av lycka! Herregud! Jag sprang fram och kramade och tackade alla av ren iver.
Jag satt i bilen på väg hem och tittade ut genom förnstret. Innan vi åkte hade vi som gått vidare fått reda på allt vi behövde och fått papper som skulle fyllas i. Jag hade en vecka på mig. Om en dryg vecka skulle jag vara på väg till USA för att åka som bakgrundsdansare till Emily Osment på hennes turne. Jag kunde fortfarande inte fatta det. Det pirrade till i magen. Jag hade klarat det. JAG var en av de få som kom med i dancecrewet.
Vi kom hem, så jag gick upp för trappan och in i badrummet för att ta en lång dusch. Efter ett tag var det någon som bankade hårt på dörren. Mamma hade bestämt att vi skulle gå ut och fira så jag var tydligen inte den enda som ville dusch. Men jag var för lycklig för att bli irriterad, så jag duschade bara klart och tog sedna mina grejjer och hårtorken och försvan in i mitt rum. På vägen gick jag förbi Olivia, som var den sombankat på dörren. Jag pussade henne lätt på kinden, men hon bara skakade på huvudet. Jag satte på mig underkläder och började sedan föna håret efter att jag smörjt in hela mig. Hur håret skulle se ut hade jag inte bestämt än, men i vilket fall som helst var jag tvungen att torka det. Jag valde sedan att locka det lätt. Med fixat hår stälde jag mig i bara underkläder framför garderoben för att bestämma vad jag skulle ha på mig. Efter ett tags funderande blev det en svart kläninng och tunna strumpbyxor. Jag började sen med sminket och sotade ögonen. Japp så fick det bli. När jag bragit de sista dragen med mascara-borsten granskade jag mig i spegeln. Uppklätt men samtidigt kunde jag gå ut efter, eftersom Emma bestämt att det här minsann skulle firas. Jag tog fram ett par pumps och en liten väska och ställde sedan mina grejjer i hallen. För ovanlighetens skull var jag klar före alla andra så jag bestämde mig för att gå och hjälpa mina systrar.
Zayn
After a coulpe hour we were finally done in the studio and were back in the apartment. I sat in the sofa playing DS with Niall and Harry, when Liams phone rang. Harry picked it up.
"Well hello my fair Lady Danielle, how do you do?" he said with a madeup voice.
That reminded me of something. Or someone. Emily. We were going to talk on skype tonight, how could I forget? I jumped out of the sofa and almost ran towards the laptop in the kitchen. I hurried to log in to skype. I felt really disapionted when I saw that Emily wasn't online. Maybe she had forgotten too... But in the same moment a little square came up which said that Emily just had logged in. I smiled and called her on videocall. She picked up anf I could see her face.
"Hi!" she said and smiled. Gosh, I couldn't get enough of that cute smile.
We sat and talked for what felt like hours about everything and nothing. The boys walked by and said Hi to her, and then told me they went out to get some pizza. I told them what I wanted and continued tpo talk to Emily. Afetr a while Danielle entered the room Emily sat in, which seemed to be a hotelroom, and told her they were going out for dinner.
"Pick some clothes for me will you?" i heard Emily say to Danielle, before she said she really had to go. I felt a bit sad but said I'd talk to her soon. She smiled, said good bye and then she hung up.
Äntligen är kapitel !! uppe. Har skrivit på det ganska länge, plus att en del försvan så jag var tvungen att skriva om typ hälften.. Men nu är det iallafall uppe. Och långt blev det också, men det var för at det var så mycket jag ville få med utan att dela upp det i olika kapitel.
Som ni kanske märkt så är det inte så mycket ur killarnas perspektiv och det handlar inte så mycket om dom men det kommer, jag lovar. Vänta bara tills Hannah och gänget kommer till USA.
Hoppas ni gillade delen, och kommentera gärna!
XOXO
Med dom orden lämnade jag min familj och gick in i ett annat mindre rum. Jag slog mig ner på en av stolarna och såg att alla andra var lika nervösa som jag.
En efter en försvann de andra dansarna in genom en dörr som jag förstod ledde till själva audition-salen.
"Nummer 2735 det är din tur nu" hörde jag någon säga och jag reste mig upp. Det var nu det gällde, allt eller inget.
Jag gick bort mot dörren och hörde tjejen som suttit bredvid mig ropa: "Lycka till!"
Jag vände mig snabbt om och log kort mot henne innan jag kom fram till dörren. jag stannade upp och tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och gick in.
Hannah
Jag gick igenom dörren och kom in i den stora auditionsalen på en scen, precis som i en teater. Jag gick fram och slällde mig mitt på scenen. Strålkastarna bländade mig nästan och tanken slog mig. Det var här jag ville va, på scen. Jag tittade fram och möttes av flera ansikten, var av ett var väldigt bekant. Där satt hon, Emily Osment, vid ett bord tillsammans med tre andra personer som jag inte riktigt visste vilka det var. Bakom dem satt ytterligare fyra personer, men dessa satt på vanliga stolar, som i publiken.
"Hi" sa Emily och log.
Jag kände hur jag nästan frös. Det här var så inte likt mig, jag var inte den som brukade bli stum och fangirla. Jag trängde fram ett leende. Skärp dej Hannah!
"So who are you?" fortsatte Emily.
"I'm Hannah from Stockholm" svarade jag och log. Herregud kunde jag inte komma på något bättre att säga?
"Okey Hannah, show us what you got" sa Emily och strax efter hörde jag musiken sättas igång, musiken jag gett till ljudtekninern innan det var min tur att gå in.
Jag stod mitt på scenen och kände musiken. Jag räknade in tyst för mig själv. 5, 6, 7, 8. Sen körde jag. Jag körde hela nummret, som jag kört så många gånger i danslokalen och till min lättnad satt hela rutinen. Jag avslutade impulsivt med en flickis, det hade egentligen inget med nummret att göra, utan var något jag gjorde när jag var fylld av adrenalin. Och det var jag nu, jag kunde nästa känna adrenalinet pumpa. Det hela blev ju inte bättre av att jag nu blev supernervös, vad skulle dom säga om mitt framträdande? Jag stod mitt på scenen och andades snabbt, och bara tittade på personerna framför mig. Jag såg hur de lutade sig mot varandra och viskade något, vad det var kunde jag inte höra. Nervösiteten växte ännu större och tankarna snurrade i mitt huvud. Det enda jag väntade på var att någon skulle säga något.
"Well Hannah..." Det var Emily som pratade igen. "...we've decided that..."
Shit jag är körd. Fan!
"...you're through."
Jag tittade chockat på dem. Va?! är det sant? Inombords skrek jag av lycka, men jag pep fram ett "Thank you" innan jag sprang av scenen. Jag sprang ut genom en annan dörr och där framme såg jag min familj och mina vänner stå. Alla vände sig mot mig och jag kunde inte hålla mig längre, utan skrek till av lycka. Jag hoppade upp i Emmas famn som också hade börjat skrika. Tillslut stod vi alla i en hög och hoppade och skrek, till och med min mamma.
Emily
We heard how the last girl screamed as soon as she got out of the room, and I smiled to myself. I really liked to see people this happy and the be the reson for their happiness felt even better.
"She was really good!" I heard Danielle say behind me.
"Yeah, and really good looking too!" Justin replied and I saw how Danielle hit him on his arm. He faked a pain and I laughed to myself.
The next girl came in in presented herself as Bella.
"Well Bella, the stage is yours" I said and the music began.
We had now watched all the dancers and I felt a bit tired. But the day wasn't over. We had picked around 20 dancers, but we couldn't include all of them to the dancecrew. Therefor there were going to be a second dance, with a coreagraphy our coreagrapher had made, and after that we were supposed to pick out a few to join the tour. I looked at my watch and saw that we had an hour til next dance. I rose from the chair and heard my stomach.
"Anyone up for some food?" I asked and both Danielle, Justin, Vinnie and Liza shone up. Even though we didn't knew each other that well we had already became a gang, a gang who stuck together, at least this far, during the tour.
On the way to Subways, where we had decided to eat, I got a text and saw that it was from Zayn.
Skype tonight? :) x
I smiled to myself. Sure! :) x
Hannah
Jag satt och pratade med tjejen som suttit bredvid mig innan min audition. Bella hette hon och var jättetrevlig.
"Förresten, förlåt för att jag inte sa Lycka till tillbaka!" sa jag plötsligt. "Jag var så extremt fokuserad att jag inte kunde prata, inte ens när jag kom in på scen..."
Bella skrattade till och log.
"Det är lugnt, jag förstår vad du menar. Jag fick panik efter du hade gått"
"Jaa, det var helt galet" svarade jag. "Men du behövde ju ändå inget lycka till"
Hon log stort och spärrade upp ögonen.
"Asså jag kan inte förstå att jag gick vidare! Hade verkligen inte trott de!" sa hon uppspelt.
"Nää inte jag heller!" svarade jag lika uppspelt.
Vi satt och pratade ett tag till innan det var dags för oss att gå in igen och göra nästa audition. Som jag hade förstått det så var vi några utvalda dansare som nu skulle gå in och dansa en färdig koreografi och sen skulle dom välja utifrån det. Jag tittade mig omkring och såg att vi var runt 20 dansare kvar. Nervositeten kom igen. Nu gäller det bara att klara näst steg. Men det skulle bli svårt, alla dom som var kvar var ritkigt duktiga dansare, så mycket visste jag.
Vi gick alla in i ett nytt rum, en stor spegelsal, där koreografen och resten av turne-teamet fanns, däribland dem jag redan dansat för på scen.
De första danserna gick bra och nu var jag extra glad att jag hade så lätt för mig att lära mig saker. Sen var det dags för pardans, som jag för övrigt inte visste att vi skulle dansa. Koreografen delade in alla i par, och det var då jag insåg det: Jag och Bella hade inte fått någon partner, då det var fler tjejer än killar. Vad betydde detta? Var vi ute, hade vi inte gått vidare? Mina tankar avbröts av att koreografen ropade till sig två killar som snabbt kom mot oss. Den ena killen gick fram till Bella och den andra till mig.
"Justin" sa han och sträckte fram sin hand.
"Hannah" svarade jag och skakade hans hand. Jag tittade in i hans bruna fina ögon och besvarade hans leende. Shit, de här var inte bra. Hur skulle jag, som var extremt svag för fina ögon, kunna koncentrera mig på dansen nu? Nu gällde det att verkligen fokusera.
Koreografen tog tag i Bellas partner, som för övrigt hette Vinnie, och visade dansen vi skulle dansa. Jag försökt hänga med så gott det gick, och kände att det skulle gå hyfsat bra. Men självklart bedömdes vi inte på första dansen, utan vi fick köra nummret flera gånger. Jag märkte direkt at Justin var dansare, och misstänkte att han redan var en del av Emily's dancecrew. Jag kände hur turne-teamet gick runt och granskade alla som dansade, även koreografen, vilket gjorde mig riktigt nervös. Justin måste ha märkt det för plötsligt skrattade han till och sa: "Relax and just dance"
Jag log mot honom och tittade in i hans bruna ögen. Jisses, dom var verkligen fina. Men det var dansa jag var här för att göra, tänkte jag och konsentrerade mig. Vi hade riktigt kul när vi dansade och lyckades sätta nummret flera gånger. Då jag hade varit så koncentrerad hade jag inte sett de andra dansa och visste därför inte om det räckte med flera gånger. Jag blev genast nervös igen när koreografen sa att det var slutdansat och vi bads lämna rummet. Nu skulle dom alltså diskutera och sen kalla in oss en efter en. Vi fick gå tillbaka till rummet där vi tidigare suttit och vätat, men nu satt våra anhöriga där. Jag gick lättaat fram och satte mig mellan mamma och Emma och Tindra hoppade upp i mitt knä. Det var så mycket lättare att sitta där och vänta med familjen än ensam. Dock var det inte lätt, jag satt nästan och skakade av nervositet.
Efter vad som kändes som en evighet började de kalla in folk och nu satt jag på helspän. Jag tittade på Bella och såg att hon var lika nervös. Jag försökte tränga fram ett leende till henne och hon log lika svagt tillbaka.
De ropade upp Bellas namn och jag såg hur hon frös till. Jag gav henne snabbt tummen upp innan hon försvann in genom en dörr. Efter ett tag kom hon ut igen och sprang skrikandes fram till hennes vänner. Hon hade klarat det. Jag var helt ärligt glad för henne, hon förtjänade det.
Jag insåg att jag var sist at bli inkallad. Det var några fler än Bella som gått vidare det visste jag, men jagvisste inte hur många. Jag hade dock sett en del komma gråtandes ut. Skulle jag bli en av dom? Eller skulle jag gå vidare? Jag hade aldrig varit så nervös i hela mitt liv som jag var när jag gick in genom dörren och ställde mig framför bordet som ni stod i rummet. Var hade det kommit ifrån?
Framför mig satt nu samma personer son suttit framför mig under min första audition.
Jag kände hur jag började kallsvettas och jag knöt handflatorna.
"Are you nervous?" frågade Emily och jag nickade till svar.
"So how do you think it when?" frågade hon.
"I think it went pretty fine" svarade jag kort. Herregud, var dom tvunga att dra ut på det såhär?
"Well, so do we" sa hon "as a matter of fact we think it when terrific! You made it, you are from now on a part och my dancecrew!"
Va!? Var det sant? Sa hon just att jag klarat det? Jag kunde inte hålla mig utan skrek till av lycka! Herregud! Jag sprang fram och kramade och tackade alla av ren iver.
Jag satt i bilen på väg hem och tittade ut genom förnstret. Innan vi åkte hade vi som gått vidare fått reda på allt vi behövde och fått papper som skulle fyllas i. Jag hade en vecka på mig. Om en dryg vecka skulle jag vara på väg till USA för att åka som bakgrundsdansare till Emily Osment på hennes turne. Jag kunde fortfarande inte fatta det. Det pirrade till i magen. Jag hade klarat det. JAG var en av de få som kom med i dancecrewet.
Vi kom hem, så jag gick upp för trappan och in i badrummet för att ta en lång dusch. Efter ett tag var det någon som bankade hårt på dörren. Mamma hade bestämt att vi skulle gå ut och fira så jag var tydligen inte den enda som ville dusch. Men jag var för lycklig för att bli irriterad, så jag duschade bara klart och tog sedna mina grejjer och hårtorken och försvan in i mitt rum. På vägen gick jag förbi Olivia, som var den sombankat på dörren. Jag pussade henne lätt på kinden, men hon bara skakade på huvudet. Jag satte på mig underkläder och började sedan föna håret efter att jag smörjt in hela mig. Hur håret skulle se ut hade jag inte bestämt än, men i vilket fall som helst var jag tvungen att torka det. Jag valde sedan att locka det lätt. Med fixat hår stälde jag mig i bara underkläder framför garderoben för att bestämma vad jag skulle ha på mig. Efter ett tags funderande blev det en svart kläninng och tunna strumpbyxor. Jag började sen med sminket och sotade ögonen. Japp så fick det bli. När jag bragit de sista dragen med mascara-borsten granskade jag mig i spegeln. Uppklätt men samtidigt kunde jag gå ut efter, eftersom Emma bestämt att det här minsann skulle firas. Jag tog fram ett par pumps och en liten väska och ställde sedan mina grejjer i hallen. För ovanlighetens skull var jag klar före alla andra så jag bestämde mig för att gå och hjälpa mina systrar.
Zayn
After a coulpe hour we were finally done in the studio and were back in the apartment. I sat in the sofa playing DS with Niall and Harry, when Liams phone rang. Harry picked it up.
"Well hello my fair Lady Danielle, how do you do?" he said with a madeup voice.
That reminded me of something. Or someone. Emily. We were going to talk on skype tonight, how could I forget? I jumped out of the sofa and almost ran towards the laptop in the kitchen. I hurried to log in to skype. I felt really disapionted when I saw that Emily wasn't online. Maybe she had forgotten too... But in the same moment a little square came up which said that Emily just had logged in. I smiled and called her on videocall. She picked up anf I could see her face.
"Hi!" she said and smiled. Gosh, I couldn't get enough of that cute smile.
We sat and talked for what felt like hours about everything and nothing. The boys walked by and said Hi to her, and then told me they went out to get some pizza. I told them what I wanted and continued tpo talk to Emily. Afetr a while Danielle entered the room Emily sat in, which seemed to be a hotelroom, and told her they were going out for dinner.
"Pick some clothes for me will you?" i heard Emily say to Danielle, before she said she really had to go. I felt a bit sad but said I'd talk to her soon. She smiled, said good bye and then she hung up.
Äntligen är kapitel !! uppe. Har skrivit på det ganska länge, plus att en del försvan så jag var tvungen att skriva om typ hälften.. Men nu är det iallafall uppe. Och långt blev det också, men det var för at det var så mycket jag ville få med utan att dela upp det i olika kapitel.
Som ni kanske märkt så är det inte så mycket ur killarnas perspektiv och det handlar inte så mycket om dom men det kommer, jag lovar. Vänta bara tills Hannah och gänget kommer till USA.
Hoppas ni gillade delen, och kommentera gärna!
XOXO
kapitel 10
Previuosly
Jag snurrade förvirrat runt ett varv innan jag kände ett par händer framför ögonen. Jag vände mig om och möttes av Emma, min bästa kompis. Jag kramade om henne och såg då att även Petra var där, min danslärare och jag kramade förvånat om henne också.
Min blick växlade mu mellan Emma, Petra och mamma.
”Vad är det här egentligen?!” utbrast jag förvirrat.
”Har du inte berättat?” frågade Emma min mamma entusiastiskt.
”Nej” svarade hon. ”Jag tänkte att du, eller kanske ni, skulle få göra det.
Emmas leende växte ännu större och hon vände sig mot mig.
Vad är det här? Vad är det som alla vet förutom jag? Och vad är det här för ställe? Tankarna snurrade i mitt huvud samtidigt som jag nyfiket tittade på Emma.
Hannah
Jag tittade på Emma och väntade på att hon eller någon annan skulle säga något. Men ingen sa något utan alla stod bara och log mot mig.
"Hallå..?" sa jag i hopp om att någon skulle börja prata.
Sophie harklade sig.
"Det är ingen cheeruppvisning..."började Sophie.
"...och ingen dansträning efter heller..." fortsatte Oliva.
"...utan det är en audition..." fyllde mamma i.
"...för Lily i Hannah Montana...!" nästan skrek Tindra.
"Precis" sammanfattade Emma "Det är en dansaudition till Emily Osments turne!"
Jag bara tittade storögd på dom. Var dom seriösa? Hade dom tänkt att jag skulle provdansa för Emily Osments turne? Oh herre, skulle jag få träffa Emily Osment idag? Tankarna snurrade runt i mitt huvud.
"Men vänta, va?!" sa jag tillslut. "Ni har asså dragit mig hit för att provdansa för Emily Osments turne??"
Dom log mot mig och både Tindra och Sophie nickade.
"Men det går ju inte!" utbrast jag. "Jag är inte förberedd, har ingen musik, och tror ni dessutom att jag är så bra?"
Petra tog ett steg fram mot mig och la sina händer på mina axlar. Hon skrattade försiktigt.
"Ta det lugnt Hannah! För det första så tror jag, eller jaa vi, absolut att du är tillräckligt duktig för detta, annars skulle vi inte ha tagit hit dej och det vet du."
Jag tänkte på det Petra sa och kanske var det sant, iallafall delen om att de inte skulle ha dragit hit mig om de inte trode på mig.
Petra fortsatte:
"Du behöver inte va speciellt förberedd, och dessutom så har vi redan fixat musik till dej" sa hon och jag såg hur Emma stod bredvid och dinglade med en cd-skiva. Hon log stort.
"Det är musiken till koreografin vi övat, så allt du behöver göra nu är att gå och byta om och sen show them what you got!" sa Petra och log stort hon med.
Jag kramade snabbt om Petra och sen Emma
"Tack bebo" viskade jag i hennes öra.
"Allt för dej bebi" svarade hon leendes.
Jag tog min träningsbag och letade upp närmaste toalett där jag snabbt bytte om. Nervösiteten började komma och jag fick fjärilar i magen. När jag bytt som vände jag mig mot spegeln och drog ur tofsen, och satte sen nogrannt upp en ny. Jag granskade mig själv i spegeln.
"Hannah du klarar det är!" sa jag till min spegelbild och skvätte sedan lite kallvatten i ansiktet.
När jag gick ut från toaleten kom nya tankar. Det här var ju något jag verkligen ville. Jag hade gillat Emily Osment ända sen Spy Kids, men det var inte förrens hon började göra musik som jag blivet ett fan. Det pirrade till i magen. Bara tankenpå att få dansa för en sån bra artist gjorde mig glad och spänd. Tänk om jag... Nej Hannah tänk inte så långt, ta bara ett steg i taget. Dessutom finns det jättemånga superduktiga dansare här som är minst lika bra. Jag skakde på huvudet för att få bort tankarna. nu gällde det att bara koncentrera sig på nuet och dansen, inte vad som skulle kunna hända.
Jag kom tillbaka till de andra och kramade om Tindra som kommit mot mig. Jag tog henne i handen och hon log.
"Hur lyckades ni med det här?" frågade jag Emma och mamma som var mitt i ett samtal.
Emma log mot mig.
"Kommer du ihåg för fet länge sen när du berättade att Emily Osment skulle ha en tour och söka dansare?"
Jag tänkte efter och kom faktiskt ihåg delar av samtalet så jag nickade.
"Så jag tänkte att det vore något för dig så jag googla runt lite och hittade detta"
Hon log igen och fortsatte.
"Några dagar senare mötte jag Olivia på bussen å då slog det mig, så jag berätta för henne och hon gick sen och berättade för Maria, och sen började vi planera lite" Emma andades ut för hon hade berättat allt väldigt fort utan pauser, så exaltherad var hon.
"Du är ju världens bästa kompis!" sa jag och slängde mig runt halsen på henne. Hon kramade om mig hårt och jag log för mig själv. Jag hade verkligen världens bästa kompis! Jag släpte taget om henne och vände mig mot mina systrar.
"Hur sjutton har ni lyckats hålla det här hemligt för mig så länge?!?"
Alla tre bara flinade stolt. Jag var faktiskt lite förvånad. Eller kanske inte över att Olivia kunde hålla tyst, men att Sophie och framför allt Tindra kunde hålla det en hemlis var lite underligt.
"Mamma sa att vi fick looova att inte säga" sa Tindra, fortfarande med ett stort leende.
"Det klarade ni verkligen!" sa jag, kanske mest till Tindra och hon nickade stolt.
"Juste Hannah, här är din nummerlapp eller vad det nu är" sa mamma med ett litet skratt.
Jag tog emot lappen och fäste den med säkerhetsnålarna på magen. 2735, japp det var mitt nummer. Jag skrattade till lite för mig själv. Nu stod jag här med en nummerlapp, en lapp som jag sett på So You Think You Can Dance, Idol och alla sådana program, men den här gången var det ingen tv-show utan det var jag som skulle gå upp och provdansa. Fjärilarna i magen komm tillbaka samtidigt som en röst kom ut från högtalarna.
"Kan dansare med nummer 2730 till nummer 2740 komma till audition-entren" sa den entoninga rösten och jag frös till. Det var nu det var dags. Det var min tur att dansa. jag grep panikslaget tag om Emmas hand och hon kramade om min. Samtidigt som vi började gå mot audition-entren insåg jag att jag inte hade en aning om vad klockan var eller hur länge vi vart här. Jag slog bort tanken. Jag fick inte börja tänka på sånna grejjer nu när jag skulle upp och dansa.
När vi kom fram till entren visade någon som jobbade där vart jag och de andra 9 dansarna skulle gå. Våra familjer och vänner fick alltså inte följa med längre. Jag kramade snabbt om alla och fick massa lycka till. Jag stälde mig framför Emma och kramade om henne hårt.
"Du är bäst" viskade jag till henne.
"Nää, du är" svarade hon. "Så gå upp och visa det på dansgolvet nu.
Med dom orden lämnade jag min familj och gick in i ett annat mindre rum. Jag slog mig ner på en av stolarna och såg att alla andra var lika nervösa som jag.
En efter en försvann de andra dansarna in genom en dörr som jag förstod ledde till själva audition-salen.
"Nummer 2735 det är din tur nu" hörde jag någon säga och jag reste mig upp. Det var nu det gällde, allt eller inget.
Jag gick bort mot dörren och hörde tjejen som suttit bredvid mig ropa: "Lycka till!"
Jag vände mig snabbt om och log kort mot henne innan jag kom fram till dörren. jag stannade upp och tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och gick in.
Nytt kapitel uppe, hoppas ni gillar det :) som ni kanske märkte så var det inte så jättehändelserikt, utan mer som ett mellankapitel. Men jag valde att göra på det hät sättet då jag inte vill rusha in i storyn ;)
Kommentera gärna eller skriv ideer till novellen, det går ockås bra att mejla till [email protected] :)
XOXO
Jag snurrade förvirrat runt ett varv innan jag kände ett par händer framför ögonen. Jag vände mig om och möttes av Emma, min bästa kompis. Jag kramade om henne och såg då att även Petra var där, min danslärare och jag kramade förvånat om henne också.
Min blick växlade mu mellan Emma, Petra och mamma.
”Vad är det här egentligen?!” utbrast jag förvirrat.
”Har du inte berättat?” frågade Emma min mamma entusiastiskt.
”Nej” svarade hon. ”Jag tänkte att du, eller kanske ni, skulle få göra det.
Emmas leende växte ännu större och hon vände sig mot mig.
Vad är det här? Vad är det som alla vet förutom jag? Och vad är det här för ställe? Tankarna snurrade i mitt huvud samtidigt som jag nyfiket tittade på Emma.
Hannah
Jag tittade på Emma och väntade på att hon eller någon annan skulle säga något. Men ingen sa något utan alla stod bara och log mot mig.
"Hallå..?" sa jag i hopp om att någon skulle börja prata.
Sophie harklade sig.
"Det är ingen cheeruppvisning..."började Sophie.
"...och ingen dansträning efter heller..." fortsatte Oliva.
"...utan det är en audition..." fyllde mamma i.
"...för Lily i Hannah Montana...!" nästan skrek Tindra.
"Precis" sammanfattade Emma "Det är en dansaudition till Emily Osments turne!"
Jag bara tittade storögd på dom. Var dom seriösa? Hade dom tänkt att jag skulle provdansa för Emily Osments turne? Oh herre, skulle jag få träffa Emily Osment idag? Tankarna snurrade runt i mitt huvud.
"Men vänta, va?!" sa jag tillslut. "Ni har asså dragit mig hit för att provdansa för Emily Osments turne??"
Dom log mot mig och både Tindra och Sophie nickade.
"Men det går ju inte!" utbrast jag. "Jag är inte förberedd, har ingen musik, och tror ni dessutom att jag är så bra?"
Petra tog ett steg fram mot mig och la sina händer på mina axlar. Hon skrattade försiktigt.
"Ta det lugnt Hannah! För det första så tror jag, eller jaa vi, absolut att du är tillräckligt duktig för detta, annars skulle vi inte ha tagit hit dej och det vet du."
Jag tänkte på det Petra sa och kanske var det sant, iallafall delen om att de inte skulle ha dragit hit mig om de inte trode på mig.
Petra fortsatte:
"Du behöver inte va speciellt förberedd, och dessutom så har vi redan fixat musik till dej" sa hon och jag såg hur Emma stod bredvid och dinglade med en cd-skiva. Hon log stort.
"Det är musiken till koreografin vi övat, så allt du behöver göra nu är att gå och byta om och sen show them what you got!" sa Petra och log stort hon med.
Jag kramade snabbt om Petra och sen Emma
"Tack bebo" viskade jag i hennes öra.
"Allt för dej bebi" svarade hon leendes.
Jag tog min träningsbag och letade upp närmaste toalett där jag snabbt bytte om. Nervösiteten började komma och jag fick fjärilar i magen. När jag bytt som vände jag mig mot spegeln och drog ur tofsen, och satte sen nogrannt upp en ny. Jag granskade mig själv i spegeln.
"Hannah du klarar det är!" sa jag till min spegelbild och skvätte sedan lite kallvatten i ansiktet.
När jag gick ut från toaleten kom nya tankar. Det här var ju något jag verkligen ville. Jag hade gillat Emily Osment ända sen Spy Kids, men det var inte förrens hon började göra musik som jag blivet ett fan. Det pirrade till i magen. Bara tankenpå att få dansa för en sån bra artist gjorde mig glad och spänd. Tänk om jag... Nej Hannah tänk inte så långt, ta bara ett steg i taget. Dessutom finns det jättemånga superduktiga dansare här som är minst lika bra. Jag skakde på huvudet för att få bort tankarna. nu gällde det att bara koncentrera sig på nuet och dansen, inte vad som skulle kunna hända.
Jag kom tillbaka till de andra och kramade om Tindra som kommit mot mig. Jag tog henne i handen och hon log.
"Hur lyckades ni med det här?" frågade jag Emma och mamma som var mitt i ett samtal.
Emma log mot mig.
"Kommer du ihåg för fet länge sen när du berättade att Emily Osment skulle ha en tour och söka dansare?"
Jag tänkte efter och kom faktiskt ihåg delar av samtalet så jag nickade.
"Så jag tänkte att det vore något för dig så jag googla runt lite och hittade detta"
Hon log igen och fortsatte.
"Några dagar senare mötte jag Olivia på bussen å då slog det mig, så jag berätta för henne och hon gick sen och berättade för Maria, och sen började vi planera lite" Emma andades ut för hon hade berättat allt väldigt fort utan pauser, så exaltherad var hon.
"Du är ju världens bästa kompis!" sa jag och slängde mig runt halsen på henne. Hon kramade om mig hårt och jag log för mig själv. Jag hade verkligen världens bästa kompis! Jag släpte taget om henne och vände mig mot mina systrar.
"Hur sjutton har ni lyckats hålla det här hemligt för mig så länge?!?"
Alla tre bara flinade stolt. Jag var faktiskt lite förvånad. Eller kanske inte över att Olivia kunde hålla tyst, men att Sophie och framför allt Tindra kunde hålla det en hemlis var lite underligt.
"Mamma sa att vi fick looova att inte säga" sa Tindra, fortfarande med ett stort leende.
"Det klarade ni verkligen!" sa jag, kanske mest till Tindra och hon nickade stolt.
"Juste Hannah, här är din nummerlapp eller vad det nu är" sa mamma med ett litet skratt.
Jag tog emot lappen och fäste den med säkerhetsnålarna på magen. 2735, japp det var mitt nummer. Jag skrattade till lite för mig själv. Nu stod jag här med en nummerlapp, en lapp som jag sett på So You Think You Can Dance, Idol och alla sådana program, men den här gången var det ingen tv-show utan det var jag som skulle gå upp och provdansa. Fjärilarna i magen komm tillbaka samtidigt som en röst kom ut från högtalarna.
"Kan dansare med nummer 2730 till nummer 2740 komma till audition-entren" sa den entoninga rösten och jag frös till. Det var nu det var dags. Det var min tur att dansa. jag grep panikslaget tag om Emmas hand och hon kramade om min. Samtidigt som vi började gå mot audition-entren insåg jag att jag inte hade en aning om vad klockan var eller hur länge vi vart här. Jag slog bort tanken. Jag fick inte börja tänka på sånna grejjer nu när jag skulle upp och dansa.
När vi kom fram till entren visade någon som jobbade där vart jag och de andra 9 dansarna skulle gå. Våra familjer och vänner fick alltså inte följa med längre. Jag kramade snabbt om alla och fick massa lycka till. Jag stälde mig framför Emma och kramade om henne hårt.
"Du är bäst" viskade jag till henne.
"Nää, du är" svarade hon. "Så gå upp och visa det på dansgolvet nu.
Med dom orden lämnade jag min familj och gick in i ett annat mindre rum. Jag slog mig ner på en av stolarna och såg att alla andra var lika nervösa som jag.
En efter en försvann de andra dansarna in genom en dörr som jag förstod ledde till själva audition-salen.
"Nummer 2735 det är din tur nu" hörde jag någon säga och jag reste mig upp. Det var nu det gällde, allt eller inget.
Jag gick bort mot dörren och hörde tjejen som suttit bredvid mig ropa: "Lycka till!"
Jag vände mig snabbt om och log kort mot henne innan jag kom fram till dörren. jag stannade upp och tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och gick in.
Nytt kapitel uppe, hoppas ni gillar det :) som ni kanske märkte så var det inte så jättehändelserikt, utan mer som ett mellankapitel. Men jag valde att göra på det hät sättet då jag inte vill rusha in i storyn ;)
Kommentera gärna eller skriv ideer till novellen, det går ockås bra att mejla till [email protected] :)
XOXO
kapitel 9
Previously
He gave me a quick hug again before he walked away, and i hurried up to my room to get all my stuff.
20 minutes later I was finished and and was on my way down with all the luggage. Since we were waiting for Justin and Liza I walked out to the small group of fans outside. I signed some autographs and took some photos before Justin and Liza came, and Joe said that is was time to leave.
I said goodbye to the fans and jumed into the cab.
Emily
Once again we sat on the airplane, which I wasn't too comfortable with. But I didn't have much of a choice, it was a part of the job, the job that I loved so much..
I looked out of the window down on the eart below. The landscapes down there, under the clouds, looked so small but still so beautiful. The captain started to speak and I listened up. I woke Danielle up who had fallen asleep next to me. I told her what the captain had said and she moaned. I took my empty plastic bottle and hit Justin easily in the head, who were sitting in the seat in front of me.
“Next stop Stockholm” he said with a made up voice which were supposed to sound like the captain’s.
Liza and I started to laugh while Danielle just looked tired at us.
Sweden I thought to myself. The last place for the auditions. Well except for the states. Since Paris we had been to Spain, Greece and Germany, and now the dancecrew had grown to 13 dancers. But I stil just had my british dancers with me, the rest were going to catch up with us in the US.
Danielle woke me from my thoughts.
“What are you thinking about?” she asked me with a smile on her face.
“What…?” I said a bit lost.
“You have your thinking-face” she said still smiling. “So what were you thinking about?”
“I have a thinking-face?” I said a bit confused and began to blush while Danielle laughed. “Well I was actually thinking of you guys. How amazing you are and that I’m glad you were chosen to the crew.”
“Aaw sweetie!” Danielle said and this time she blushed. The captain interrupted our moment by telling us we were just about to land in Stockholm.
We all felt kind of realived, it had been a long day and we all were tired and wanted to get to the hotel to go to sleep. And this was exactly what we did after we had landed in Stockholm.
Kapitel 9 är äntligen uppe. Det dröjde lite länge, men som sagt har jag inte haft möjlighet att skriva under lovet.
Hannah är då en ny karaktär som ni kommer få träffa mer. Så vad tror ni, vart är hon och vad är det hennes familj och vänner döljer? Någon som har några ideer?
Som ni kanske förstod så är det några dagar mellan kapitel 8 och 9, och Emily & crewet har hunnit vara i både Spanien, Grekland och Tyskland och hittat dansare, men jag valde att inte skriva om dom dagarna då det bara skulle bli desamma med auditions och så.
Om ett dag, när alla huvudkaraktärer kommit in i novelleb och så kommer det komma en list eller liknande med alla karaktärer, så don't worry ni kommer få koll på alla. ;)
He gave me a quick hug again before he walked away, and i hurried up to my room to get all my stuff.
20 minutes later I was finished and and was on my way down with all the luggage. Since we were waiting for Justin and Liza I walked out to the small group of fans outside. I signed some autographs and took some photos before Justin and Liza came, and Joe said that is was time to leave.
I said goodbye to the fans and jumed into the cab.
Emily
Once again we sat on the airplane, which I wasn't too comfortable with. But I didn't have much of a choice, it was a part of the job, the job that I loved so much..
I looked out of the window down on the eart below. The landscapes down there, under the clouds, looked so small but still so beautiful. The captain started to speak and I listened up. I woke Danielle up who had fallen asleep next to me. I told her what the captain had said and she moaned. I took my empty plastic bottle and hit Justin easily in the head, who were sitting in the seat in front of me.
“Next stop Stockholm” he said with a made up voice which were supposed to sound like the captain’s.
Liza and I started to laugh while Danielle just looked tired at us.
Sweden I thought to myself. The last place for the auditions. Well except for the states. Since Paris we had been to Spain, Greece and Germany, and now the dancecrew had grown to 13 dancers. But I stil just had my british dancers with me, the rest were going to catch up with us in the US.
Danielle woke me from my thoughts.
“What are you thinking about?” she asked me with a smile on her face.
“What…?” I said a bit lost.
“You have your thinking-face” she said still smiling. “So what were you thinking about?”
“I have a thinking-face?” I said a bit confused and began to blush while Danielle laughed. “Well I was actually thinking of you guys. How amazing you are and that I’m glad you were chosen to the crew.”
“Aaw sweetie!” Danielle said and this time she blushed. The captain interrupted our moment by telling us we were just about to land in Stockholm.
We all felt kind of realived, it had been a long day and we all were tired and wanted to get to the hotel to go to sleep. And this was exactly what we did after we had landed in Stockholm.
Hannah
“Kommer du Hannah?” ropade mamma otåligt från hallen.
”Kommer!” skrek jag tillbaka och slängde ner dansskorna i äskan. Jag satte snabbt upp håret i en stram tofs innan jag tog väskan och rusade ner för trappan. Tindra stod och log stort mot mig när jag kom nerspringandes, så jag rufsade om henne i håret innan jag drog på mig mina Ugg’s och min dunjacka. Det var fortfarande ganska kallt ute och det verkade som om våren aldrig skulle komma. Vi gick ut och jag låste dörren innan Tindra tog mig i handen och vi gick tillsammans mot bilden där mamma, Olivia och Sophie satt och väntade.
Jag hoppade in bredvid Sophie och log mot henne.
”Är du taggad för uppvisning?” frågade jag henne.
”Jaa” svarade hon kort och jag hörde hur Tindra fnissade. Jag tänkte inte mer på det, hon kanske också var taggad, och mina tankar rullade vidare till dansträningen jag skulle ha efter uppvisningen. Jag tog fram min mobil, satte i mitt headset och slog på musiken. Jag stängde ögonen och trängde bort mina systrars prat.
Jag märkte hur mamma parkerade bilden och tittade upp från min halvsömn. Jag stängde av musiken och tittade mig omkring samtidigt som jag klev ur bilen.
”Men här brukar du väll inte träna…?” sa jag och tittade först på Sophie och sen på mamma.
”Ehm, det blev en ändring” sa mamma undvikande samtidigt som hon tog handväskan o ena handen och Tindra i den andra.
Jag tittade mig omkring igen. Kanske stämde det, det var ju trots allt många bilar här. Men var det inte lite för många? Kanske var det någon tävling? Tankarna rullade i mitt huvud samtidigt som jag gick in bakom Olivia i den stora entrén. Då slogs jag av den stora folkmassan. Det var folk överallt, mest tjejer och de flesta i träningskläder. I ena änden av den stora salen vi stod i fanns ett bord med en lång kö framför.
Jag snurrade förvirrat runt ett varv innan jag kände ett par händer framför ögonen. Jag vände mig om och möttes av Emma, min bästa kompis. Jag kramade om henne och såg då att även Petra var där, min danslärare och jag kramade förvånat om henne också.
Min blick växlade mu mellan Emma, Petra och mamma.
”Vad är det här egentligen?!” utbrast jag förvirrat.
”Har du inte berättat?” frågade Emma min mamma entusiastiskt.
”Nej” svarade hon. ”Jag tänkte att du, eller kanske ni, skulle få göra det.
Emmas leende växte ännu större och hon vände sig mot mig.
Vad är det här? Vad är det som alla vet förutom jag? Och vad är det här för ställe? Tankarna snurrade i mott huvud samtidigt som jag nyfiket tittade på Emma.
Kapitel 9 är äntligen uppe. Det dröjde lite länge, men som sagt har jag inte haft möjlighet att skriva under lovet.
Hannah är då en ny karaktär som ni kommer få träffa mer. Så vad tror ni, vart är hon och vad är det hennes familj och vänner döljer? Någon som har några ideer?
Som ni kanske förstod så är det några dagar mellan kapitel 8 och 9, och Emily & crewet har hunnit vara i både Spanien, Grekland och Tyskland och hittat dansare, men jag valde att inte skriva om dom dagarna då det bara skulle bli desamma med auditions och så.
Om ett dag, när alla huvudkaraktärer kommit in i novelleb och så kommer det komma en list eller liknande med alla karaktärer, så don't worry ni kommer få koll på alla. ;)
Förlååååt
Förlåt för att det har varit så extremt dålig uppdatering, men jag har inte varit hemma under lovet och har inte haft tillgång till dator.
Men nu är jag hemma igen och kapitel 9 är påväg, håll koll senare ikväll så ska det ligga uppe. :)
Vill också passa på att säga att mina tankar är hos Zayn och hans familj.
#staystrongzayn
Puss
Men nu är jag hemma igen och kapitel 9 är påväg, håll koll senare ikväll så ska det ligga uppe. :)
Vill också passa på att säga att mina tankar är hos Zayn och hans familj.
#staystrongzayn
Puss
kapitel 8
Previously
Suddenly I saw Zayn on the dancefloor with some girl and I felt like someone dropped a stone in my stomach. We got eyecontact and he smiled at me. He started to move in our direction, and the stone went away. Zayn was actually dancing away from another girl towards me! Before I knew it we were dancing really close and I could feel that he had been drinking too on the way he smelled. But besides the alcohol he smelled really good. I danced closer to him, and I could feel how he put his hands on my waist. He pulled me closer and kissed me. We bumped in to someone and stopped kissing. I looked onto his beautiful eyes. Was this really happening? was I actually kissing Zayn on Valentine's day?
Zayn's hand was still on my waist, and I put my arms around his neck. This time I pulled him close and kissed him passionatly.
Emily
I woke up with a huge headach. I closed my eyes again, and imiges from yesterday flashed through my mind. I sat up really quick and felt a bit dizzy.
Zayn. What had happened with Zayn yesterday? Had I really kissed him? My heart beated faster and I almost jumped out of bed when someone knocked on my door. I went to open it and found Danielle smiling outside. She hugged my quickly and I invted her to my room. We both sat down on the big bed. She looked at me while I keptnplaying with the pillow I had in my lap.
"So did you have fun last night..? she said flirty to me.
I felt how I blushed.
She laughed quietly before she asked: "How much do you remember?"
"Pretty much everything" I said without looking up.
She nodded.
"So have ou talked to him?"
She didn't have to say his name, I knew she was talking about Zayn.
"Noo..." I said and looked at her.
She just smiled at me.
"Well you probably should..." she said still smiling.
"I know..." I said. "But I don't know what to say. Like: heey, we made out last night, which by the way was quite random, so what happenes now...?"
Danielle laughed at me.
"Yeah, something like that" she said.
"Look Em, you really need to talk to him cause you will meet him again, and if you haven't talked it will be pretty awkward..."
I could picture the awkward moment in my head.
"And you can't avoid him either, since you're kind of stuck with me and therefor with Liam..."
I smiled at her.
"You're probably right"
"Of course I am!" she said and we startd to laugh.
I herd how I got a text, so I grabbed it and saw that it was a text from Zayn.
Heey, I think we should talk... Zayn :)
I showd it to Danielle who smiled.
"It good that he want to talk too" she said to cheer me up.
I texted him back, and we decided to meet up for breakfast. I jumped out of my pyjama and put on some clothes. I walked in to the bathroom and put on some makeup, and tried to convince myself that it was because of all the paparazzis. I grabbed my jacket and my purse before I walked towards the elevator where I met up withDanielle who had gone to her room the get her bad. She had decided to meet up with Liam at the same cafe as me and Zayn, so I didn't have to walk there all by myself.
We arrived to the cafe at the same time as Liam and Zayn. Danielle ran to Liam, and he lifted her up and kissed her. Left was me and Zayn. He gave me a qiuck hug after a short awkward moment. We walked through the door and sat down at a table for two. I waitress came and took our orders, and a short while after she came out with our breakfast.
I took a sip of my coffee.
"So..." I began to say.
"So..." Zayn repited and smiled.
The butterflies were back. He truly had a beautiful smile.
"Yesterday was...." I started but stopped and felt how I blushed.
"Yeah..." he said and looked into my eyes.
Even though we didn't say much it feltlike we understood each other. And it felt really good, since I was a bit awkward with conversations like this one.
"Let's forget about yesterday" he said with his sexy British accent.
I felt both reliefed and a bit sad. So he just wanted to forget about me...?
"But I'd like to know you better..." he continued and I looked up.
Really..? I smiled.
"...and I wonder if you would like to, like, go on a date with me...?" he said a bit unsecure.
I felt how I began to blush again and he laughed. His lovely laugh gave me butterflies all over again.
"You really cute when you blush" he said and I felt who I turned even more red and he kept laughing.
"But would you like to go out with me tonight?" he asked when he had stopped laughing.
I looked into his beautiful eyes.
"Yes..." I started to say "but we re leaving this afternoon..."
The smile on his face disapered.
"But how about lunch..?" I hurried to say and he smiled again.
We sat there for I don't know how long and just talked. We talked about everything, their tour, my tour, how One Direction was found, about Hannah Montana and so on. We realised that time had flew by so we decided to order in lunch, instead of going somewhere else to eat.
We kept on talking until my phone rang. It was Danielle who wondered were I was since we were about to leave in half an hour.
I told Zayn I had to go, so we payed and walked outside.
Zayn walked me to my hotel which wasn't that far away. When we got there he gave ne a hug, and I really liked being in his arms. What's the matter with me, I have known this guy for a few days. I pushed the thoughts away and enjoyed the moment.
We let go and he smiled at me.
"I guess I'll see you in the US then" he said and I nodded.
He gave me a quick hug again before he walked away, and i hurried up to my room to get all my stuff.
20 minutes later I was finished and and was on my way down with all the luggage. Since we were waiting for Justin and Liza I walked out to the small group of fans outside. I signed some autographs and took some photos before Justin and Liza came, and Joe said that is was time to leave.
I said goodbye to the fans and jumed into the cab.
Kort kapitel, men det är lite ont om ideer just nu. Har ni ideer eller förslag får ni gärna kommentera dem här eller skicka till [email protected] :)
Sen vill jag också säga att jag bara skrev i Emily's perspektiv denna gång för att jag kände att det var där allt hände och så... I nästa kapitel blir det fler perspektiv, och snart kommer det nya personer in i novellen. Vilka kan det vara tro...? ;)
Suddenly I saw Zayn on the dancefloor with some girl and I felt like someone dropped a stone in my stomach. We got eyecontact and he smiled at me. He started to move in our direction, and the stone went away. Zayn was actually dancing away from another girl towards me! Before I knew it we were dancing really close and I could feel that he had been drinking too on the way he smelled. But besides the alcohol he smelled really good. I danced closer to him, and I could feel how he put his hands on my waist. He pulled me closer and kissed me. We bumped in to someone and stopped kissing. I looked onto his beautiful eyes. Was this really happening? was I actually kissing Zayn on Valentine's day?
Zayn's hand was still on my waist, and I put my arms around his neck. This time I pulled him close and kissed him passionatly.
Emily
I woke up with a huge headach. I closed my eyes again, and imiges from yesterday flashed through my mind. I sat up really quick and felt a bit dizzy.
Zayn. What had happened with Zayn yesterday? Had I really kissed him? My heart beated faster and I almost jumped out of bed when someone knocked on my door. I went to open it and found Danielle smiling outside. She hugged my quickly and I invted her to my room. We both sat down on the big bed. She looked at me while I keptnplaying with the pillow I had in my lap.
"So did you have fun last night..? she said flirty to me.
I felt how I blushed.
She laughed quietly before she asked: "How much do you remember?"
"Pretty much everything" I said without looking up.
She nodded.
"So have ou talked to him?"
She didn't have to say his name, I knew she was talking about Zayn.
"Noo..." I said and looked at her.
She just smiled at me.
"Well you probably should..." she said still smiling.
"I know..." I said. "But I don't know what to say. Like: heey, we made out last night, which by the way was quite random, so what happenes now...?"
Danielle laughed at me.
"Yeah, something like that" she said.
"Look Em, you really need to talk to him cause you will meet him again, and if you haven't talked it will be pretty awkward..."
I could picture the awkward moment in my head.
"And you can't avoid him either, since you're kind of stuck with me and therefor with Liam..."
I smiled at her.
"You're probably right"
"Of course I am!" she said and we startd to laugh.
I herd how I got a text, so I grabbed it and saw that it was a text from Zayn.
Heey, I think we should talk... Zayn :)
I showd it to Danielle who smiled.
"It good that he want to talk too" she said to cheer me up.
I texted him back, and we decided to meet up for breakfast. I jumped out of my pyjama and put on some clothes. I walked in to the bathroom and put on some makeup, and tried to convince myself that it was because of all the paparazzis. I grabbed my jacket and my purse before I walked towards the elevator where I met up withDanielle who had gone to her room the get her bad. She had decided to meet up with Liam at the same cafe as me and Zayn, so I didn't have to walk there all by myself.
We arrived to the cafe at the same time as Liam and Zayn. Danielle ran to Liam, and he lifted her up and kissed her. Left was me and Zayn. He gave me a qiuck hug after a short awkward moment. We walked through the door and sat down at a table for two. I waitress came and took our orders, and a short while after she came out with our breakfast.
I took a sip of my coffee.
"So..." I began to say.
"So..." Zayn repited and smiled.
The butterflies were back. He truly had a beautiful smile.
"Yesterday was...." I started but stopped and felt how I blushed.
"Yeah..." he said and looked into my eyes.
Even though we didn't say much it feltlike we understood each other. And it felt really good, since I was a bit awkward with conversations like this one.
"Let's forget about yesterday" he said with his sexy British accent.
I felt both reliefed and a bit sad. So he just wanted to forget about me...?
"But I'd like to know you better..." he continued and I looked up.
Really..? I smiled.
"...and I wonder if you would like to, like, go on a date with me...?" he said a bit unsecure.
I felt how I began to blush again and he laughed. His lovely laugh gave me butterflies all over again.
"You really cute when you blush" he said and I felt who I turned even more red and he kept laughing.
"But would you like to go out with me tonight?" he asked when he had stopped laughing.
I looked into his beautiful eyes.
"Yes..." I started to say "but we re leaving this afternoon..."
The smile on his face disapered.
"But how about lunch..?" I hurried to say and he smiled again.
We sat there for I don't know how long and just talked. We talked about everything, their tour, my tour, how One Direction was found, about Hannah Montana and so on. We realised that time had flew by so we decided to order in lunch, instead of going somewhere else to eat.
We kept on talking until my phone rang. It was Danielle who wondered were I was since we were about to leave in half an hour.
I told Zayn I had to go, so we payed and walked outside.
Zayn walked me to my hotel which wasn't that far away. When we got there he gave ne a hug, and I really liked being in his arms. What's the matter with me, I have known this guy for a few days. I pushed the thoughts away and enjoyed the moment.
We let go and he smiled at me.
"I guess I'll see you in the US then" he said and I nodded.
He gave me a quick hug again before he walked away, and i hurried up to my room to get all my stuff.
20 minutes later I was finished and and was on my way down with all the luggage. Since we were waiting for Justin and Liza I walked out to the small group of fans outside. I signed some autographs and took some photos before Justin and Liza came, and Joe said that is was time to leave.
I said goodbye to the fans and jumed into the cab.
Kort kapitel, men det är lite ont om ideer just nu. Har ni ideer eller förslag får ni gärna kommentera dem här eller skicka till [email protected] :)
Sen vill jag också säga att jag bara skrev i Emily's perspektiv denna gång för att jag kände att det var där allt hände och så... I nästa kapitel blir det fler perspektiv, och snart kommer det nya personer in i novellen. Vilka kan det vara tro...? ;)
